publicerad: 1925
FOSTERLAND fωs3ter~lan2d, n.; best. -et; pl. = (Emanuelsson Polyb. 2: 248 (1834), Hjärne SvoFräm. 129 (1897, 1908)), äv. -länder (JGOxenstierna 5: 8 (c. 1817), SvTidskr. 1895, s. 172).
Etymologi
(jfr anm. nedan) (det) land där ngn är född (o. uppfostrad) o. där han l. hon hör hemma, fädernesland, födelseland, hemland, fosterjord. För konung och fosterland. Fosterlandets öden, välfärd. Kärleken till fosterlandet. Kämpa för, försvara fosterlandet l. sitt fosterland. Dö, falla för fosterlandet l. sitt fosterland. Bära avog sköld mot sitt fosterland, se AVOG 3 a. AfhBesl. 19/3 1600, s. E 2 b. (En krigare måste) heller billigt lijda de beswär som Kriget en Krigzman ålägger, än wele see sitt Fosterland förödat. RARP 1: 72 (1627). Vår Konung och vårt Fosterland, / O fädrens Gud! beskydda. Ps. 1819, 302: 1. Vårt land, vårt land, vårt fosterland, / Ljud högt o dyra ord! Runeberg 2: 3 (1847). Då det var fråga om fosterlandets försvar. De Geer Minn. 2: 149 (1892). Den allmänneliga (dvs. internationella) vetenskapen, som höjer sig öfver de många splittrade fosterlanden. Hjärne SvoFräm. 129 (1897, 1908). Anm. Ordet är till bet. likvärdigt med FÄDERNESLAND, men har ett högre stämningsvärde än detta o. föredrages framför detta i högre stilarter. På grund av sin tunga form bildar FÄDERNESLAND mindre gärna ssgr. — särsk.
a) (numera föga br.) i inskränktare anv.: födelsebygd, hembygd, fosterbygd. Mitt fosterland Gottland. KKD 2: 1 (1703). LD 1925, nr 39, s. 2.
b) i oeg. o. bildl. anv. (Sådana ord som ha) Swea och Götha för theres födsl- och fosterland. Stiernhielm VgL Föret. 1 (1663). (Manhem) var fosterland för manlig dygd. Geijer I. 3: 178 (1811). I det större fosterlandets, (dvs.) i mänsklighetens tjänst. Paulson Minnestal 53 (1896, 1899).
Ssgr (i sht i högre stil): FOSTERLANDS-ANDA. (mindre br.) fosterländsk anda; fosterlandskärlek. Geijer I. 4: 314 (1838). —
-FÖRDÄRVLIG. fördärvlig för fosterlandet. (Kossuths) personliga, fosterlandsförderfliga, politik. SvT 1852, nr 151, s. 2. —
-FÖRSVARARE. person som kämpar l. som det åligger att (vid behov) kämpa för sitt fosterlands försvar; ofta skämts. l. ironiskt om soldat l. värnpliktig i fred. Våra bålda fosterlandsförsvarare (dvs. beväringar). AB 1865, nr 222, s. 4. Dessa fosterlandsförsvarare .. kastade bort sina vapen och flyktade som en flock får till Port Arthur. SDS 1894, nr 536, s. 1. —
-KÄNSLA. känsla av samhörighet med fosterlandet o. det egna folket; känsla för fosterlandet, fosterlandskärlek. Det var .. en varm fosterlands-känsla, som verkade på Oxenstiernas beslut. CPHagberg i SAH 5: 118 (1808). Geijer I. 5: 371 (1847). —
-KÄRLEK. kärlek till fosterlandet; jfr -KÄNSLA. En varm, brinnande, glödande fosterlandskärlek. Livad, eldad av fosterlandskärlek. DA 1808, nr 38, s. 2. Fänrik Ståls sägner .. helsades såsom fosterlandskärlekens renaste och skönaste uttryck. Schybergson FinlH 2: 416 (1889). —
-LÖS.
2) som icke vill vidkännas l. som strävar att utrota begreppet fosterland (o. den därmed sammanhängande fosterlandskärleken); som hyser l. präglas av ett kosmopolitiskt åskådningssätt, nationalitetsfientlig; äv. allmännare: likgiltig för fosterlandet, fosterlandsfientlig. Han har afslöjat sig till sist / som fosterlandslös nihilist. Andersson MickelR 236 (1900). Det (var) oundvikligt, att socialdemokratien för lång tid blev abstrakt, dogmatiskt nationalitetsfientlig, ”fosterlandslös”. Steffen Krig 3: 153 (1916). —
-SINNE. fosterländskt sinne; fosterlandskärlek. Bremer Brev 3: 106 (1848). (Han var) Nordbo i allvar, tankeriktning och fosterlandssinne. Dahlgren i 3SAH 7: 55 (1892). —
-STIFTELSE. i förb. (den) evangeliska fosterlandsstiftelsen (urspr. fosterlandsstiftelsen för evangelii befrämjande), benämning på en år 1856 av präster o. lekmän bildad sammanslutning vars syfte är att på evangelisk-lutersk grundval o. i fri anslutning till kyrkan värka för främjande av kristen tro o. kristligt liv. StadgEvFosterlStift. 1873, § 1. Lundin NSthm 209 (1888). —
-VÄN. person som älskar sitt fosterland; patriot. En sann, varm fosterlandsvän. Snällp. 1848, nr 27, s. 1. På fosterlandsvänner, som verkligen veta, hvad fosterlandet är, finnes intet överflöd. Claëson 2: 279 (1857). —
FOSTERLÄNDSK, adj.; adv. -T. (i sht i högre stil)
1) som tillhör l. utmärker l. härrör från l. gäller osv. fosterlandet; fosterlands-; inhemsk; nationell. En fosterländsk fråga. Hans sinne, som hans drägt, var varmt och fosterländskt. Tegnér (WB) 2: 64 (1811); jfr 2. Blott Barbariet var en gång fosterländskt. Dens. 8: 9 (1836). Den fosterländska jorden. IllMilRevy 1898, s. 38.
2) som älskar sitt fosterland o. nitälskar för dess väl; som vittnar om l. innebär dylik kärlek o. nitälskan l. som gagnar fosterlandet o. d.; fosterlandsälskande, patriotisk. En sant fosterländsk uppgift, gärning. Fosterländska känslor, strävanden. Fosterländskt sinnad. Fosterländska förbundet, politisk högerförening, stiftad år 1893. (Stiernhielms) fosterländska ifver att bilda en ägta svensk Verskonst. Hammarsköld SvVitt. 1: 116 (1818). Hans varma, fosterländska hjerta. Rundgren i 3SAH 2: 96 (1887).
Avledn.: fosterländskeri10104, n. (vard., föga br.) fraspatriotism, patentpatriotism. Socialdem. 1893, nr 285, s. 1.
fosterländskhet, r. l. f. (i sht i högre stil) särsk. till FOSTERLÄNDSK 2. Almqvist Fattigd. 17 (1838). Vårt svenska folks så mycket .. prisade fosterländskhet under 1600-talet. Sundbärg SvFolkl. 27 (1911). —
FOSTERLÄNNING, m.(||ig.). (-nd- 1895—1921. -ndn- 1824)
2) (vard., mindre br.) (ivrig) fosterlandsvän; särsk. om medlem av vissa fosterländska föreningar; vanl. med nedsättande bibet.: fras- l. patentpatriot. Hjärne Unionsrev. 13 (1895). Agrarer och fosterländingar ex professo. Dagen 1897, nr 96, s. 1. Östergren (1921).
Spoiler title
Spoiler content