publicerad: 1925
FORT, adv. ssgr (forts.):
(2) FORT-RINNA. [jfr t. fortrinnen] (föga br.) rinna vidare. (Den korta levnadstiden) lijknas (ofta) widh en Ström, som Tyger-snelt fort rinner. Lucidor (SVS) 235 (1672). Thelaus Skog. 32 (1865). —
-RYCKA, -ning. [jfr t. fortrücken]
1) (numera föga br.) intr. till 1 o. 2: röra sig framåt, skrida framåt l. vidare; numera bl. i eg. mening, om stadig, men långsam rörelse; förr äv.: ge sig i väg l. dyl.; äv. bildl. Thess snarere her Claess kann foort rycke på reesen, jw snarere förhoppes H. K. Ma:tt att hans anslag skall lyckes. BtFinlH 4: 327 (1566). Triewald Förel. 1: 196 (1728, 1735). Nils Månsson fortryckte oförskräckt och oafvisligen på motståndets bana. Crusenstolpe CJ III. 2: 249 (1846). Solen fortrycker mot en viss punkt i stjernbilden Hercules. Lindhagen Astr. 627 (1861).
2) (†) tr. till 2, 3: bortrycka, rycka med sig; stundom: hänrycka. Väldiga klippor .. / fortryckta af fjällens flod. Arfwidsson Oisian 2: 147 (1846). De klokaste män kunna .. fortryckas till följdrika beslut. Strinnholm Hist. 3: 884 (1848). —
(2, 4) -SEGLA. [jfr t. fortsegeln] (†) segla vidare, fortsätta att segla; jfr SEGLA FORT. Linc. (1640; under præternavigo). Under det vi .. fortseglade, .. sågo vi .. helt nära oss ett skepp. Stiernstolpe DQ 2: 359 (1818). —
-SKAFFA, -ning (se d. o.); -are (mera tillf., Lundin NSthm 103 (1887; i bet. 1)). [jfr t. fortschaffen] jfr SKAFFA FORT.
1) (i sht i skriftspr.) till 2: bringa l. forsla (ngt, en person, en vara o. d., mindre ofta ett fordon l. dyl.) vidare, befordra, transportera; äv. i överförd anv. FörordnPostbönd. 1646, § 7. Att de resande .. emoth betallning blifwa fortskaffade. VRP 1715, s. 71. Roten fortskyndar de uppsupna vätskor .. till stammen eller stjelken, hvilken sedan fortskaffar dem till vextens alla delar. Berzelius Kemi 4: 65 (1827). Den dragare, som fortskaffade det resande sällskapets enda hjuldon. Kullberg Domaren 4 (1842). Skyldigheten att fortskaffa budkafle. Hildebrand Statsförf. 169 (1896).
-SKAFFLIGHET—00~2 l. ~200. [avledn. till FORT-SKAFFA 1] (föga br.) möjlighet att transporteras. Björkman (1889). —
-SKAFFNING. vbalsbst. till FORT-SKAFFA 1; särsk. (föga br.) konkret: fortskaffningsmedel. Högberg Vred. 2: 273 (1906). Hästbårar, en gammal och i Jämtlands fjällbygder anlitad fortskaffning. Dens. Utböl. 2: 119 (1912). —
-SKAFFNINGS-MASKIN. (knappast br.) jfr -SKAFFNINGS-MEDEL. (Jag har) jemte egna ben nyttjat alla möjliga slag af fortskaffnings-machiner, hästar, vagnar och Skepp. Stiernstolpe Arndt 1: 12 (1807). Dalin (1851; med hänv. till lokomotiv). Hahnsson (1888). —
-SKAFFNINGS-MEDEL. Rydqvist Resa 57 (1838). (Dragonerna) stridde vanligen till fots samt begagnade hästarna hufvudsakligen såsom fortskaffningsmedel. NF 3: 1424 (1880). —
(2, 3) -SKICKA, -ning. [jfr t. fortschicken] (numera föga br.) avsända, avskicka; skicka vidare, fortskaffa; jfr SKICKA FORT. OxBr. 5: 28 (1613). Vid denna (olagliga) bodkafflans befordran och fortskickningh. RP 7: 536 (1639). RARP 3: 248 (1642). Dalin (1851). Löpeld på löpeld hit sitt bloss fortskickade / i skiftesordning. Risberg Aisch. 12 (1890; om eldsignaler som upprepas från vårdkas till vårdkas). —
1) [jfr t. fortschieben] framdriva, framföra. Widtbegrepne Klyfftor och Kulor, där man kan höra stoora Strömmar fortskiuta sitt Watn, medh ett sådant Dåån och Buller, Så at ... RelCur. 320 (1682). Schultze Ordb. 4313 (c. 1755).
2) [jfr t. fortschiessen] skjuta l. slunga fram l. ut. (Macedonierna) wore så dicht och tätt .. sammanstälte, .. at the intet kunde sina Pijlar fortskiuta. Sylvius Cartius 250 (1682). Westerdahl Häls. 298 (1764). —
1) (i sht i skriftspr., numera mindre br. i fråga om rörelse i eg. mening) till 1, 2: gå l. förflytta sig (småningom l. successivt, men stadigt) framåt l. vidare i rummet l. tiden l. (bildl.) i utvecklingen l. talet osv.; såväl om den l. det som går vidare som om själva rörelsen l. värksamheten; alltjämt skrida vidare, utveckla sig vidare; om tid äv.: gå, lida, förlöpa; förr äv.: gå (så l. så) till väga vid det successiva utförandet av ngt l. (om själva utförandet): avlöpa l. förlöpa (så l. så). Om nu .. (en yngling) effter thenne Stadgan igenom alle Stånd (dvs. ämbetsgrader) och Åhr skulle fortskrijdha, så kommer han aldraförst vppå sitt fierde och sextijonde Åhr til sitt Prästeämbete. Schroderus Os. 1: 305 (1635). Phrasen, med hvilken han fortskrider till hvad som var en nyhet för dagen. Cronholm Lig. 184 (1839). Tiden fortskrider långsamt för den olycklige. Dalin (1851). Fredligt fortskred sorgetåget / Fram emot sin resas mål. Oscar II I. 2: 228 (1859, 1886; om en likfärd). Engelskan är det språk, som i nämnda riktning (dvs. utveckling från flexion till isolation) fortskridit längst. EHTegnér i UVTF 26: 54 (1880). Individens lugna och gradvis fortskridande utveckling. JVising i 4GbgVSH V—VI. 3: 92 (1903). särsk.
a) mus. om en stämmas rörelse från en ton till en annan; ss. vbalsbst. -ning äv. konkretare. Wegelius Musikl. 1: 75 (1888). (Spohrs) sätt att modulera medelst (ej sällan tröttsamma) kromatiska fortskridningar. NF 15: 278 (1890).
b) (mindre br.) i p. pf. med adjektivisk bet.: framskriden. EHTegnér i UVTF 26: 91 (1880). En fortskriden ståndpunkt. CGEstlander (1902) hos Runeberg (norm.-uppl.) 8: 143.
2) [jfr FORT, adv. 1; bet. snarast en pregnant anv. av 1] (numera knappast br.) gå framåt, göra framsteg, utveckla sig; nästan bl. i överförd l. bildl. användning; ngn gg väsentligen liktydigt med: ökas, tilltaga. Leopold 3: 171 (1798, 1816). Fortskrida i sedlig bildning. Hagberg Pred. 6: 58 (1820). Alla fortskridandets vänner. NvKoch (1840) hos Warburg Richert 2: 89. Arbetet fortskrider med hvar dag. Dalin (1851).
3) (†) till 4: fortfara (med ngt). The .. beswärade (sig), huru Bijsittiarna i Cammerrätten .. fortskrijdde medh otilbörlige Achtförklaringar. Schroderus Os. III. 1: 239 (1635). —
-SKYNDA, -an (†, HH 20: 269 (c. 1640)), -ning (föga br., Agardh Bot. 1: 321 (1830), Santesson Sv. 68 (1887)).
1) (†) till 1 c: taga i tu med (ngt), sätta i gång, utföra, värkställa; med obj. l. med bestämning inledd av prep. med. Schroderus Os. III. 2: 207 (1635). At ju för ju heller fortskynda medh Wår mediation. HSH 9: 248 (1672). Lämpelig tid .. (bör) föreskrifvas til resans fortskyndande. Berch Hush. 139 (1747).
2) (†) tr. till 2: avfärda, avsända, avskicka, expediera. RP 1: 82 (1628). Skriffvas skall till Stålhansken .. Att han fortskyndar folket, effter som han får skipp till. Därs. 6: 233 (1636). Hallenberg Hist. 3: 59 (1793).
3) (†) tr. till 2: bringa l. föra vidare (till ett ställe, ett mål, en ståndpunkt osv.), föra l. hjälpa fram, forthjälpa, hjälpa fram l. i väg, fortskaffa; befordra, befrämja; ngn gg: utbreda, sprida, fortplanta. Kyrkioheerden .. (skall) ike .. förhindra herr Jöns ifrån des reesa, men mera honom fortskynda. VDAkt. 2/5 1676, s. 143. Sedermera befordrar och fortskyndar en måttlig kropps rörelse ganska mycket smältningen. Westerdahl Häls. 104 (1764). (Språkrör) genom hvilka ljudet understundom kan fortskyndas på et afstånd af 3,000 steg. Wåhlin Bastholm 77 (1791). Krigskonstens fortskyndande till fullkomligare skick. Rabenius Kam. § 233 (1825). Roten fortskyndar de uppsupna vätskor. Berzelius Kemi 4: 65 (1827). Hvar .. (tåget av dalkarlarna som drogo ”Rosendalsvasen”) framgick, .. täflade allmogen .. att .. fortskynda detsamma. (Forssell o.) Grafström 41 (1828). Dessa (olikartade) kunskapsämnen .. ingrepo alla såsom kuggar i hans lefnadshjul och fortskyndade det på den underbara, lysande banan. Beskow Minnesb. 1: 165 (1856, 1860).
4) (i ngt stelt skriftspr.) till 5: arbeta på att få (ngt, t. ex. en rörelse l. ett arbete) att gå hastigare l. att bliva färdigt osv. tidigare än man under vanl. förh. kan vänta, bringa till hastigare utförande l. utveckling l. mognad osv., göra att ngt går hastigare, påskynda (motsatt: fördröja, försena); skynda på l. skynda sig l. brådska (med ngt). Effter man å bägge Sijdor fann sigh medh hastigh Tractat (dvs. underhandling) betient, (skulle) man .. Tractaterna fortskynda. Coyet RättmSkääl B 1 a (1659). Han råder mig, at fortskynda med detta Giftermålet, så mycket mig är möijeligit. Österling Ter. 1: 111 (1699). Flere inventioner, at fortskynda Sparisens växt, och at förskaffa sig den tidigare. Fischerström 1: 238 (1779). Stridens timme skall komma en dag: fortskynden den icke! Adlerbeth Æn. 252 (1804). (En kropp faller med) en likformigt fortskyndad (dvs. accelererad) rörelse. JernkA 1829, Bih. s. 22. Att försäljningen af en mängd .. föråldrad artillerimateriel måtte fortskyndas. PT 1896, nr 279, s. 3. (†) i p. pr. med adjektivisk bet.: brådskande. Mina fortskyndande angelägenheter i anseende till husrum, m. m. hafva gjordt det nödvändigt .. för mig at directe adressera mig till Din Agent Kernell. Leopold (1793) i 2Saml. 8: 98.
5) (i ngt stelt skriftspr., föga br.) intr. (o. ngn gg i pass. med intr. bet.): hasta, skynda; äv.: skynda vidare, skynda bort; om rörelse särsk.: tilltaga i hastighet. Schultze Ordb. 4460 (c. 1755). Ju närmare de (svärmande bina) komma till det speijade rummet, dess mer öka de sitt fortskyndande. Linnæus Bijskjöts. 119 (1768). Flickans rörelser, under det hon fortskyndade emellan trädstammarne, voro .. lätta. Almqvist TreFr. 2: 10 (1842). Att rörelsen i denna riktning måste fortskyndas under intryck af stormen som upprörde Europa, detta kunde hvar man se. Svedelius Repr. 436 (1889). (†) i p. pr. med adjektivisk bet., = 6. Lifvet (syntes honom) .. såsom en fortskyndande vandring till ett .. högre ändamål. Lehnberg Pred. 1: 110 (c. 1800).
6) (i ngt stelt skriftspr., föga br.) i p. pf. till -SKYNDA 4, 5, med adjektivisk bet.: hastig, skyndsam; äv.: hastigare, accelererad, alltjämt tilltagande i hastighet; äv.: för hastig, brådstörtad. (Genom användning av ett visst pulver skall hon) hafva känt en fortskyndad hjelp till denna besvärliga sjukdoms öfvervinnande. VetAH 1813, s. 272. (Även kapitalet) erhåller en fortskyndad eller geometrisk progression, t. o. m. ännu starkare än folkmängdens. Agardh (o. Ljungberg) II. 1: 191 (1854). Är utvecklingen på någon viss ålderspunkt fortskyndad, blir det ... LärovKomBet. 1884—85, 1: 112.
7) (†) till 4: fortsätta. (Gästerna) kunde .. för det oblida Vintervädrets skull, icke fortskynda resan. Weise 1: 277 (1769). Crusenstolpe Tess. 5: 263 (1849). —
(3) -SLIKA. [efter t. fortschleichen] (†) smyga sig bort. Den fransöske öfverstleutnanten .. är åt Hamborg hemligen fortslikt. Ekeblad Bref 2: 251 (1661). —
(4) -SLUMRA. (tillf.) fortfara att slumra. Hvad de (olyckliga) skulle önska att få fortslumra i sin goda ro! Wallin 2Pred. 3: 151 (1836). —
-SLÄPA, v. [jfr t. fortschleppen]
1) (föga br.) till 2: släpa vidare; refl.: släpa sig vidare; äv. bildl. Dryselius Måne 197 (1694). Fortsläpa ankaret, då det ej håller fast. Möller (1755; under arer). En beskedlig bärare, som med ett förundransvärdt tålamod fortsläpade mina saker. Kullberg Bref 1: 25 (1844). Jag vill ej rycka från den biltoge den staf, på hvilken han fortsläpar sig under sin vandring bland obarmhertiga främlingar. Rydberg Frib. 78 (1857). Dens. Myt. 1: 591 (1886).
(2, 4) -SPINNA. [jfr t. fortspinnen] (föga br.) spinna vidare, fortsätta att spinna; äv. refl.; bl. i överförd l. bildl. anv. Atterbom i SvLittFT 1834, sp. 33. I Drottningens eget palats fortspinnas de Ryska intrigerne. ÖgCorr. 1854, nr 6, s. 2. I det jag fortspinner min berättelses tråd. Bremer GVerld. 1: 61 (1860). Rydberg Varia 11 (1888, 1894). —
(2, 4) -SPRIDA. (i skriftspr.) sprida vidare; äv. refl. l. i pass. med intr. bet. Leopold 4: 291 (c. 1820). Fortsprider man af arghet sådant (för ngn menligt) af annan utsatt rykte; dömes till fängelse .. eller böter. SFS 1864, nr 11, s. 62. Att icke främja den osunda företeelsen genom att fortsprida skriverierna. PT 1917, nr 260, s. 2 (med avs. på de s. k. kedjebreven). —
(5) -SPRINGANDE, p. adj. (tillf.) snabbspringande. Fortspringande hästar. Peringskiöld Vilk. 252 (1715). —
(1) -STUDSA (-stussa). (†) göra en häftig framstöt? Aldenstundh .. man .. (de ”poler”) medh foottfolckedh icke så geschwindt skall kunne föllie, sosom deres Cassaker forttstussa. OxBr. 5: 419 (1627). —
-STÄLLA, -ning. [jfr t. fortstellen]
1) (†) till 1 c: värkställa, fullborda, utföra; företaga, etablera, inrätta; fastställa. På thet han sitt onde upsåt teste bättre fortställe måtte. RA 2: 320 (1569). Latta migh vetta, huru snart min herre actar att fortstella sin resa. OxBr. 6: 29 (1628). (Han) ville först, att klädordningen skulle fortstelles. RP 8: 189 (1640). Att fortställa och hålla i Åbo ett beständigt .. Apotech. Hjelt Medicinalv. 3: 453 (1893).
2) till 2: skicka l. sända vidare, fortskaffa; numera bl. post. VDR 1700, Verif. 782 (med avs. på brev). Dhe 2:ne swänske botzmänner, dem han till Kaimakan i Perikop ifrån sig skickat at wijdare till Bender fortställa. KKD 8: 264 (1713). Från och med den 1:ste i denna månad fortställas posterne emellan Ystad och Stralsund med Ångfartyg. VexiöBl. 1824, nr 22. Gode männen (m. fl.) .. tage stämning och fortställe den sist inom en månad efter inställelsedagen. SFS 1862, nr 51, s. 14. 2UB 10: 49 (1906; med avs. på brev).
3) (†) till 4: fortsätta. The Biskopar, som höllo medh Keysaren, .. önskade, at Mötet (i Trient) icke skulle vpryckias, vthan foortställas. Schroderus Os. III. 2: 24 (1635). Jag .. (ämnar) begifva mig til Kongl. Academien i Upsala, at der fortställa mina studier. VDAkt. 1779, nr 141. —
(2) -SÄNDA, -ning. [jfr t. fortsenden] (†) sända vidare; avsända. OxBr. 5: 267 (1624). Konunghen i Frankrijke hafver allaredhe fortsendt sin extraordinarie ambassadeur till Engelland. Därs. 10: 366 (1635). Någre breff till Götheborg .. at fortsendas medh Posten. NotifPostväs. 1662, § 6. Turnus .. / .. till hans fall fortsänder ett spjut. Adlerbeth Æn. 326 (1811). Cavallin (1875). —
-SÄTTA, v. -else (se d. o.), -ning (se d. o.); -are, -arinna. [jfr t. fortsetzen]
1) (†) till 1; eg.: förflytta, flytta fram.
a) befordra, (be)främja, (för)-hjälpa; äv.: befordra (ngn till ett bättre ämbete l. dyl.). Stora skäncker, hwar medh han bådhe sigh och sijna (skeppsbrutna) Medhgeseller til alla nödtorfftigheter fortsättia kunde. Palmcron SundhSp. 174 (1642). Alle sådanne Bedragare .. brukade Folcksens förhoppning til at fortsättia sin ähregirigheet medh. Sylvius Mornay 561 (1674). Gud (har) behagat fortsättia wår fordom Högwördig .. Her Biskop .. til dhen triumpherande församblingens högst sälla gemenskap och göra honom till en himmelsk Biskop. VDAkt. 1703, nr 59.
b) utföra, värkställa, sätta i värket, exekvera; i pass. äv. med intr. bet.: bliva en värklighet, bliva av; taga i bruk, driva, idka; fullfölja, fullborda; jfr FORT-FARA 1. Gustaf II Adolf 479 (1617). (Bryggarna skola) theras Handel (dvs. hantering) så forttsättia, at the hela Stadhen medh godt ööl bespijsa kunna. ÅthskSthmStadOrd. g 3 b (1635). Tu skjöne (skepp) liggja i Norköping, till hvilkes fortsettjande intet annat fattas, än att dee optacklas. RP 6: 354 (1636). Monga Metal-Grufwor .. uptagas och fortsättias til Rijksens .. Förkofring. Risingh Landb. A 3 b (1671). Konung Ludvig kunde således icke .. vinna full säkerhet att ostörd få fortsätta sina planer till Hollands kufvande. Fryxell Ber. 15: 20 (1848).
2) till 2.
a) (†) föra vidare, fortskaffa, överföra, överflytta. Att Fransosen med macht fortsetter krigett in i Keijsarens erffländer. RP 8: 75 (1640). Stiga vij om morgonen på landet, att få en skickare, .. som mig vidare skulle fortsättia. Linné Skr. 5: 52 (1732).
b) [jfr motsv. anv. i t.] (†) = FORT-PLANTA 1 (a). The fulla (varieteterna, dvs. de med ”dubbla” blommor,) fortsättias och planteras om Våhren i full Månad af sidogrenarne. Ahlich 32 (1722). (Ärter) så väl som Bönor (böra) väl skiötas och fortsätjas af en Landtman. Serenius EngÅkerm. 212 (1727).
c) (numera föga br.) = FORT-PLANTA 6. (Harald Hårfager har) fortsatt Ynglinga-ätten på Norske Thronen öfver fyrahundrade åhr. Dalin Hist. 1: 436 (1747). Båda blefvo officerare, .. men ingendera fortsatte ätten. Tegnér SvBild. 53 (1896).
d) (†) efterfölja l. efterträda (ngn i ngt). Ernest Bahn .. begärädhe eet Bördhz breff på Sal:e Johannes Sanderus Sonn Göstaff, .. effter såm han är sinnadt at fort sätia honom i Embethe. EkenäsDomb. 1: 226 (1658).
3) till 4; med logiskt subj. som betecknar en person som i ifrågavarande fall handlar av fri vilja l. på grund av eget beslut, för att beteckna att ngt (en handling l. en värksamhet) icke är avslutat l. har upphört, utan sträcker sig vidare l. återupptages l. upprepas (efter att förut hava varit avbrutet); i aktiv form med substantiviskt obj. l. (konstr. anträffad först sedan midten av 1800-talet) med inf. l. (konstr. anträffad tidigast 1833) med bestämning inledd av prep. med; numera bl. med avs. på värksamhet; i pass. äv. övergående i intr. bet.: fortfara (jfr 4). (Djäknarna böra gm undervisning) förtiena sigh nogot .. til uppehälle och hielp uti sina Studiers fortsettiande. KOF II. 1: 468 (1659). När Barnen til .. 8. Åhr komne woro, skulle thenna theras uptuchtan wijdare fortsättias i Barnscholar. Ekman Siönödzl. 377 (1680). At Bonde-Ståndet .. må kunna .. fortsättia deras sammankomster uti det rum som de nu innehafva. 2RARP 4: 533 (1727). Vi fortsatte vår väg. Serenius (1741). (Gustaf Vasa) lade .. grunden til Upsala-slott .. och fortsatte denna bygnad med all flit. Dalin Hist. III. 1: 423 (1761). Till tidens vinnande företogo ridderskapet och adeln inga nya val af bankofullmäktige, utan fortsatte sitt förtroende för de nuvarande. Adlerbeth Ant. 1: 163 (c. 1792). Jemförelsen skulle kunna fortsättas ut i de minsta detaljer. Nilsson Ur. I. 4: 16 (1839). Vinterbl. 1853, s. 109. Zenger .. fortsatte sin tidning. Beckman Amer. 2: 100 (1883). De gjorde årligen besök i Upsala .., där jag flitigt fortsatte bekantskapen. De Geer Minn. 1: 58 (1892). Rätten förelade henne att inom ett år komma till mannen och fortsätta äktenskapet. Därs. 2: 86. Hertiginnan .. fortsatte med sitt handarbete. Hillman SpNov. 27 (1896). särsk.
a) med det som fortsättes underförstått; ofta i fråga om resa l. dyl.: resa vidare. Fortsätt! ofta ss. uppmaning till en lärjunge att gå vidare med uppläsning osv. Fortsätt där vi slutade i går! Men vi kunna icke fortsätta (näml. uppräknandet) i oändlighet. Claëson 2: 49 (1858). H. K. H. Kronprinsen, som i går middag .. anlände till Söfdeborg .. fortsätter i dag till Krageholm. PT 1902, nr 223, s. 2.
b) (†) bibehålla, vidmakthålla, uppehålla; vidhålla. (Den gudomliga allmakt) som .. meddelar naturen dess möjelighet att vara och fortsätter dess förmåga att verka. Ödmann StrFörs. II. 2: 197 (1803). Fortsätter han .. (trots varning) sin uppgift, och befinnes den sedan vara falsk; plikte med fängelse. SFS 1830, s. 266. Fortsätta och fullända de kunskaper de medförde från Gymnasium. Tegnér (WB) 8: 192 (1837). SKN 1843, s. 258. jfr: Fortsätten på .. (min efterträdare) de goda tänkesätt, dem jag i så lyckligt mått erfarit. Wallin Rel. 1: 163 (1821); jfr 2 a.
4) till 4; med logiskt saksubj., för att beteckna att ngt (en handling l. värksamhet, en känsla osv., äv. ngt som är utsträckt i rummet) icke är avslutat l. har upphört, utan sträcker sig vidare l. upprepas l. återkommer (efter att förut hava varit avbrutet).
a) med obj.; äv.: utgöra en fortsättning av (ngt). När vi .. säga, att .. (själsförmögenheterna) fortsätta hvarandra: så mena vi dermed, att enhvar af de fyra sistnämnda fortsätter den nästföregående i förhöjdt mått. Atterbom PhilH 2 (1835). En bräcklig hängbro af rör fortsätter stigen öfver älfvens afgrund. Nyblom Österut 113 (1908).
b) i pass. med intr. bet.: fortfara, äv.: hava l. få en fortsättning i ngt. Helgelsen .. fortsättes i then dageliga bättringen. Rönigk Fresenius 36 (1753). Näsgropen (på rördrummen) fortsättes framåt i en fåra. Nilsson Fauna II. 2. 2: 65 (1834). Dagens blida väderlek fortsattes ännu på natten. Almqvist AMay 23 (1838). Så blef äfventyret fortsatt och gaf retelse åt hennes tillvaro. Hallström NNov. 51 (1912).
c) (mindre br.) refl. med intr. bet., = b. Samma dal fortsätter sig sedan .. en half mil uppåt. Atterbom Minn. 3 (efter handl. fr. 1817). En bestämd verksamhet, som öfvergår och fortsätter sig i en bestämd verkan. Snellman ElCurs 2: 71 (1840). Pennalväsendet (vid universitetet) fortsatte sig långt in i det följande århundradet. Weibull LundLundagMinn. 27 (1884).
d) [vbalsbst. FORT-SÄTTNING är i denna anv. ansenligt äldre] intr., = b. Jag .. torde få veta .. om Sv. Läkare Sällskapets Handlingar fortsätter eller icke. Florman BrefRetzius 42 (1831). Härifrån fortsätter banan i nordlig riktning .. till Hellefors station. IllSv. 1: 353 (1882). Samtalet fortsatte. Strindberg Fagerv. 185 (1902). Ingen (kan) önska, att detta skall få fortsätta. Lagerlöf Jerus. 2: 250 (1902).
e) i p. pf., mer l. mindre närmande sig bet. av ett adj.; stundom: fortlöpande, fortgående, sammanhängande. At alla .. Consistorii bref, som tryckas, blifva uplagda i et .. format, med fortsatt räkning öfverst på sidorna. VDAkt. 1749, nr 231. Carls så ödesdigra, fortsatta misstroende mot konung August. Rundgren i 3SAH 2: 117 (1887). särsk. jur. i uttr. fortsatt brott o. d., följd av brottsliga handlingar vilka utgöra ett upprepande av l. en fortsättning av samma brott. Det fortsatta brottet. Sjunnesson (1900; boktitel). —
-SÄTTELSE. (†) vbalsbst. till FORT-SÄTTA 1 b: utförande, värkställande; vidmakthållande; fullföljande. Aldenstund thet till stoora och tunga sakers fortsättielse mästedeels behöfwes mycken tijd .. (o.) mångas hielp. Gustaf II Adolf 143 (1617). Att fournera Capetal till (Skepps-)Compag(niets) forttsettielsse. RARP 2: 212 (1636). Emporagrius AUlfsparre F 3 a (1647). —
1) (†) till FORT-SÄTTA 1 a: befordrande, befrämjande; hjälp, understöd. (Att de som haft förvaltningen om hand) hafwa Ridderhusets besta och forttsettningh wäl wethat och sökt. RARP 1: 101 (1629). (Vid belägringen) bruka .. Petarder, eller annat sådant sigh til hielp och fortsättning. Widekindi KrigsH 236 (1671).
2) till FORT-SÄTTA 3, 4; äv. mer l. mindre konkret. Upmuntra Tyrannen til krigets fortsättning. Celsius G1 1: 134 (1746). Thet eviga lifvet .. är allenast en härligare fortsättning och fullkomlig tilväxt af thet sanna lifvet. Rönigk Fresenius 24 (1753). Bryggan .. hade sin fortsättning i en lång tvättbro. Rydberg Vap. 58 (1891). särsk.
a) (föga br.) i uttr. i fortsättning av ngt, eg.: ss. fortsättning på ngt; i sammanhang med ngt. I fortsättning af beslutet .. uttalade kungen också sin önskan om ... De Geer Minn. 2: 69 (1892).
c) (i Finl. o. södra Skåne) i uttr. i en fortsättning (med huvudtonen på en), i oavbruten följd, utan avbrott, oavbrutet. AFSoldan (1848) hos Aho Soldan 98. (Eleverna måste) sitta .. ända till tre timmar i en fortsättning. Vest Runebg 20 (1902). SlöjdkomBet. 1907—08, s. 97.
d) (i Finl.) i uttr. i fortsättning, fortfarande, alltjämt. Kallt är det i fortsättning ute. Runeberg ESkr. 2: 264 (1855). Topelius Vint. II. 1: 235 (1881).
e) i uttr. i fortsättningen, under den följande tiden, framgent, fortfarande. Såsom i begynnelsen, så också i fortsättningen. Flensburg KyrklTal 98 (c. 1875). Essén KessGen. 8 (1915).
f) i uttr. (en) god fortsättning (på det nya året, äv. på julen, helgen o. d.), vanlig hälsning mellan vänner o. bekanta den första gången de träffas (skriva till varandra) efter nyårsdagen (resp. den första juldagen, om mötet osv. äger rum mellan jul o. nyår osv.); äv. allmännare, till ngn som nyss fyllt år l. dyl. Jag får äran .. önska min farbror en god början och fortsättning af det kommande året. Retzius BrefFlorman 106 (1833).
g) konkret, i fråga om litterärt alster; särsk. om del l. (oftast) mindre stycke vars begynnelse förut har utgivits (l. skrivits), vanl. betecknat med ett ”forts(ättning)” efter (rubrik)-titeln o. förebådat av ett ”forts.” i slutet av föregående stycke. Jag tviflar på, at denne samling (av författningar) fått någon fortsätning till våra senare tider. Höpken 1: 273 (1777). Mera hinner jag nu ej skrifva ..; alltså, fortsättn. härnäst. Porthan BrefCalonius 405 (1797). En .. vidlyftighet, föga passande för en Tidskriftsartikel, äfven om den styckades genom fortsättningar. Wingård Minn. 1: 70 (1846). —
-SÄTTNINGS-ARBETE ~020, äv. ~200. särsk. bokhandel. litterärt värk som är avsett att fortsättas (med en serie av häften l. band). SD 1893, nr 13, s. 8. —
-SÄTTNINGS-HEM. (i fackspr.) benämning på asyl för sinnesslöa vilka genomgått skolorna, men icke antagas kunna i framtiden reda sig på egen hand. Lundin NSthm 617 (1889). —
-SÄTTNINGS-KLASS, vid undervisningsanstalt. HforsD 1886, nr 72, s. 3. Redan tidigt hade till fruntimmersskolan i Helsingfors såsom privata företag organiserats fortsättningsklasser, .. i syfte att bereda alumnerna till lärarinnekallet. Finland 179 (1893). —
-SÄTTNINGS-KURS. (i sht i fackspr.) kurs avsedd för ytterligare utbildning av person som fullständigt genomgått skola l. dyl.; jfr -SÄTTNINGS-KLASS. DN 1885, nr 6295, s. 1. —
-SÄTTNINGS-LED, r. l. f. [jfr FORT-SÄTTNING 2 a] (föga br.) förbindelseled. Det haf, som bildar gränsen för Sveriges land och utgör en fortsättningsled med utlandet. Oscar II 6: 195 (1890, 1895; om Öresund). —
-SÄTTNINGS-MÖNSTER. (i fackspr.) dekorativt mönster som erhålles därigenom att samma dekorationsmotiv ständigt upprepas. NJournD 1857, s. 5. MeddSlöjdf. 1892, s. 25. —
-SÄTTNINGS-SJUKKASSA~020. (i fackspr.) sjukkassa vars uppgift är att åt medlemmarna utbetala sjukunderstöd, då de vanliga sjukkassorna icke längre utbetala sådana. Socialdem. 1914, nr 72, s. 2. —
-SÄTTNINGS-SKOLA, r. l. f. (avdelning av) skola som meddelar fortsatt undervisning åt personer som genomgått den egentliga skolan; i fråga om nuvarande sv. förh. särsk. benämning på en överbyggnad på folkskolan vars undervisning enl. K. Maj:ts stadga 1918 måste begagnas av alla dem som ej besöka högre folkskola l. yrkesskola l. högre undervisningsanstalt. Oldberg Pedag. 202 (1843; om söndagsskola). (Folkskollärare J. B. Ahlgren) inrättade .. i början af 1860-talet antagligen den första fortsättningsskolan i riket. AB 1894, nr 25, s. 2. —
-SÄTTNINGS-VIS, adv.
1) [jfr FORT-SÄTTNING 2 a] (föga br.) ss. en fortsättning, tilläggsvis. Tamm ÄndAdv. 40 (1899). Sedan jag inledningsvis redogjort för det och det, ber jag att fortsättningsvis få nämna. Bergroth FinlSv. 352 (1917; anfört ss. brukligt i Sv. enl. somliga finländares uppfattning).
2) (bl. i Finl.; jfr dock RNordenstreng i FoU 16: 28) fortfarande, alltjämt. Estlander KonstH 269 (1867). Fetlagd var han fortsättningsvis, men hyn var gulblek. Allardt Byber. 1: 147 (1886). Erkki pratade med sin fästmö, alt fortsättningsvis på långt afstånd från henne. Arkadius Pakkala 98 (1895). —
(4) -TRÄDA, v. [jfr t. forttreten] (†) fortsätta. Deras osanningar (tjänade) endast .., at upmuntra honom, at modigt fortträda på dygdens bane. Tessin Bref 2: 326 (1755). —
(1, 2, 4) -TÅGA, v. [jfr t. fortziehen] (†) tåga fram; tåga vidare; fortsätta tåget. (Medan) the (landsförvista) i sådan ömkeligh måtto foorttågade, kom til them Cyprianus, som styrkte them. Schroderus Os. 1: 817 (1635). (Från staden Deretschin) forttogades genom staden Rosanoff till byen Zoppoli. KKD 7: 273 (c. 1725). —
(2, 4) -VANDRA, -ing. [jfr t. fortwandern] (numera föga br.) vandra vidare, fortsätta vandringen; äv. bildl. När han i mörkret fortvandrade, .. lopp han fara, at .. falla i kiärret. Lagerström Bunyan 1: 92 (1727). (Den döpte) hade .. trogit fortvandrat i den undfångna nåden. Oldendorp 2: 537 (1788). Min fortvandring på den lärda banan. Öman Ungd. 106 (1889). jfr VANDRA FORT. —
-VARA, sbst.1, se FORT-VARA, v. b. —
(4) -VARA, v. -ade ((†) sup. -varit Palmblad). vbalsbst. -ande, äv. konkretare om visst tillstånd, -else, äv. konkretare om visst tillstånd (numera knappast br., Fremling KantGrund. 61 (1798), Schulthess (1885)); jfr FORT-VARO. [jfr d. fortvarende, p. adj., t. fortwähren; till VARA, räcka, bestå (ipf. varade)] (i sht i skriftspr. o. i filosofiskt spr.) fortfara (i sht att vara till l. bestå l. existera), alltjämt äga bestånd, oavbrutet räcka, fortleva; oftast i p. pr., vanl. närmande sig l. övergående i bet. av ett adj.: ständig, bestående, ihållande, permanent, varaktig; i p. pr. äv. i adverbiell anv. Hans minne fortvarar genom tiderna. Fortvarandet af .. (nöjet) heter Sällhet. Thorild Gransk. 1: 58 (1784). Om min varelse blefve evigt fortvarande. Lantingshausen Young 1: 94 (1787). Pipleran förlorar i en stark och fortvarande hetta något af sin rymd. Wåhlin Bastholm 136 (1791). Ryktet fortvarar, at Kungen skal komma hit. Porthan BrefCalonius 295 (1796). (Dessa) fejder tyckas fortvarit i flera generationer. Palmblad Fornk. 1: 48 (1843). Musiken kan öfvergå från en stämning till en motsatt, ja, kan låta den ena fortvara i den andra. Ljunggren Bellm. 107 (1867). Fortvarande skallighet, som intager stor del af hufvudet (utgör ett hinder för fast anställning i armén l. vid flottan). SFS 1905, Bih. nr 45, s. 5. En djupgående söndring inom den ryska kyrkan, som av en ringa anledning uppstått år 1637 och oavbrutet fortvarat oaktat alla regeringens försök att .. undertrycka densamma. LfF 1918, s. 75. särsk.
a) (†) med inf.: fortfara. En princip, som måste fortvara att vara identisk med sig sjelf. Biberg 2: 20 (c. 1820).
b) i tillf. substantivering. Staten sjelf, kan .. utan rätts-idee icke bestå, icke hafva hvarken ett vara eller ett fortvara. Biberg 1: 153 (c. 1820). —
-VARELSE, se FORT-VARA, v. —
(4) -VARIG. [avledn. av FORT-VARA, v.] nästan bl. mek. fortfarig. Så länge tillståndet ej är fortvarigt (stationärt). Ymer 1908, s. 368. —
-VARIGHET—00~2 l. ~200. (föga br.) fortvaro, varaktighet. Bedjande om fortvarighet åt det (välsignade rägnet). Lönnberg Kåre 73 (1887). —
-VARIGHETS-TILLSTÅND~02 l. ~20. mek. fortfarighetstillstånd, konstant tillstånd. Fortvarighetstillstånd i afseende på luftens kolsyrehalt och vattenhalt. TT 1895, K. s. 74. —
-VARO. (-vara HHildebrand i AntT 2: 258 (1869), LAHT 1882, s. 51) [efter mönster av TILLVARO, FRÅNVARO m. fl.] vbalsbst. till FORTVARA, v.: fortfarande, fortsatt existens l. tillvaro; äv. konkretare; stundom om den tid varunder ngt fortvarar. Trana Psych. 1: 16 (1843). Frågan om en personlig fortvaro efter döden. Wikner Mater. 279 (1870). Lifräntor, hvilkas fortvaro icke kan noga beräknas (då den beror på de olika räntetagarnas livslängd). Forssell Stud. 2: 53 (1884, 1888). De norska funderingarna på särskilda utrikesministrar lära väl icke stå tillsammans med .. (unionens) fortvaro. De Geer Minn. 2: 275 (1892). —
(3) -VÄLTA, v. [jfr t. fortwälzen] (†) vältra bort. Med våld och arm-krafft (han) strax fortvältan (dvs. fortvälta den, näml. pulpeten), röran vill. Düben Boileau Pulp. 16 (1722). —
-VÄRKA, -an (Wallin, Sköld Fichte 128 (1914; i bet. 2)), -ning (Atterbom Siare 1: 64 (1841; i bet. 2)). [jfr t. fortwirken]
1) (†) tr. till 1: föra l. driva fram. (Till ett ”kraftigt fotskifte” hos hästen) fordras .. att bakdelen synbarligen lätt fortverkar framdelen, och att denna .. med snabba fotfästen kommer undan. Ehrengranat Ridsk. I. 1: 7 (1836).
2) (i skriftspr.) till 4: fortfara att vara värksam, fortfarande värka; med person- o. saksubj. Wallin Rel. 1: 274 (1817). Hvad en Cæsar gjort .. lefver och fortverkar både längre och kraftigare än hvad Homer .. diktat. Tegnér (WB) 5: 537 (1826). De nådesanstalter, genom hvilka .. (”Guds Anda”) ännu alltjemt fortverkar i sin kyrka och församling. Bring Högm. 239 (1862). —
(2, 4) -VÄXA; jfr -VÄXT. [jfr t. fortwachsen] (i skriftspr.) växa vidare, tillväxa, fortsätta att växa; stundom allmännare: tilltaga (i storlek), ökas; eg. o. bildl. RelCur. 197 (1682). Plantan upphör .. att vidare fortväxa och dör bort. EconA 1808, apr. s. 126. De nykatolska församlingarne äro väl icke erkända af staten; men de fortvexa. AB 1845, nr 132, s. 2. Skogsbestånd, som ännu komma att fortväxa en kortare eller längre tid. Cnattingius Skogslex. 6 (1873, 1894). —
-VÄXT. [till FORT-VÄXA] (i skriftspr.) vidare tillväxt; fortsatt växt; äv. konkretare. Järta VSkr. 2: 498 (1828). Den nyare europeiska bildningen .. är onekligen en fortväxt af grekers och romares forna bildning. Därs. 509. Sådana mindre växter .., som inverka hinderligt på skogsplantornas uppkomst och fortväxt. Cnattingius Skogslex. 139 (1878, 1894). —
(2, 4) -ÄRVA. [jfr t. forterben] (i skriftspr.) ärva i en oavbruten följd; vanl. oeg. l. bildl.; nästan bl. i pass. med intr. bet.: gå vidare i arv, gå i arv i oavbruten följd, nedärvas; ofta i p. pf. med adjektivisk bet.: nedärvd. Fortärfda .. begrepp. Wallin 1Pred. 2: 62 (c. 1830). En olikhet i förmögenhet, som ännu mer vexte genom godsens fortärfvande inom ätten. Strinnholm Hist. 4: 561 (1852). Olikheter i den individuella utvecklingen, hvilka fortärfvas inom familjen eller stammen. Fennia XX. 2: 9 (1902).
Spoiler title
Spoiler content