SAOL     SO     SAOB     Alla tre   läs på saob.se
SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1925  
FRANSA fran3sa2, v. -ade. vbalsbst. -ANDE, -NING; -ERSKA (föga br., SD 1900, nr 175, s. 10).
Etymologi
[avledn. till FRANS, sbst.1]
1) förse med frans.
a) motsv. FRANS, sbst.1 1; oftast i p. pf. ss. adj. Stiernhielm Fateb. Föret. 4 a (1643). Fransning af schalar. SD(L) 1898, nr 58, s. 3. Våra enkla tjänarinnor .. i svarta fransade silkesjaletter. Därs. 1904, nr 125, s. 5. jfr LÅNG-, SILVER-, ULL-FRANSAD m. fl.
b) motsv. FRANS, sbst.1 2; nästan bl. i p. pf. ss. adj. särsk.
α) motsv. FRANS, sbst.1 2 b. Fransadt öga. CVAStrandberg 3: 392 (1855).
β) bot., anat., zool. motsv. FRANS, sbst.2 2 c. Retzius Djurr. 187 (1772). (Kronblads-)Skifvan .. fransad .., d. v. s. af hårsmala flikar. Hartman Fl. LI (1832). På sidorna fransade tår. NF 14: 782 (1890).
c) (tillf.) i fråga om pannlugg. En sirlig dam med fransadt hår. Bååth NDikt. 121 (1881).
2) i pass. o. refl., om kant på tyg l. klädesplagg l. dyl.: (gm slitning) upprivas, så att trådändar hänga ned, bliva fransig l. flossig; jfr FRANS, sbst.1 2 a. Langlet Ryssl. 120 (1898). Kläder som fransades af sig själfva. Lindqvist Stud. 209 (1906). Byxor, hvilkas nedre kant fransat sig. Aminoff StPtb. 153 (1909).
Spoiler title
Spoiler content