publicerad: 1925
FORTIFIKATION for1tifik1atʃω4n l. -aʃω4n, r. (m. Sahlstedt, Helenius (1838); f. Nordforss (1805), Lundell); best. -en, ä. o. vard. äv. (utom i södra Sv.) =; pl. (i bet. 1, 2, 3) -er.
Etymologi
[jfr t. fortifikation, fr. fortification, av senlat. fortificatio (gen. -ōnis), vbalsbst. till senlat. fortificare (se FORTIFIERA)]
1) († utom i vissa ssgr) befästande; fästningsbyggande, fästningsbygge. Hvadh stadzsens (dvs. Stralsunds) fortification vedkommer, så drifver jag på medh störste flijt. OxBr. 9: 416 (1629). (Oluff Hansson Swartt erhöll beställning) att wara general qwartermestare, och öffwer fortificationerne. Munthe FortifH 1: 520 (cit. fr. 1634); jfr 3. HSH 6: 108 (1658). Widekindi KrigsH 589 (1671).
2) (numera mindre br.) (läran om) befästningskonst(en) (äv. innefattande fästningskrigskonsten l. belägringskonsten). Een vng, schickelig och käck persohn, som och något förstodh af fortificationen. Dahlberg Dagb. 39 (c. 1660; uppl. 1912). Stuart informerade (K. XII) i Fortificationen. HSH 7: 199 (c. 1750). Professor i fortifikation vid ingeniörakademien i Petersburg. NF 20: 340 (1896). särsk. (†) oeg.: bok l. värk innehållande en framställning av befästningskonsten. Rålamb 8: a 3 b (1691).
3) (numera föga br.) försvarsvärk, fästningsvärk; fältvärk; förr äv. koll. Rålamb 8: 88, 101 (1691). Fortificationerne, som hade 3 mil i omkrets, voro för vidlöftige at försvaras af den til hands varande armeen. SP 1780, s. 610. Lindfors (1815). Schybergson FinlH 2: 330 (1889).
4) ingenjörsväsendet vid krigsmakten (i ä. tid huvudsakligen begränsat till (be)fästningsväsendet); i denna allmänna bet. numera oftast ss. första led i ssgr; särsk. i sg. best., benämning på en till svenska armén hörande av officerare o. underofficerare jämte civilmilitära vederlikar sammansatt kår som jämte andra uppgifter av teknisk art har att bygga (ombygga) o. underhålla (förstärka) rikets fästningar o. som därjämte lämnar befäl till de från 1855 uppsatta ingenjörtrupperna o. vissa yngre truppformationer med tekniska uppgifter. Kungl. fortifikationen. Chefen för fortifikationen. Officer vid fortifikationen, förr äv. av fortifikation(en). (Oluff Hansson Swartt) fick förnyad beställning att vara ”General Qvartermästare och öfver all Fortificationen”. Munthe FortifH 1: 521 (cit. fr. 1635); jfr 1. Därs. 2: 440 (cit. fr. 1666). Reglementet för fortification. 2RARP 4: 535 (1727). (Lorentz Kristofer) Stobeus .. är nu general öfwer fortification. EBjörck (c. 1740) i KKD 3: 98. Fortifikationens öfningar och materiel. BtRiksdP 1902, IV. 1: nr 5, s. 76. — särsk.
a) (†) i uttr. gå in till fortifikation, gå in vid fortifikationen. De Geer Minn. 1: 28 (cit. fr. 1832).
b) (vard.) i oeg. anv., om fortifikationens huvudstations l. fortifikationsbefälhavarens expedition (arkiv); nästan bl. i sg. best. i förb. med prep. Vallar och bastioner (vid skansen Kronan i Göteborg) hafva .. bibehållits eller restaurerats i sitt ursprungliga skick enligt i fortifikationen befintliga ritningar. GHT 1904, nr 273 A, s. 3.
Ssgr (utom ssgn FORTIFIKATIONS-AGAT i sht mil.; i allm. till 4. Anm. Ett flertal ssgr, som äro benämningar på befattningsinnehavare l. institutioner vid fortifikationen, ha utelämnats): (3) FORTIFIKATIONS-AGAT. (†) miner. Fortifikations- eller Fästnings-Agat: Agat, med vinkelformigt löpande, olikfärgade ränder. JournManuf. 4: 153 (1834). —
(1, 4) -ARBETE~020, äv. ~200. befästningsarbete; av fortifikationen ombesörjt (befästnings)arbete. Arbin PVetA 1773, s. 68 (i handl. fr. 1653). TjReglArm. 1858, 2: 9. —
-ARKIV. till fortifikationsdepartementet hörande arkiv vari bl. a. av fortifikationen uppgjorda planer, kartor, ritningar m. m. förvaras. InstrIngCorps 1811, § 5. —
-AVDELNING~020. särsk. inom marinförvaltningen: avdelning som har till huvuduppgift att handlägga ärenden rörande kustpositionerna o. marinens byggnader. 2NF 17: 974 (1912). —
-BEFÄLHAVARE~00200 l. ~02100. å fästning placerad fortifikationsofficer som har till huvuduppgift att utöva vård o. tillsyn av fästningens försvarsvärk o. av inom fästningsområdet befintliga, under fortifikationsdepartementet lydande byggnadsvärk samt att där leda fortifikationsarbeten o. andra tekniska arbeten; förr äv., dels om vid fältarmé l. belägringskår l. vid fortifikationsområde placerad fortifikationsofficer med i tillämpliga delar likartad uppgift, dels om i högsta befälhavarens för armén högkvarter tjänstgörande fortifikationsofficer som gick den förre till handa i allt som rörde det militära ingenjörsväsendet. En Fullmägtig Fortifications-Befälhafvare och Ingenieur, som Fästnings-arbetet hafver at förestå, (skall under arbetet) såsom en Major .. tracterad varda. Arbin PVetA 1773, s. 89 (i handl. fr. 1666). Cronstrand .. var åren 1830—32 fortifikationsbefälhafvare i Karlskrona. Wieselgren Samt. 133 (1876, 1880). 1718 .. var .. (Gabriel Cronstedt) fortifikationsbefälhafvare vid den kår, som från Jämtland skulle infalla i Norge. NF 3: 643 (1879). —
-BOKHÅLLARE~0200. (i fråga om ä. förh.) viss civilmilitär befattningsinnehavare vid fortifikationen. FortifOrdn. 1695, 3: 1. —
-BRIGAD. särsk. mellan 1811 o. 1831 benämning på en del av ingenjörkåren, i stort sett motsvarande den nuvarande fortifikationen. Ingenieurs-Corpsen .. fördelas i tvenne Brigader: Fortifications-Brigaden och Fältmätnings-Brigaden. InstrIngCorps 1811, § 1. (Kungl. Maj:t har) förordnat, att Fortifications-Brigaden hädanefter skall benämnas: Ingenieur-Corpsen. SFS 1831, s. 360. —
-CHEF. chef för fortifikationen. Fortificationscheferna .. hafva förtroendesysslor. GAFalk hos Backman Lags. 6: 357 (1850). —
-DEPARTEMENT(ET). departement inom arméförvaltningen l. (före 1866) krigskollegium med uppgift att handlägga ärenden rörande fästningar, kaserner, skjutbanor m. m. SthmStCal. 1806, s. 8. —
-FÖRRÅD. gemensam benämning på alla de förråd av ingenjörmateriell som lyda under fortifikationsdepartementet. FörordnBesigtn. 20/12 1825, § 3. TjReglArm. 1889, s. 195. —
-FÖRVALTNING(EN). (förr) den del av förvaltningen som omfattade arméns ingenjörväsen, fästningar, militära byggnader m. m.; särsk. mellan 1895—1907 benämning på en viss under arméförvaltningens fortifikationsdepartement stående förvaltningsmyndighet. I krig utgör Fortifications-förvaltningen en gren af Fält-förvaltningen. Lefrén Förel. 1: 216 (1818). Hazelius Förel. 3 (1839). 2NF (1907). —
-GENERAL. icke officiell benämning på chefen för fortifikationen. SamlFörfArméen 2: 63 (efter handl. fr. 1831). Wieselgren Bild. 145 (1889). —
-KAMMARKONTOR(ET)~1002. (i fråga om ä. förh.) benämning på en viss avdelning av fortifikationskontoret (i krigskollegium); jfr -KANSLI, -REVISORSKONTOR(ET). SthmHCal. 1761, s. 32. —
-KAMRER l. -KAMRERARE. (i fråga om ä. förh.) kamrer vid fortifikationskontoret. FortifOrdn. 1695, 6: 2. —
-KANSLI. (i fråga om ä. förh.) benämning på en viss avdelning av fortifikationskontoret (i krigskollegium); jfr -KAMMARKONTOR(ET), -REVISORSKONTOR(ET). SthmHCal. 1761, s. 32. —
-KASSA. å fästningsort befintlig kassa varifrån utgifter för fortifikationsarbeten o. andra tekniska arbeten bestridas. Arbin PVetA 1773, s. 78 (i handl. fr. 1666). FortifOrdn. 1695, 5: 1. —
-KASSÖR. viss civilmilitär tjänsteman vid fortifikationen. Arbin PVetA 1773, s. 79 (i handl. fr. 1666). FortifOrdn. 1695, 3: 1. —
-KONST(EN). = FORTIFIKATION 2. Smoll Fortif. (1693; i titeln). Erfarenhet i fortifikations konsten. Uppl. 2: 578 (1908). —
-KONTOR(ET).
1) urspr. benämning på fortifikationschefens (”generalkvartermästarens”) expedition, senare på en avdelning av krigskollegium, motsvarande nuvarande fortifikationsdepartementet. FortifOrdn. 1695, 1: 3. PH 5: 3395 (1752).
2) fortifikationsbefälhavares expedition. I dag har å fortifikationskontoret härstädes (dvs. i Göteborg) byggnadsfirman .. undertecknat kontraktet om utförandet af kasernetablissementet. GHT 1895, nr 214 A, s. 3. —
-KULSPRUTA~020. (förr) en med tre pipor av olika slag försedd kulspruta avsedd till fästningsgravars bestrykning. Spak KatalArtillMus. (1888). —
-KÅR(EN). mellan 1811—1867 benämning på fortifikationsbrigaden; ss. officiell benämning bl. mellan 1831—1832. InstrIngCorps 1811, s. 1. Verkställandet af militär-anläggningar och byggnader som besörjas af Fortifications-Corpsen. Lefrén Förel. 1: 216 (1818). Berndtson (1880). —
-MEDEL, pl. till fortifikationsväsendet anslagna medel. Arbin PVetA 1773, s. 89 (i handl. fr. 1666). FortifOrdn. 1695, 4: 13. —
-OMRÅDE~020. mellan 1899—1908 benämning på varje särskilt av de 7 områden i vilka riket var indelat i fortifikatoriskt hänseende. SFS 1900, Bih. nr 8, s. 11. —
-ORDNING.
1) (†) till 3: anordning av befästning. Vthi dhenna Fortifications Ordning seer man allenast uppå Strichliniens Längd och på Strichplatzen, som förswarar dhe Ställen, som blifwa attaquerade. Rålamb 8: 77 (”69”) (1691).
2) (förr) till 4: reglemente för fortifikationen. Kongl. May:tz Fortifications Ordning, Hwarefter Fortifications-Arbetet wid Fästningarne böhr drifwas (osv.). (1695; titel). Branting Förf. 1: 423 (1827). —
-PARK. inom l. vid fästning: förråd av värktyg o. materialier som erfordras för fästningskrigets genomförande, ingenjörpark. Busch Fästn. 108 (1880). —
-PÄNNINGAR, pl. (†) (Bland inkomster) får förnämligast nämnas en i Drottning Christinæ tid å hvarje skepp:d koppar ålagd Sjötulls-afgift, .. förökad .. 1665 med 2 R:dal. fortifications-penningar. AdP 1786, s. 122. —
-REVISORSKONTOR(ET). (i fråga om ä. förh.) benämning på en viss avdelning av fortifikationskontoret i krigskollegium; jfr -KAMMARKONTOR(ET), -KANSLI. SthmHCal. 1761, s. 32. —
-STAB. efter 1916 benämning på stab av särskilt beordrade officerare vid fortifikationen, motsvarande artilleristaben vid artilleriet; i fråga om ä. förh.: ingenjörstab. Fortifikationsbefälhafvaren har det omedelbara befälet öfver öfrig personal af fästningens eller ortens fortifikationsstab. TjReglArm. 1889, s. 180. PT 1903, nr 236 A, s. 2. —
-STAT. tidigare benämning på fortifikationen (i bet. 4). Arbin PVetA 1773, s. 68 (i handl. fr. 1653). Swebilius SGHelmfeldt N 2 b (1678). Flintberg Lagf. 5: 611 (1803). —
-TRUPP. (mindre br.) ingenjörtrupp; oftast i pl. IllSv. 1: 44 (1873). Fortifikations-trupperne utgöras af pontonier-bataljonen .., fältsignalkompaniet och sappörbataljonen. Uggla Krigsk. 84 (1880). —
(2) -VETENSKAP~002 l. ~200. vetenskapen om befästningskonsten. Arbin PVetA 1773, s. 14. Lefrén Förel. 3: 157 (1817). —
(3) -VÄRK, n. (†) befästningsarbete, (be)fästningsanläggning, försvarsvärk; äv.: befästningsväsen, fortifikationsväsen. Emedan jag nu i någre åhr aff Hennes K. M:t hafver varit förordnat att drifva fortificationsvärcken vedh Danske gräntzen. OxBr. 9: 610 (1642). Det .. till .. Fäderneslandsens trygg och Säkerhet ländande Fortifications-Wärcket. FortifOrdn. 1695, 8: 1. Schybergson FinlH 2: 153 (1889). —
-VÄSEN(DE). militärt ingenjörväsen. Kindblad (1871). Försvarsanstalter, som tillhöra fortifikationsväsendet. TjReglArm. 1889, s. 181. —
-ÄNDAMÅL~002 l. ~200.
Avledn.: FORTIFIKATIONIST, m. (†) i sht mil. till 4: person som är hemmastadd i befästningskonsten, fortifikationsofficer. Den snälla fortificationisten Öfversten Stobée (hörde till oppositionen 1719). HSH 7: 260 (c. 1750). AB 1898, nr 223, s. 3.
Spoiler title
Spoiler content