FORMALIST for1malis4t, m.||ig.; best. -en; pl. -er.
Etymologi
[jfr t. o. eng. formalist, fr. formaliste; till lat. formalis (se FORMAL)]
person som alltför strängt fasthåller vid den yttre formen, vid fastställda regler, vedertaget bruk o. d. (jfr FORM I 4); formpedant, formmänniska, formryttare, bokstavsträl. En trång och andefattig formalist. Lantingshausen Young 1: 108 (1787). Den nuvarande (föredraganden i ecklesiastikexpeditionen) är en Formalist, en Paragrafjägare. Tegnér (WB) 7: 427 (1833). Man har icke kunnat vara nog formalist för att kassera en anmälan, derför att den varit ofullständig. PedT 1896, s. 547. jfr: Den ene (av de män som förföljde Christen) kallades Formalist, den andre Skrymtare. Lagerström Bunyan 1: 53 (1727).
