publicerad: 1925
FORT, adv. ssgr (forts.):
(1, 2) FORT-PLANTA, v., -else (föga br., Strinnholm Hist. 4: 297 (1852), Därs. 375), -ning; -are (Serenius Uu 3 b (1734; i bet. 1), Celsius G1 2: 91 (1753; i bet. 2) osv.), -arinna (Zilliacus JapStud. 42 (1896)), -erska (föga br., Dalin Hist. 1: 546 (1747; i bet. 2)). [jfr t. fortpflanzen; jfr FRAM-PLANTA] jfr PLANTA FORT.
1) med avs. på växt, mera tillf. med avs. på organism i allm.: uppdraga nya exemplar av, föröka, förmera; förr äv.: sprida; äv. bildl. (jfr b, c); numera i sht i pass. o. refl. med intr. bet.: förökas, förr äv.: sprida sig. Denna växt fortplantas genom frön eller sticklingar eller avläggare (genom avläggning). Schenberg 504 (1739). Desse träd .. fortplantas mera genom frön än skått. Landell Bligh 69 (1795). Detta ogräs .. upstiger i stängel, blomstrar, mognar och fortplantar sig sjelf. Ödmann AnvPred. 69 (1807; om ondskan). (Bladrosetterna på utlöparna) genom hvilka några sorter (Sempervivum) sjelfva fortplanta sig så ymnigt, att man årligen måste utrota det öfverflödiga. HbTrädg. 6: 221 (1876); jfr 2. särsk.
a) (†) odla, uppdraga. Våra allmänna Tranbärs-ris .. äro mycket svåra at fortplanta i en trägård. Kalm Resa 1: 452 (1753). Engelsmän .. fortplanta ännu flera slags växter i artificielle ängar. Gadd Landtsk. 2: 362 (1775).
b) (†) bildl. till a: fostra, främja, befordra; stundom: sköta. Spegel Kyrkoh. 2: 162 (1707). At iag .. desto mehr måtte upmuntras at fortplanta mitt anförtrodde heliga Embete. VDAkt. 1724, nr 307. Stora snillen kunna på intet gagneligare sätt göra sig odödelige, än då de fortplanta vederlikar. Höpken 1: 221 (1745). Wallin Vitt. 2: 348 (1837).
c) (†) med avs. på egenskap: inplanta. Lallerstedt Dygdel. 78 (1746). Margareta Ekeblad .. använde all sin omsorg, att hos sin sonson fortplanta det hjeltemod, som var ärftligt i Forstena ätten. Gustaf III 1: 33 (1786).
2) om organism (djur l. växt): alstra nya individer o. därigenom komma (släktet) att fortleva; oftast i pass. l. refl.: alstra l. avla nya individer, få avkomma, föröka sig, förmera sig; i vanligt språk företrädesvis om fortplantning genom befruktning; i naturvetenskapligt fackspråk allmännare, om varje nyalstring av individer; jfr KÖNS-FORTPLANTNING. Alla mossor och ormbunkar fortplanta sig såväl genom befruktning som på könlös väg. Könlös fortplantning. Fortplantning genom delning, genom knoppning. Peringskiöld MonUpl. 130 (1710). Frygga, som uplifvade på den åhrstiden (dvs. om våren) hela Naturen til kärlek, blom och fortplantning. Dalin Hist. 1: 241 (1747). Biberg Linné Oec. 29 (1750). Man tager de små (fiskarna), och hindrar således fortplantningen, så at de utödas mer och mer. Björnståhl Resa 2: 16 (1773). Slägten fortplantades af yngste brodern, Abraham Brahe. Fryxell Ber. 6: 141 (1833). I varmare klimat .. fortplanta sig råttorna under alla årstider. Nilsson Fauna 1: 340 (1847). Den starkaste (hannen) blir den som kommer att fortplanta slägtet. Därs. 537. Der ingick han nytt gifte och fortplantade sig. Wetterhoff Skog 1: 115 (1883).
3) refl. eufemistiskt (om djur): para sig (med ngn). Mulåsnehanne fortplantar sig med sto och Mulåsnehona med hingst, och af dessa föreningar blir afföda. Nilsson Fauna 1: 477 (1847).
4) överföra, överflytta; förflytta; numera nästan bl. med avs. på smitta, sjukdom o. d. (Amman) bör .. ej (hava) någon sjukdom .., som kan fortplantas på barnet. Alm(Sthm) 1754, s. 29. (Understödet skall) årligen förnyas för dem, så länge de lefva, och sedan fortplantas på deras efterträdare. Norberg Dygd. 51 (1776). Obefarna sjöar, / Dit ingen seglare från en förkastad verld / Fortplantat på sin köl en epidemisk flärd. Wallin Vitt. 1: 18 (1805). Franciskaner-ordens fortplantning till Sverige. Strinnholm Hist. 5: Reg. 170 (1854). Studentskådespelen i Uppsala fortplantades äfven till Stockholm. Sthm 3: 266 (1897). särsk. (föga br.) refl.: förflytta sig från stället, gå. Hahnsson (1888).
5) (numera föga br.) i allm.: utbreda, sprida; i sht med avs. på ngt abstrakt, t. ex. en åsikt l. lära l. en nyhet, ett bruk osv.; i pass. o. refl. ofta med intr. bet. Stiernman Riksd. 481 (1599). Christus .. afferdade .. (sina lärjungar) hwar til sin ort, at fortplanta evangelium. Swedberg SabbRo Förmäle § 3 (1710). Odugeliga främmande Böcker, hvarigenom mycken drafvel fortplantas. CPolhem PVetA 1745, s. 10. LBÄ 11—13: 114 (1798). Puschkaras' egen lifvakt instämde i detta rop, som fortplantade sig till det utanför palatset .. församlade folket. Lysander Äfv. 111 (1872); jfr 8.
6) (i sht i skriftspr.) överflytta l. överföra (ngt) till andra (till ett annat ställe, en annan tid) (ofta gm muntligt meddelande från man till man) o. därigenom komma (det) att bibehålla sig l. fortfara l. fortleva; överföra från man till man, från generation till generation, från den ena tiden till den andra, föra vidare, föra till eftervärlden; oftast i pass. o. refl. med intr. bet., stundom övergående i bet.: bibehållas, bevaras, förbliva. Fortplanta ett bruk, en åsikt, ett misstag. Den Catholske läran var gammal och ifrån ålderdomen fortplantad. Celsius G1 1: 195 (1746). Melodierne (till de latinska medeltidshymnerna) fortplantades från djekne till djekne utan noter. Ödmann Hågk. 67 (c. 1805; uppl. 1918). De ädlaste män i Etrurien hade .. bibehållit vetenskapen (om tydningen av offertecknen) och fortplantat den i sina familjer. Kolmodin TacAnn. 2: 22 (1835). Dessa från forntiden fortplantade alldeles lika benämningar. Nilsson Ur. I. 3: 26 (1843). Ordagrant, om ock icke bokstafsgrant lika, har denna vers genom 1541 och 1703 års biblar fortplantat sig till normalupplagan af Nya Testamentet 1884. EHTegnér i 3SAH 6: 388 (1891). Den tekniska färdighet, som en gång på detta område uppnåtts, fortplantar sig från släkte till släkte. EkonS 2: 262 (1897). (numera föga br.) med prep. på: överföra på. Botin Hem. 2: 243 (1756). Han .. önskade att fortplanta konungavärdigheten på sin ätt. Strinnholm Vas. 2: 308 (1820). Palmblad Fornk. 2: 32 (1844).
7) [eg. specialfall av 6] överföra (en egenskap, ett lyte osv.) på sin avkomma l. på följande släktled. Swedberg Dödst. 40 (1711). Din lungsjuka, som du genom arf fortplantar på dina barn. Leopold 5: 239 (c. 1820). Nordmännen (i Normandie) fortplantade på sina efterkommande sin krigiska och ridderliga anda. Strinnholm Hist. 2: 141 (1836). Den (syfilis), som blifvit fortplantad genom arf, eller hereditär syfilis. NF 15: 1136 (1891).
8) rent fysiskt med avs. på rörelse av ett l. annat slag, ljus, ljud, kraft m. m.: föra vidare; jfr RÖRELSE-FORTPLANTNING. Triewald Förel. 1: 62 (1728, 1735; om ljud; måhända rätteligen till 4). Ljudet kan fortplantas jemväl genom vatn. Duræus Naturk. 98 (1759). En vätska fortplantar i alla riktningar .. den tryckning, som utöfvas på något ställe af dess yta. Fock 1Fys. 94 (1853). Några lurstötar, fortplantade öfver bygden och in i skogen. Rydberg Vap. 268 (1891). Dragkraften fortplantas till (urets visare) .. genom löpverket. Ericsson Ur. 72 (1897). —
-PLANTNINGS-AKT. biol. till FORT-PLANTA 2. Alla lefvande varelser .. äro .. alstrade genom en fortplantningsakt. Wirén ZoolGr. 1: 4 (1896). —
-PLANTNINGS-CELL. biol. cell utbildad för att (eventuellt gm sammansmältning med en annan cell) alstra en ny individ, könscell. NF 2: 124 (1876; om svärmspor). LVetA IV. 1: 49 (1899). —
-PLANTNINGS-DRIFT. könsdrift, parningsdrift. Julin IVetA 1792, s. 12. Om våren, då .. (flyttfåglarna) erhållit sin vårdrägt och då fortplantningsdriften vaknar, vända de åter till sina förra häckplatser. Thorell Zool. 2: 180 (1861). —
-PLANTNINGS-DRÄKT. zool. för ett djur under fortplantningstiden karakteristisk dräkt, parningsdräkt. Kohägern .. är bländande hvit, i fortplantningsdrägt med långa, roströda fjädrar på nacken. NF 7: 261 (1883). —
-PLANTNINGS-DUGLIG. WoJ (1891). Då .. (ålen) blifvit fortplantningsduglig, .. begifver (han) sig ned till hafvet. LfF 1900, s. 62. —
-PLANTNINGS-DUGLIGHET~102 l. ~200. —
-PLANTNINGS-FÖRMÅGA. De många sätt, hvarpå växterna och deras frön kunna underhålla sin fortplantnings-förmåga. EconA 1808, juni s. 91. —
-PLANTNINGS-RÖRELSE. (föga br.) astr. till FORTPLANTA 4. rörelse framåt; motsatt: rotationsrörelse. Under månens fortplantningsrörelse. Lindhagen Astr. 407 (1860). —
-PLANTNINGS-SKOTT. bot. Skott, hvilka blott bära blommor, sålunda äro rena fortplantnings- eller fröbildningsskott. HeimdFolkskr. 31: 8 (1895). —
-PLANTNINGS-TID. i sht zool. jfr PARNINGS-TID. (Flygande ekorren) lefver .. ensam, .. blott under fortplantningstiden parvis. Nilsson Fauna 1: 396 (1847). —
-PLANTERA, -an (†, RelCur. 145 (1682)), -ing (Schroderus Os. 1: 376 (1635), LB 3: 319 (1902)). -ning (†, Schroderus Os. III. 1: 265 (1635)); -are (†, Schroderus Os. 1: 286 (1635)).
I. (†) = FORT-PLANTA. Hwadh för Språåk vthi Tyskland mäst ähre aff nöden, och hwarföre the driffuas och fortplanteras skola. Schroderus Ratich. C 7 b (1614); jfr FORT-PLANTA 1 b. At hans Guddommelige Mayesteet wärdigas .. then höglofflige Konungslighe Hoffrätten in på Effterkommanderna fortplantera och florera låta. Schroderus Waldt Dedic. 4 a (1616); jfr FORT-PLANTA 6. Religionen kan icke rätteligen medh Twång foortplanteras. Schroderus Os. 2: 662 (1635); jfr FORT-PLANTA 5. Dhen rätta Baseliscus .. födes icke aff nogon Säd eller fortplanteres aff sin Slächt, uthan han är ett .. Naturens Miszfödsell. RelCur. 266 (1682); jfr FORT-PLANTA 2. Granathenträdet .. Fortplanteras tryggast af telningar. Broocman Hush. 4: 29 (1736); jfr FORT-PLANTA 1. (Lavarna) äro första grunden til svart-myllan, följakteligen och til alla Växters fortplantering. CEGedner (1753) hos Linné Skr. 2: 138; jfr FORT-PLANTA 1 a. Landell Bligh 124 (1795).
II. biol. o. landt. till FORT, adv. 4: fortsätta l. förnya planteringen av (en bakteriekultur) i ny näringsvätska. LB 3: 319 (1902). —
-PLANTLIG. (-plantel-) [till FORT-PLANTA] (†) som kan fortplantas, ärftlig. Om söta mormor haft någon fortplantelig krämpa. Wallenberg Gal. 194 (1771; uppl. 1921). —
(1 c) -PLUMPA. (†) plumpa till vägs, rusa åstad. Man hafwer fortplumpat medh electionen, uthan att skaffa någre remedier på the farligheeter som stode för ögonen. RARP 7: 159 (1660).
Spoiler title
Spoiler content