publicerad: 1925
FRAD, n.; l. FRADA l. FRÅDA, r. l. f.; best. -an.
Ordformer
(frad Spegel ÖPar. 35 (1705); fra VDAkt. frad(h)a Vish. 5: 15 (Bib. 1541), LexTrip. (1742); fradda Lind (1738), Möller. frådha OPetri 1Post. 81 a (1528))
Etymologi
[jfr fsv. fradha, f., sv. dial. fra(d), f. o. n., fraa, f., samt med till en annan avljudsserie hörande vokaler sv. dial. frå(ä), n., d. fraade, isl. froða, f., fsv. frödha, f., sv. dial. frö, m., isl. frauð, n., ävensom feng. áfréoðan, skumma; besläktat med mnt. vradem, dunst, gr. πρήϑω, bränner, blåser, sanskr. pruth-, pusta, blåsa. Jfr FRADGA o. FRODIG]
(†) fradga, skum. OPetri 1Post. 81 a (1528). Konungen j Samaria är förswunnen, lijka som fradhan på watnena. Hos. 10: 7 (Bib. 1541). (Den sjuka) frustrade sampt skut fra med munnen. VDAkt. 1735, nr 505. Möller (1745).
B: FRADE-HATT. [sv. dial. frahatt] blåsa av fradga (kring munnen på människa l. djur). BOlavi 14 a (1578). VRP 11/8 1737.
FRADIG, adj. [fsv. fradhogher] fradgig, fradgande. BOlavi 40 b (1578). Linc. (1640; under spumatus o. spumosus).
SAOB
Spoiler title
Spoiler content