publicerad: 1925
FRAMSTÄLLA fram3~stäl2a, v. -er, -de, -t, -d; se för övr. STÄLLA. vbalsbst. -AN (se avledn.), -ANDE, -NING (se d. o.); -ARE (se avledn.), -ARINNA (se avledn.).
Etymologi
[av FRAM 5 o. STÄLLA; jfr d. fremstille]
I. ställa fram samt i bet. som närmast ansluta sig härtill.
1) föra fram o. ställa l. anbringa (ngt ngnstädes), ställa fram, sätta fram; äv. med avs. på person. Det var ett tvivelaktigt nöje att så där bli framställd till allmänt beskådande; äv. bildl. Brödh och Wijn, som framställes på Altaret. Schroderus Os. 2: 591 (1635). Hvila vid denna källa: / Vår lilla frukost vi framställa. Bellman 3: 276 (1790). Dessutom framställdes en korg med linne och kläder. Mellin Nov. 2: 233 (1849, 1867). Rydberg Myt. 1: 241 (1886). — särsk. (†) bildl.: utsätta (ngn l. ngt för fara l. ngt obehagligt), blottställa; äv. refl. I .. edra lijf .. hafwa oförskräckt framstält och i spelet wågat. Gustaf II Adolf 187 (1617). Hvem har mod att personligen framställa sig för de grofheter, hvarmed författare af detta slag vanligen strida? Leopold 3: 130 (1798, 1816).
2) (†) avbleknat: bringa (ngn l. ngt) tillstädes; föra fram, föra in; skaffa fram; framlämna, prestera, förete. Han hafuer framstält timber och will byggia henne (dvs. bebygga tomten). VRP 1648, s. 366. Vid Johanna Hans dotter för Retten blef framstellt, inkom Nils Maltgjörares hustru. KultHM 3: 78 (i handl. fr. 1706). Sådana friborna, som icke förmådde framställa edgärdsmän att gå reningsed med honom. Strinnholm Hist. 3: 611 (1848). Föregifves att bergningen medfört ovanliga kostnader, vare bergaren skyldig att bevisning derom framställa. SjölFinl. 1873, § 166. — särsk. refl.: inställa sig, infinna sig, framträda. L. Paulinus Gothus Ratio 8 (1633). Mitt Legofolck har iag aldrig förbudet att sig fram ställa (till katekesförhör). VDAkt. 1722, nr 136. Strinnholm Hist. 4: 125 (1852).
3) (†) presentera, föreställa. Jag blef nu framställd för Cardons bror Anders. Holmbergsson Flor. 24 (1830). Almqvist Ekols. 2: 224 (1847).
4) (fram)visa; medelst en bild l. avbildning visa (ngn l. ngt), (i bild) återgiva (ngt), giva en bild av (ngn l. ngt), avbilda; äv.: utgöra en bild l. avbildning av (ngt), föreställa; äv. bildl. Schultze Ordb. 4864 (c. 1755). Den trissa af ben med sirater, som blifvit framstäld på pl(ansch) X. fig. 121. Nilsson Ur. I. 1: 47 (1839). Apollo skulle den där (bildstoden) framställa / och som en urbild af skönhet gälla. Wecksell SDikt. 204 (1860). Det är den åldrade imperatorn .. som bildhuggaren velat framställa. Rydberg RomD 3 (1876). Stuckväggar, å hvilka det arkitektoniska perspektiviskt framställes (genom målning). Hahr ArkitH 123 (1902). — särsk.
a) spela l. utföra (en roll l. ett skådespel). NF 15: 1409 (1891). Ett av flere personer framställt dramatiskt uppträde. Sylwan (o. Bing) 1: 235 (1910).
b) visa l. peka på (ngn l. ngt ss. varande ngt), framhålla (ngn l. ngt ss. ngt), uppställa; äv. refl. (jfr d). Schultze Ordb. 4864 (c. 1755). Till Kristi profetiska embete hör, att han .. framstält sig sjelf till en föresyn för oss. Kat. 1878, nr 119. Främmande barn framställdes ofta till exempel för efterföljd eller tvärt om. De Geer Minn. 1: 8 (1892).
c) (numera mindre br.) utvisa, uppvisa, förete. Den sköna mannen framställde en förförande bild af helsa och ungdomskraft. Nyberg 1: 298 (1828, 1831). Den gåta, som hennes drömmande ansigte eljes alltid framstälde. Lundegård LaMouche 287 (1891). — särsk. (numera föga br.) övergående i bet.: utgöra, vara. Agardh Bot. 1: 76 (1830). Riket framställer nu en förbundsstat af fria menigheter. Strinnholm Hist. 1: 542 (1834). Tullberg SvSpr. 1: 34 (1836).
d) refl. (jfr b).
α) visa sig, uppenbara sig, komma till synes; uppstå. Dervid framställa sig ock för hännes samvete alla förra synder. Nohrborg 511 (c. 1765). Dessa äro de anmärkningar, som genast framställa sig emot en sådan hypothes. Agardh ThSkr. 1: 42 (1843, 1855). De nya uppgifter, som efter rikets enande framställde sig. Hildebrand Statsförf. 53 (1896).
β) (numera föga br.) te sig (så l. så). På den högsta af dess kullar framställer sig den urgamla riks-borgen rätt ståtligt. Atterbom Minn. 205 (1817). Cronholm Bref 129 (1865).
5) i tal l. skrift framkomma med l. uttrycka l. behandla (ngt); bringa (ngt) till språkligt uttryck; lämna en redogörelse för (ngt); utveckla. Framställa en anklagelse, en anmärkning, en bön, ett förslag, en interpellation, en invändning, en önskan. Du blir nog tvungen att mera i detalj framställa (skälen för) din uppfattning. Framstella sin meningh om herrens natwardh. OMartini Pred. C 4 b (1606). När Barnet bäres fram til Funten, tå framställer Döparen thesse Frågor. Emporagrius Cat. P 7 b (1669). Hvar ärlig karl är blygsam, framställer sin rättmätiga begäran med fruktan. Dalin Arg. 2: 217 (1734, 1754). Den i lifvet .. utgående lärjungen bör kunna .. skriftligen framställa, hvad han vet, menar eller vill. Cederschiöld o. Olander Upps. 1: 1 (1896). — särsk.
a) (numera föga br.) i tal l. skrift göra (ngt) till föremål för betraktelser, utlägga. Rudbeckius KonReg. 1 (1614). När en predikant beflitar sig, at klarliga framstella Gudz ord, vtan högt swaszande tal och mennisklig wiszhet enfaldeliga och tydeliga, tå helgas Gudz namn. Swedberg Cat. 277 (1709). Cavallin (1875).
b) (†) göra förslag l. proposition (om ngt). Till dett andra framstältes (på riddarhuset) Om den Vnga Fröikens vttkorelsse och hijldningh. RARP 2: 9 (1633). Därs. 3: 221 (1642).
c) skildra l. utmåla (ngn l. ngt så l. så); äv. refl.; jfr 4. Han framställde sig själv som ett riktigt mönster av förträfflighet. Han .. framställde deras eget förhållande i den vackraste dag. Strinnholm Vas. 3: 105 (1823). Nordström Samh. 1: 2 (1839).
d) (†) med avs. på föredrag, predikan o. d.: hålla, framsäga. Schroderus Sleid. 73 (1610). Althenstund medh Predikan (hwilken Wällärde H. Anders HoffPredikanten framstälte) någhot fördrögdes. 2Saml. 9: 177 (i handl. fr. 1624). Peringskiöld Vilk. 249 (1715).
e) (†) undervisa i (ngt), föredraga. (Biskop Theodorus) vprättade .. Scholor, theruti han sielff lärde och framstälte åtskillige Tungomål. Schroderus Os. 2: 309 (1635). De .. framsteg samma Lärjungar gjort i de kunskaper han (dvs. läraren) framställt. FörslSkolordn. 1817, s. XV.
f) (†) refl.: uttrycka sig, fatta sig. Ursäkta mig, att jag är så lång; jag skall nu framställa mig kortare. Almqvist Hind. 51 (1833).
6) (†) lämna meddelande om (ngt), meddela. Schroderus Dress. 220 (1610). Sigismundus Bathori (höll) .. en Landdagh .. medh sitt Förstendömmes Ständer, på hwilken han framstälte, sigh hafwa i Sinnet at .. inlåta sigh i Förbund medh then Romerske Keysaren. Dens. Os. III. 2: 341 (1635).
II. [jfr motsv. anv. av d. fremstille, t. herstellen] bringa (en produkt) till stånd, tillvärka, producera, bereda (se d. o. 2). Nyblæus Pharm. 370 (1846). Hvarför kan .. ej den tyske jordbrukaren ordna sin produktion så, att han kan framställa rågen till lika billigt pris som den amerikanske? Forssell Stud. 2: 253 (1880, 1888). Tackjern och direkt från masugn framstäldt gjutgods. SFS 1896, nr 80, s. 4. Smöret framställes uteslutande af syrad grädde. LB 3: 406 (1903).
Avledn.: FRAMSTÄLLAN, r. l. f. (föga br.) till I 5: framställning, andragande. Strinnholm Hist. 4: 165 (1852). SAOL (1923). —
FRAMSTÄLLARE, m.||(ig.)
1) till I 4 (särsk. I 4 a). Schultze Ordb. 4864 (c. 1755). Samtidens förnämste framställare af tragiska roller. NF 14: 706 (1890).
2) till I 5: person som framställer ett förslag o. d.; äv. (numera föga br.): person som redogör för l. i tal l. skrift behandlar ngt. Förslagets framställare. Sakernes och tidens ordning bör i all Philosophies historia vara framställaren främst för ögonen. Biberg 2: 382 (c. 1820). NF 1: 1505 (1876).
FRAMSTÄLLARINNA, f. särsk. till I 4 a. Titelrolen i Glucks Iphigénie en Aulide, hvars första framställarinna hon var. NF 1: 1115 (1876). —
FRAMSTÄLLBAR, adj. möjlig att framställa.
2) till I 5. Atterbom VittH 4 (1845). Kain, Prometeus, .. Don Juan, Faust .. Dessa motiv äro i sin betydelsefullhet framställbara på olika sätt. Wrangel Dikten 40 (1912).
FRAMSTÄLLNING, se d. o.
Spoiler title
Spoiler content