publicerad: 2010
ULL ul4, r. l. m. l. f. (Upp. 1: 14 (NT 1526) osv.) l. n. (VarRerV 20 (1538) osv.); best. -en (KyrkohÅ 1909, MoA. s. 72 (1539) osv.) ((†) -an G1R 12: 186 (1539); -n Agardh o. Ljungberg 4: 34 (1863), Schultz Ordstäf 35 (c. 1865)) resp. -et; pl. (om olika slag) =.
Ordformer
(ul (uh-, v-, w-) 1535–1807 (: Ulstrumpor). ull (uh-, v-, vu-, w-, wu-) 1523 osv. ulld- (v-, -dh-) i ssgr 1583 (: Vlldh Karder)–1645 (: Ulldstrumper). ullo, oblik form 1541–1696. vld (w-, -dh) 1563–1604)
Etymologi
[fsv. ul; jfr fd. (v)uld, d. uld, nor. o. fvn. ull, got. wulla, mlt. wulle, mnl. wol, wolle, wulle, ffris. wolle, ulle, fht. wolla, mht. o. t. wolle, feng. wull, eng. wool; motsv. lat. lana, gr. λῆνος, fkyrkslav. vlьna, fir. olann, find. ṹrṇā; till en ieur. rot med bet.: hår, ull, gräs, ax, skog. — Jfr ULLEN]
1) sammanfattande, om mjuka l. krusiga l. tunna hårstrån utgörande del (ofta det inre skiktet) av många däggdjurs hårbeklädnad (som kan finnas kvar på berett skinn); särsk. (o. i sht) dels i fråga om får: fårull, dels om hårstrån från andra djur (ss. kamel l. lama) som vid spinning l. annan beredning uppvisar liknande egenskaper som fårull; äv. om en avskuren l. avklippt o. d. samling sådana hår; särsk. (i vissa trakter) om höstull; stundom i oeg. l. mer l. mindre bildl. anv. (se särsk. c, d). Item ffor skin med wll .. (½) ore ortuge. G1R 1: 152 (1523). Thet hafwer warit til önskandes at the hade dragit så flitigh Omsorg för Fåren, som the om Vllen sigh bekymbrat hade. Schroderus Os. 1: 777 (1635). Herdarne hålla det slags Får för de bästa, som äro wida om Kroppen och hafwa tiock och lehn Ull. Alströmer Får. 4 (1727). Om väfnaden skall blifva rätt vacker, skall man dertil hafva både ull och lödja. ÅgerupArk. 8/8 1789. Min ridkamel .. har tjock brun ull, som särskilt på halsen och bringan är ymnig och lång. Hedin Pol 1: 101 (1911). De små lammens mjuka ull var ibland färgad rosenröd, och omkring halsen buro de kransar av blommor. Lagergren Minn. 5: 325 (1926). Bestämmelser rörande införsel till riket av kött, ull och andra delar av kanin och hare. SFS 1958, s. 1583. — jfr ALPACKA-, ANGORA-, KAMEL-, KARD-, LAMM-, MERINO-, REN-, SHETLANDS-, SOMMAR-, STOPP-ULL m. fl. — särsk.
a) [jfr t. viel Geschrei und wenig Wolle, sprach der Jockel als er eine Sau schor, eng. a great cry and little wool, quoth the devil when he sheared the hog] i sådana uttr. som mycket väsen för lite ull, (alltför) mycket prat o. d. utan innehåll, (göra) alltför stort väsen l. nummer av ngt; ofta i ordstäv. Myckit aff Munnen, men litet aff Vllen. Schroderus Os. 1: 695 (1635). ”Mycket skrik, men lite ull” – sa’ fransosen rakade grisen. Holmström Sa’ han 58 (1876). Mycket väsen för lite ull, säger pensionärer som nu fått det första pensionsbeskedet enligt de nya reglerna. GbgP 4/2 1993, s. 22.
b) i fråga om beredning, i förb. med vissa verb ss. kamma l. karda l. klippa l. spinna. När fåre saaker förhanden wore, af huilcke M. Larentz till sin egen nytte kunde klippe vllen, them ville han alle beställe. KyrkohÅ 1909, MoA. s. 72 (1539). Vll och bomvll kämbas och kardas af vlkämbaren, spinnes aff vllspinnerskan. Schroderus Comenius 503 (1639). Ull bör spinnas för året och aldrig oarbetad förvaras länge. Langlet Husm. 916 (1892). Vid ullberedningen samlades kvinnorna för att karda ullen och höllo kardegille. Nilsson FestdVard. 64 (1925). Ullen, som klipptes av fåren, tvättades, kardades, spanns och stickades till strumpor, vantar, tröjor o. dyl. eller vävdes till kostym- och klädningstyg. Järnvägsminn. 15 (1952).
c) i jämförelser, med tanke på vit färg l. mjukhet o. d. hos ull; äv. i oeg. l. mer l. mindre bildl. anv. (jfr d). Ha(n)s håår war hwit som en hwijt vll. Upp. 1: 14 (NT 1526). Om idhra synder .. än woro såsom rosenfergha, så skola the doch warda såsom een vll. Jes. 1: 18 (Bib. 1541). Rådiur, och Hinner, af huld, swan-hwijt’, och leene som ullen. Stiernhielm Herc. 168 (1648, 1668). Vinden vid fågelmusiken lekte i skyarnas ull. Almquist LycklL 86 (1904). Allra vackrast var röken kanske när den var alldeles vit och vällde ut liksom i stora fång, som om man hade tömt ut stora korgar nytvättad, snövit ull. Lindström Leksaksb. 108 (1931).
d) i sådana bildl. uttr. (i fråga om ngns egenskaper) som vara av den rätta ullen, vara av det rätta slaget (jfr RÄTT, adj.2 1 j) l. av god kvalitet, vara av sådan l. sådan ull, vara av sådan l. sådan beskaffenhet. Haff en god tilsyn mett the borgere ther i byn, the äre icke alle vtaff then rette wll. G1R 11: 100 (1536). Som the woro af Påfwiska ullen, så sökte the mera richta sig, än befrämja sine åhörares salighet. Broman Glys. 2: 89 (c. 1730). Vår Hjalmar var icke af den ullen. Han varken kunde låna, eller, om han kunnat det, visste hvar han skulle få låna. Braun Carol. 153 (1844). Jo jo, pojkar är pojkar i alla fall .. har pysslat med sådant där herrskap i trettio år, så jag känner ullen. Lieberath Knekt. 80 (1914). Johnsons företrädare (som borgmästare) i London, ”Röde” Ken Livingstone, var av samma ull fast på vänsterkanten. DN 17/5 2008, s. A21.
2) ss. ämnesnamn, om för visst ändamål beredd ull, särsk. garn o. d.; ss. förled i ssgr äv.: av ylle, ylle-; ss. senare led i ssgr äv. om restprodukter vid beredning o. d. (Lat.) Coloria vestis (sv.) som är giord aff ofergat vll. VarRerV 20 (1538). (Se till) at ingen klädhnat kommer på tigh som aff vll och lijn tilhopa kommen är. 3Mos. 19: 19 (Bib. 1541). 6 st. Golla kledeszteken medh Uhl stikatt. Cederström o. Malmborg ÄLivrustk. 92 (i handl. fr. 1654). Twert öfwer hwar Lafwa skola wara käppar eller splijter fästade, til at öfwerdraga them med täcken, aff Håår, Ull, Säff, Bast eller Halmmatter. Risingh LandB 37 (1671). I all synnerhet brukas ofta svarta bottenfärger, hvilka ofta äro väfda af naturfärgad ull. Branting PrydnSöm 95 (1910). Mattor från ersaristammen finns det gott om i Sverige. Det är bra mattor, helt i ull. DN 7/3 2008, BostadPlus s. 4. — jfr AVFALLS-, HAR-, HUND-, KONST-, LUMP-, MUNGO-, RASK-, RIV-, SCHODDY-, SKÄR-ULL m. fl.
3) i utvidgad anv., om ngt som till form l. utseende liknar l. påminner om ull (i bet. 1). särsk.
a) (†) om människohår. Velle I mig nogid, då finnes vi vell alltid på en annen tid och stedh, om I ennelig velle mig i ullen. HT 1891, s. 274 (c. 1580). Gripa then gambla Adam manligha j vllena. PErici Musæus 5: 208 b (1582). Morianen kände ullen på sin egen hjessa resa sig vid anblicken. Crusenstolpe Mor. 4: 246 (1841).
b) bot. om ulliknande hår l. ludd o. d. på växtdelar. The Nott som man kallar kalkonske nott, äre mykit nyttighe .. (På) skaalet wäxer en ull lijka som bomull, ther af the spinna och wäfua gått tygh. Forsius Phys. 203 (1611). (När knopparna) spricka så flyger ifrån dem wacker ull. Rålamb 14: 70 (1690). Hår, dun, ull, taggar, och annat sådant, som fins på örterna, tiena at fria dem .. för utwärtes wåldsamheter. Möller PrincBot. 13 (1755). (Är växtens hår) mjuka, något långa och löst invecklade i hvarandra, så bilda de ull (lana). Hartman Fl. LXXIX (1838). Kalk av talrika hår, som efter blomningen växa ut till tät ull. Ursing SvVäxt. Faner. 146 (1944). — jfr BLAD-, BOM-, FLOCK-, FRÖ-, GLANS-, GRÄS-, HAR-, KATTUN-, KLOT-, LAPP-, MAD-, MASK-, MOSS-, MYR-, PIL-, POLAR-, POPPELTRÄDS-, ROST-, RUMP-, SKOGS-, SKÖN-, TUV-ULL m. fl.
c) om naturligt l. på konstgjord väg framställt material som (har egenskaper som) liknar ull (i bet 1); numera nästan bl. ss. senare led i ssgr. Sidsta (stenen) blir en Amiant / .. han har en Vll så godh; / At eij sielfwa Elden winner / På thet Garn man theraf spinner. Runius (SVS) 2: 197 (1707). Hela degeln fylldes med en rubinröd ull af kristaller. Berzelius ÅrsbVetA 1826, 1: 133. Bladloppor .. De unga djuren .. avsöndra vax i form av fin ull. Trägårdh Skogsins. 213 (1914). Det träslag som mest användes (till träull) är asp, som ger en vacker, vit och mjuk ull. SvSkog. 1300 (1928). — jfr BERG-, GLAS-, KOLLODIUM-, KOPPAR-, KORK-, NÄVER-, PAPPERS-, RAYON-, SILKES-, SILVER-, SLAGG-, STEN-, STÅL-, SYNTET-, SYNTETFIBER-, TRÄ-ULL m. fl. — särsk. (†) i uttr. filosofisk ull [jfr lat. lana philosophica], zinkoxid (som i fast form har en fintrådig konsistens). (Zinkoxid) afsätter sig som en hvit spindelväfslik massa, som fordom kallades lana philosophica (philosophisk ull). Åkerman KemTechn. 1: 393 (1832). UB 4: 150 (1873).
Ssgr (i allm. till 1): A: ULL-ALSTRANDE, p. adj. (numera bl. tillf.) som producerar ull. Inom mindre än hundra år har Australien blifvit verldens förnämsta ullalstrande land. UB 7: 576 (1875). —
-APA. zool. apa (med ullig hårbeklädnad) tillhörande släktet Lagothrix Geoffr. av underfamiljen Atelinae tillhörande gruppen brednäsor (Platyrrhini); i pl. äv. om släktet. Rebau NatH 1: 70 (1879). 2NF 15: 879 (1911; om släktet). —
(1, 2) -ARBETARE. (i sht om ä. utländska förh.) person som (yrkesmässigt) arbetar med ull. (Henrik VII grundade) vthi sitt Rijke ett Wäfwerij aff Kläde, hwilket otroligen tiltogh, sedan vthi the Nederländske orooligheeterne ganska många Vllarbetare til England sigh begofwo. Brask Pufendorf Hist. 174 (1680). —
-AUKTION. (i fråga om utländska förh.) auktion på ull. Utomlands spela särskilt de stora ullauktionerna i London stor roll. HandInd. 13 (1926). Ullauktionerna för säsongen 1972–73 fick en för australierna mycket lovande början. SvD 22/8 1972, s. 12. —
-AVFALL~02 l. ~20. jfr avfall 3 c. Ullaffall, som innehålla oljsyra, antändas aldrig af sig sjelfva och kunna således förvaras huru länge som helst. Pasch ÅrsbVetA 1841, s. 10. —
-AVKASTNING~020. jfr avkastning 4 c. Agardh o. Ljungberg 4: 62 (1863). Betydelsefullare än rasernas absoluta ullavkastning är likväl att veta deras ullavkastning i förhållande till deras olika levande vikt. LAHT 1924, s. 340. —
(3 b) -AX. (†) växten Eriophorum angustifolium Honck., ängsull. Liljeblad Fl. 19 (1798). Björkman (1889). —
-BAL. jfr bal, sbst.2 1. Ullbalar omspännas med breda remmar och, lika som torra eller saltade hudar, buntas och i hafvet nedsänkas. VetAH 1818, s. 48. —
-BAND.
1) till 1: sträng av ull som bildas vid kardning, kardband. De från (kard)maschinen kommande ullbanden ledas genom kringlöpande rör eller ock blifva rullade emellan insidorna af en ändlöst löpande rem. Pasch ÅrsbVetA 1841, s. 10.
2) till 2: (vävt) band av ylle; jfr ullen-band. När han låg druken sofwandes, bant han den ena Foten och hans hemliga ting med ullband. Rudbeck d. ä. Atl. 2: 385 (1689). —
-BEKLÄDNAD. jfr beklädnad 3 a. Den hvita ullbeklädnad, hvarmed Grönlandssälen födes, sågs aldrig hos klapmytsungen. Quennerstedt Resa 198 (1867). —
(1, 2) -BEREDARE. (i sht förr) person som (yrkesmässigt) bereder ull. (Sv.) Ullberedare, (t.) Wollschläger. Heinrich (1814). —
(1, 2) -BEREDNING. jfr beredning 1. Våra Ylle-Manufacturister .. (har) utverkat sig ett .. monopolium emot Ägare af Får och Idkare af Ullberedning. LBÄ 23–24: 96 (1799). —
(3 b) -BI. entomol. i pl. om vissa insekter av släktet Anthidium Lin. tillhörande familjen buksamlarbin (Megachilidae). Holmström Ström NatLb. 4: 132 (1852). Ullbin .. kläder boet med växthår, som förs hem i en boll under kroppen. NE Suppl. 3: 463 (2000). —
(2) -BLÅ. (†) om kläde: av ylletyg färgat med indigo. Måndagen den 18 Jan. försäljes på Stadens Auctions-Kammare fint ullblått Kläde. DA 1808, nr 12, s. 4. Stockholms Yllefabriks Aktiebolag .. tillverkar och försäljer i parti: .. För militära behof: ullblå kläden. SDS 2/1 1899, s. 1. —
(2) -BYXA. byxa i l. av ylle; i sht i pl. Nya swarta ull byxor med grön bräm. Svensson SkånFolkdr. 325 (cit. fr. 1751). Byxan är tillbaka på allvar. Vida byxor, kostymbyxor, grå ullbyxor, smala svarta finbyxor, till och med manchesterbyxor. Expressen 19/6 2008, s. 19. —
(3 b) -BÄR. (ull- 1745–c. 1870. ulle- 1890) (†) hallon. Suecis Hallon .. Westrogothis Ullbär. Linné Fl. 148 (1745). Henriksson Hledn. 41 (1890). —
-BÄRANDE, p. adj. om djur: som bär ull; jfr bära, v. 11 a α. Serenius (1741). Gods jag ej ärft af min far att plöjas af härdiga oxar, / Ej ullbärande får, ej rika hjordar af boskap. Adlerbeth Ov. 76 (1818). —
-BÖRS. (i skildring av utländska l. ä. sv. förh.) börs (se börs, sbst.2 1) för ullhandel. NF 10: 73 (1886; om förh. i Engl.). Berzelius skildring av 1831 års ”ullbesiktningsresa”, som öfver Norrköping med dess ullbörs ledde ned till Bollerup och andra Skånegods. 3SAH 44: 185 (1933). —
(1, 2) -DAMM. jfr damm, sbst.2 2 c. En befolkning, som från tidiga barnaåren uppfödes i den instängda, af ångor och ulldamm uppfyllda luften i dessa (klädes)fabriker .. kan redan vid 40 års ålder sägas vara utsliten och föråldrad. Agardh o. Ljungberg III. 3: 109 (1857). —
(1, 2) -DISKONT, äv. -DISKONTO. (förr) jfr diskont 4. Danckwardt SmndrFörf. 159 (1823). (Då) en Ulldiskont inrättades, vid hvilken ullproducent kunde, mot 4 proc. ränta, erhålla lån mot pant af ull, anlades (osv.). Agardh o. Ljungberg 4: 61 (1863).
Ssg (förr): ulldiskont-fond(en). om statlig fond med uppgift att gm kreditgivning understödja produktion av l. handel med ull o. d.; i sht i sg. best. Danckwardt SmndrFörf. 158 (1823). (Riksdagen har) beslutit att .. anwisa en summa af högst 200,000 R:dr, till Ull-Discont-fondens förstärkning. SFS 1830, s. 353. —
-DJUR. om för ullavkastning hållna djur (i sht får); äv. allmännare, om djur som har ull; jfr -får. De olika rigtningar, för hvilka belöningar af boskap genom besigtning kunna komma ifråga, äro göddjur, ulldjur och mjölkdjur. Sjöstedt Husdj. 2: 157 (1862). KvällsP 15/9 2007, s. 34 (om alpacka). —
(1, 2) -DRÄKT. särsk. (†) till 1, om ullig hårbeklädnad som förekommer på ungdjuren hos de flesta säl-arter (jfr -dräkt). Quennerstedt Resa 179 (1867). Den viktiga upptäckten, att knubbsjälens unge i motsats till vikarens redan före födelsen ”ymsar hår”, d. v. s. fäller sin ulldräkt. FoFl. 1948, s. 114. —
(2) -DUK. jfr duk 2. Alla thesza Watnen måste antingen igenom en fillt, Ull-Duk, eller gråt Papeer sijlas. Roberg Beynon 37 (1697). —
(2) -FABRIK. jfr fabrik 4. De öfriga Ull-fabriquer äro Perpetuaner, från Spanien, som göres efter af Fransosen. König LärdÖfn. 5: 37 (1747). —
-FETT. om fettartat, vaxliknande ämne i fårull (som kan renas o. utvinnas till lanolin); jfr -olja, -smörja, -svett. Berzelius Årsb-VetA 1843, s. 448. Fåren badas sällan vid andra tillfällen, än då de skola klippas, så att smuts och ullfett skola aflägsnas ur ullen. Sjöstedt Husdj. 2: 142 (1862).
(2) -FILT. jfr filt, sbst.1 2. Hwita ullfiltar med gula ränder och åhretal inwäfwit. HusgRSthm 1735–36, s. 360. —
-FLAGA, äv. -FLAGE. (†) jfr flaga, sbst.1 8, o. -flock. Bureus Suml. 60 (c. 1600). Topelius Sommarsjö 1: 2 (1897). —
(1, 2) -FLOCK, förr äv. -FLOCKA. [jfr t. woll-flocke, eng. wool-flock] relativt liten, i allm. löst sammanhängande hopning av ull (jfr flock, sbst.1 1, o. -flaga, -fnas); särsk. (o. numera i sht) om ull(avfall) som används ss. stoppning l. packningsmaterial (jfr flock, sbst.2 1). Ullen drages (i kammaskinen) af en slags mekanisk hand, som svajar fram och tillbaka genom nålarne, hvarje gång medtagande en ullflock, som den i ordning placerar på ett ringformigt system af nålar. TT 1871, s. 322. Den skönarbetade länstoln / .. med dynan därtill af den mjukaste ullflock. Lagerlöf Hom-Od. 38 (1908). —
-FNAS. (†) fjun (se d. o. 2) l. min- dre hopning av ullhår, ullflock; jfr fnas 6. Lind 1: 1638 (1749). —
(2) -FRANS. jfr frans, sbst.1 1, o. ullen-frans. Sparlakan, med Sängekappor och ullfrantzer. BoupptSthm 16/3 1658. —
(2) -FRANSAD. (numera bl. tillf.) försedd med ullfrans. Där lyser Rättviks symboliska förkläde, bodaflickornas egendomliga ullfransade hättor och orsakarlens hvita kortjackade vadmalsdräkt. TurÅ 1913, s. 194. —
(1, 3 b) -FULL. (†) full av ull l. av ngt som liknar l. påminner om ull. Lind (1738). Alla (alléns pilträd) woro Hannar, kunde altså intet med sina frön beså landet, ej heller om sommaren med sina ullfulle Fröhus orena landet där de wäxa. Linné Öl. 3 (1745). Spanska Får .. större och ullfullare, än de Engelska. Hastfer Får 31 (1752). Möller (1755). —
-FÅR. jfr -djur. Har .. (lammet) lång och sträf vll, öfwer framdelen af kroppen, sedan det är tort, är tekn til godt vllfår. Dahlman Reddej. 70 (1743). —
-FÄLL. jfr fäll, sbst.1 1, 2, 3 (a), o. -kappa. Serenius U 2 b (1734). Om fåren äro af engelsk art, böra fåren twättas innan de klippas och hela ullfällen af hwarje får rullas i en bundt och ombindas. Danckwardt SmndrFörf. 109 (1823). Har ni hört talas om att ullfällar använts inom sjukvården för att klara liggsår, att man i Australien gör så ännu idag. Form 1986, nr 3, s. 43. —
-FÄRGAD, p. adj. särsk. som har färgats (i ullen) före bearbetning l. förädling. Möller (1790). Draps de Louviers, superfina, 9/4 breda, ullfärgade klädesväfnader af Segovia Leonesa-ull. Almström Handelsv. 466 (1845). —
-FÄRGARE. (i sht om utländska l. ä. sv. förh.) person som (yrkesmässigt) färgar ull. Schultze Ordb. 964 (c. 1755). Smeder, ullfärgare och mässingsarbetare behandlar sitt material på samma sätt som de gjort i århundraden på torget (i Marrakech). NorrkpgT 31/1 2009, s. 33. —
-FÄRGNING. färgning av ull. VetAH 1797, s. 183. Färgningen av ull i form av lösa fibrer benämnes ullfärgning. Varulex. Beklädn. 95 (1945). —
(2) -GARN. (ull- 1551 osv. ulle- 1571–1640) garn framställt av ull; jfr -spånad. GripshR 1551. jfr berliner-, glans-ullgarn.
Ssgr: ullgarns-frans. jfr frans, sbst.1 1. 1 rött Cassians Sparlakan med Ullgarns frantzar. BoupptSthm 1686, s. 508 a.
-nystan. Heinrich (1814). Det var en välsignelse att hon hade tagit med sig sina strumpstickor och några ullgarnsnystan. Moberg Utvandr. 377 (1949).
-peruk. (numera bl. i skildring av ä. förh.) peruk med ”hår” av ullgarn. Uti Klädståndet under Franska Kyrkan finnas Ullgarns-Peruquer till salu för civilt pris. DA 1808, nr 43, Bih. s. 1.
-ända l. -ände. (slut)ända på ullgarn; äv.: (kort) stycke ullgarn. Då pigorna gå i skogen och tåna spricka, eller de eljest stöta sig binda de en ulgarnsända om .. då äro de säkra; och läker äfwen af sig sielft. SkrGAAkad. 15: 107 (1743). Cannelin (1921). —
-GRÅ. som har den (naturliga) grå färgnyans som utmärker viss ull. Den ullgrå klänningen slöt sig om en figur, som var smidig och starkt utvecklad. Asplund Stud. 19 (1912). —
-HANDEL. handel (se handel, sbst.2 11) med ull; äv. konkret. König LärdÖfn. 6: 198 (1747). NF 6: 719 (1882; konkret). —
-HANDS-KRABBA. zool. om krabban Eriocheir sinensis Milne-Edw. (som har ullhåriga framklor); särsk i uttr. kinesisk ullhandskrabba. Den kinesiska ullhandskrabban .. (har) låtit tala om sig, emedan den särskilt i Elbemynningen blivit mycket talrik, i vissa avseenden t. o. m. skadlig. FoFl. 1932, s. 226. —
-HANTERING. jfr hantering II. (Kungöres) At uti hwardera af .. förenämde Städer utses af wederbörande Hall-Rätt och til Kongl. Commerce Collegii utnämnande föreslås, skickelige och i Ull-handteringen wäl förfarne Wärderingsmän. PH 6: 4621 (1757). —
-HUND. (†) om pudel. En hwit Ullhund, som tagit sitt tillhåll här i Staden, kan af ägaren återfås. VexiöBl. 1822, nr 50, s. 4. Thorsén UpplTorp. 99 (1949). —
-HÅR.
1) till 1: hår som utgör (del av) ullbeklädnad; särsk. dels om mjuka, krusiga hår som hos många däggdjur bildar den täta bottenullen innanför täckhåren, dels om ullig hårbeklädnad som förekommer på ungdjuren hos de flesta sälarter (jfr -dräkt). Hastfer Får 15 (1752). Efter 8 dagars förlopp börjar .. (sälen) fälla ullhåren, och vid 3:ne veckors ålder har den fått samma färg som de gamla. Lilljeborg Däggdj. 705 (1874).
2) till 3 a, om fint l. tunt hår på människokropp som förekommer bland annat på foster och nyfödda, lanugo; förr äv. om krusigt hår. Stiernstolpe Ballenstedt 2: 123 (1820). I sjette månaden uppnår fostret en längd af omkring 13 tum .. Hvita glänsande ullhår framkomma, isynnerhet på det .. kala hufvudet. Cederschiöld QvSlägtl. 1: 159 (1836).
3) till 3 b: ulliknande hår l. ludd som förekommer på vissa växter. Spindelväfshårig .. kal- las en växtdel, som är beklädd med långa och fina i hvarandra invecklade ullhår. Lundström Warming 276 (1882). —
(1, 3 a, b) -HÅRIG. om djur l. växt: som har ullig l. ulliknande hårbeklädnad; särsk. (om ä. förh.) i uttr. ullhårig noshörning; äv. om person, förr särsk. i fråga om indelning i människoraser (motsatt: släthårig). Serenius Ppp 3 a (1734). Att någon ullhårig negerstam någonsin skulle hafva bott i Indien är ej sannolikt. Sundevall ÅrsbVetA 1843–44, s. 42. Thomson Insect. 105 (1862; om gräshoppa). Ullpilar .. (med) mycket ullhåriga hängen. Fries BotUtfl. 3: 282 (1864). Endast de köldhärdiga, såsom mammuten och den ullhåriga noshörningen, trivdes på tundran vid inlandsisens bräm. Hadding Geol. 103 (1954). —
(3) -HÖNS. särsk. (numera mindre br.) silkeshöns. Hos det från Kina och Japan härstammande ull- eller hårhönset hafva fjädrarna icke något sammanhängande fan, utan hårliknande lameller, som hänga ned och lägga sig intill kroppen nästan som ull. Rebau NatH 1: 452 (1879). Möller Fjäderf. 38 (1885). —
-IMPORT. jfr import 2. En minskning i den stora ullimporten .. som tynger på vår handelsvåg, är lika säkert en vinst, dragen från utlänningen, som den hvilken erhålles genom direct export. QLm. 5: 6 (1835). —
(2) -INSLAG~02 l. ~20. jfr inslag 2. (Fin.) Hurstuin .. (sv.) liten fyrkantig regnkappa af brokigt tyg med ullinslag. Lönnrot 1: 235 (1874). —
-KAKTUS. bot. om kaktus av släktet Espostoa Britton & Rose, särsk. om kaktusen E. lanata (Kunth) Britton & Rose. En av (det peruanska) höglandets märkligaste växter, den vita ullkaktusen .. som i sin oskyldiga förklädnad erinrar om ett mjukt fårskinnstäcke. Ymer 1921, s. 239. —
-KAM. [fsv. ulla kamber] redskap för kamning av ull; jfr kam, sbst.2 1 c α. Vlkamber Nye och gamble – 4 par. GripshInv. 26/5 1547. —
-KAMMARE, förr äv. -KÄMMARE. (förr) jfr kammare, sbst.1, o. -redare. Vll och bomvll kämbas och kardas af vlkämbaren. Schroderus Comenius 503 (1639). —
-KAMMERI1004 l. 3~002. (förr) industriell anläggning för kamning och beredning av ull; jfr kammeri. Linné Vg. 120 (1747). Ett ullkammerij, som består af 3:ne Kambugnar eller 12 ulkamare, hwarest ullen beredes, som til Riggarns Spinnerijen utdelas. VgFmT I. 6–7: 62 (1755). —
(1, 2) -KAPPA. kappa av ylle; förr särsk. (motsv. kappa, sbst.1 1 b α) om biskopskappa; förr äv. om ullfäll. Verelius 74 (1681). Til at mer beveka Romerska Hofvet, betaltes Pallium eller Ärke-Biskopens ullkappa åhr 1316. med .. 8780. Riksdaler. Dalin Hist. 2: 394 (1750). Knallröd ullkappa med avtagbar pälskrage. Expressen 23/9 2001, Söndag s. 36. —
-KARDA. redskap för kardning av ull (jfr karda, sbst.1 1); äv. om den gm kardning åstadkomna strängen av ull (jfr karda, sbst.1 2). Wll kard(er) – 3 par. TullbSthm 12/12 1582. De unga karda för kraftigt och rulla ihop ullkardorna för hårt. Fatab. 1928, s. 188.
-KARDARE. (förr) jfr kardare. Ull-kardaren brukar sina kardor och häklor. Bäckström FrSpr. 227 (1729). —
(3 b) -KARDBORRE~020. bot. växten Arctium tomentosum Mill. (vars holkfjäll är invävda med tunna ulliknande trådar). Västerb. 1924–25, s. 246. —
-KARDNING. handlingen att karda ull; förr äv. konkret: kardmaskin. Friswäfweriet; här woro 3 wäfstolar, 6 ull-kardningar, 5 Sponråckar. Linné Vg. 122 (1747). Ullkardning, som är ett tungt arbete .. var mångenstädes .. ett manligt arbete, ofta utfört av pojkar. HantvB I. 8. 2: 461 (1940). —
-KLIPPARE. (i sht förr) särsk.: person som klipper ull; jfr klippare, sbst.1 1 e. Möller (1790). Björkman (1889). —
(2) -KLÄDE. tyg(stycke) av ylle. Vthi Polen (införs) mycket Vllkläde och Sijdentygh. Brask Pufendorf Hist. 364 (1680). Sängkläder .. 2. St. Ullkläde. BoupptVäxjö 1756. —
(2) -KLÄDER, pl. jfr kläde III. (Kejsaren) stälte sigh i Canusio vthi Förmaket vppå tränne Dygn i Vllkläder och bahrfotad, och badh Påwen vthi diupeste förnedring om Afflöszning. Brask Pufendorf Hist. 302 (1680). —
(2) -KLÄNNING, förr äv. -KLÄDNING.
1) (numera bl. ngn gg i skildring av ä. förh.) dräkt l. klädesplagg av ylle. (En) lefwerfärga ullklädning. BoupptSthm 7/10 1682, s. 1077 b.
2) klänning (se d. o. 2) av ylle. Hedenstierna FruW 188 (1890). Ett flertal synnerligen vackra yllekvaliteter utarbetades i herrgårdshemmen i gångna tider för att ge lämpliga tyger till den ”ullklädning till söndagen”, som ansågs höra till livets nödtorft. Form 1932, s. 75. —
-KNAPP. (†) knapp (se knapp, sbst. 2) tillverkad av ull. 498 dussin vllknappar. KlädkamRSthm 1665, s. 9. KlädkamRSthm 1721, s. 25. —
-KONTOR. inrättning för ullhandel (jfr kontor 7); särsk. (om ä. förh.) om det år 1831 inrättade kontoret i Norrköping; jfr -magasin. Att, medelst Ull-Contoirs inrättande .. öppna för ullproducenten .. utwägar, ej allenast att erhålla sin wara sorterad och uppskattad .. utan ock .. få densamma belåna. SFS 1830, s. 352. —
-KORG. (ull- 1756 osv. ulla- 1538–1640. ulle- 1580) (i sht förr) korg för förvaring av ull. VarRerV 34 (1538). —
-KRABBA. zool. särsk.: krabba (med hårbevuxen kropp) av släktet Dromia Lin.; äv. i pl. om släktet. Dalin 2: 772 (1855). NF 3: 1459 (1880; om släktet). —
-KRATS l. -KRASS. (-krass) (†) jfr krats, sbst.1 Fatab. 1933, s. 274 (c. 1570). TullbSthm 9/11 1584. —
-KULTUR. (i sht förr) om hantering o. förädling av ull ss. särskild näringsgren (ofta med inbegrepp av fåravel och fårskötsel o. d.). 3SAH 44: 220 (1833). Under hela denna tid – det Alströmerska tidehvarfvet inom vår ullkultur – hade man riktat sin uppmärksamhet uteslutande mot producerandet inom landet af merinos-ull, d. v. s. fin ull. LAHT 1899, s. 350. —
-KVALITET. jfr kvalitet 1. QLm. 5: 29 (1835). Många försök att höja ullkvaliteten ha gjorts genom införsel av främmande fårraser. Ymer 1942, 3–4: 351. —
-KÄNNEDOM~002, äv. ~200. (numera bl. tillf.) jfr kännedom 2. Handbok i Ullkännedom och Fårskötsel. Nathhorst HbUllk. (1827; titel). —
(3 b) -LAV. (†) om laven Ephebe lanata (Lin.) Vainio, trådlav. Liljeblad Fl. 341 (1792). Retzius FlOec. 409 (1806). —
-LICENT. (förr) tull på (importerad l. exporterad) ull; jfr licent 1. Landt-Ständerne .. (har) låtit ansöka, att Ull-Licenten .. måtte modereras och minskas. Stiernman Com. 4: 1031 (1688). 2RA 3: 760 (1734). —
-LIKNANDE, p. adj. som liknar l. påminner om ull; jfr -lik. Det var under abessinienkriget, som italienarna lyckades utexperimentera en metod att omvandla mjölk, eller rättare sagt ostämnet i mjölken, kaseinet, i en ulliknande produkt, som fick namnet lanital. Bolin KemVerkst. 130 (1942). —
(2) -LITSKVARD. (†) snodd l. band l. bård av ull. BoupptSthm 1689, s. 629 b. KlädkamRSthm 1722, s. 58. —
(3 b) -LJUS. (†) växten Verbascum thapsiforme Schrad., praktkungsljus (som har ludna ståndare); jfr ljus, sbst. 4 c ϑ. Neuman o. Ahlfvengren Fl. 123 (1901). —
-LOCK. (ull- c. 1755 osv. ulle- 1640) jfr lock, sbst.1 1. En lijten vllelock. Linc. Hh 4 b (1640). —
(3) -LUS. entomol. skadeinsekten Planococcus citri Risso (som avger ett trådigt, vitt sekret). 1Brehm III. 2: 167 (1876). Den vanliga ullusen hör till gruppen sköldlöss. Ekbrant VVRumsväxt. 42 (1955). —
-MAGASIN. (förr) magasin för förvaring av ull; särsk. (i sht i sg. best.) om sådant magasin i Norrköping (jfr -kontor). Danckwardt SmndrFörf. 109 (1823). (F. Blom har) uppgjort ritningar till Ullmagasinet i Norrköping. BL 2: 348 (1836). (Man har) i de stora ullmagasinen i London och Liverpool i det inre af ullbalar .. varseblifvit en värmegrad af ända till 90 grader Celsius, men ej konstaterat något fall af sjelfantändning. Ahlström Eldsl. 60 (1879). —
-MAKI. zool. (individ av) (halvap)arten Avahi laniger Gmelin (som har ullig päls). Ullmakin lever ett mycket lyckligt familjeliv utan någon större umgängeskrets. FoFl. 1931, s. 25. —
(1, 2) -MANUFAKTUR. (ull- 1747 osv. ulle- c. 1730–1758) (numera bl. ngn gg i skildring av ä. förh.) jfr manufaktur 2 (, 3). Ulle-Manufacteurer .. (har) begynt at inrättas .. uti Florn af Mo Sockn. Broman Glys. 3: 219 (c. 1730). Långrocken medfördes av de tyska fackmän som grundade den svenska ullmanufakturen. Nilson Repslag. 42 (1961). —
-MARKNAD.
1) marknad (se d. o. 1) för handel med ull. Lind 1: 1317 (1749). För bedömmandet af Ullens wärde, bör Sorterings-föreståndaren taga till grund priset på dylik Ull i Swerige, jemnfördt med priset derå å sednast hållna Ullmarknader i Norra Tyskland. SFS 1831, s. 44.
2) ekon. marknad (se d. o. 2) för l. beträffande ull. (Städerna) blefvo mellanstationer mellan England och fastlandet; först i Brügge, sedermera i Antwerpen hopades Englands ullmarknad. PT 1901, nr 70 A, s. 3. —
-MATERIAL. material (se material, sbst. 1) som är (mestadels) tillverkat av ull. Kostymtillverkningen har särskilt bidragit till förståelsen av ullmaterialets betydelse. Form 1933, s. 102. —
-MOLN. ulliknande moln. (Solnedgångens) röda ljus .. färgade ett par hvita ullmoln röda. Lundegård Tit. 140 (1892). —
-MÄNGD. jfr mängd, sbst.2 1. Man tror i allmänhet, att tackan ersätter det dyrare fodret och förlusten i ullmängd, genom lammet, som hon lemnar. QLm. 1: 91 (1833). —
-MÄTARE. [jfr t. wollmesser] (förr) instrument för mätning av ullhårens tjocklek. Den som har ett praktiskt öfvadt öga behöfver dem ej, och den som saknar detta skall ännu mera missledas genom bruket af ullmätare. QLm. 2: 15 (1833). —
-PARTI. (numera bl. tillf.) jfr parti 3 a. Erforderligt utrymme .. till uplag och sortering af de ullpartier, som de åstunda till salu hålla. Danckwardt SmndrFörf. 108 (1823). —
-PERUK. (i sht förr) peruk tillverkad av ullhår. Charon mig en pels ikläder, / Ull-perruque och näfver-skor, / Med en mantel utaf läder / Och en hatt med sorge-flor. Bellman (BellmS) 9: 1 (1774). —
-PLOCKARE. (förr) person som (yrkesmässigt) plockade (se plocka, v. 5) ull. Heinrich (1814). Omkr. 2,200 ullplockare och medhjälpare äro sysselsatta i Mazamet. Hagberg o. Asklund Textilind. 122 (1924). —
-PLYM. (förr) plym av ull. 10 par blå Ullgarns-Sleiffer åt Profossen, 1 röd Ull-Plume. IT 1791, nr 82, s. 3. Fjäderbusken .. (på 1500-talsrustningens hjälm) bestod oftast av ullplymer, vilka ibland räckte ända ned till höften. Alm BlVap. 212 (1932). —
-PLYS. (förr) plysmaskin; jfr plys, sbst.2 1. Inventarier vid Klädesfabriken .. 2 st Ullplysar. BoupptVäxjö 1866. —
-PREMIE. (förr) (statlig(t)) vederlag l. gratifikation för framställan av (l. handel med) ull av god kvalitet. Denna wärdering har .. numera, sedan ullpremier för säljarne uphört, endast afseende på lånerätt, för ullköparen. Danckwardt SmndrFörf. 110 (1823). —
-PRIS. jfr pris, sbst.3 I 1. Oaktadt ullprisets nersättande, påstås likväl Engelska Ullens godhet vara ansenligen ökad. LBÄ 23–24: 109 (1799). —
-PRODUCENT. jfr producent 2 a. (Ullkontorets inrättande avser att) öppna för ullproducenten, eller landtmannen, hittills saknade utwägar. SFS 1830, s. 352. —
-PRODUKT. särsk. (†) ullproduktion; jfr produkt 8. Nog vitna de i öfra Parlamentet .. ständigt liggande stora Ull-säckar, om den ömhet, hvarmed Regeringen vårdar Ull-productens .. tilväxt. Alströmer PVetA 1770, s. 17. LBÄ 23–24: 109 (1799). —
-PRODUKTION. jfr produktion 2, 3 o. -produkt. Hamlarne (dvs. de kastrerade baggarna) böra begagnas till den punkt af deras ålder och utveckling, då de vanligen börja aftaga i ullproduktion. QLm. 1: 91 (1833). Frankrikes ullproduktion motsvarar .. icke landets eget behof. Almström Handelsv. 459 (1845). —
-PROV. jfr prov 5. (Värderingsmännen) hafwa, at noga jemnföra hwarje Ull-sort med de ifrån Kongl. Collegium till Hall Rätten öfwerförde Ull-profwer. PH 6: 4625 (1757). —
-PÄLS. särsk. (numera mindre br.) om hårbeklädnaden hos får; jfr får-päls 1. Fårens hud håller sig wanligen ren under ullpälsen utan någon widare åtgärd. Florman Hushållsdj. 23 (1834). Ullpälsen hos fåret har ingenting säreget som skiljer den ifrån andra djurs pälsar. SvSlöjdFT 1925, s. 93. —
-RAGG. (ull- 1734 osv. ulla- 1536–1538) (numera mindre br.) jfr ragg, sbst.1 1. Han scal niderkom(m)a såsom itt regn vppå vllaragg. Psalt. 72: 6 (öv. 1536). Du skall väva vadmalsrockar, väva vida yllekjolar / utav hälften av en fårfäll, utav vinterfårets ullragg / utav luggen på ett vårlamm, av en sommartackas lenull. Collinder Kalev. 181 (1948). —
(3 b) -RANUNKEL. bot. växten Ranunculus illyricus Lin. (som har ullig stjälk); jfr -smörblomma. PrisförtAlnarpsTrädg. 1892, s. 70. —
-RAS. fårras som utmärker sig för god ullavkastning. Med afseende på produktionsriktningen indelas .. fåren i ull-, kött- och mjölkraser. LB V. 1: 8 (1907). —
-REDARE. (†) person som yrkesmässigt reder ull; anträffat bl. i ordböcker; jfr redare, sbst.1 2, o. -kammare, -kardare, -slagare. Schulthess (1885). WoJ (1891). —
-RIK. om får o. d.: rik på ull. Linc. (1640). Redan under vasatiden funnos ullrika engelska får i vårt land. Sylwan Ryor 57 (1934). —
-RIKEDOM~002, äv. ~200. (numera mindre br.) rikedom på ull. De engelska fårslagen utmärka sig för sin kroppsstorlek och myckna köttansättning samt ullrikedom. VerdS 12: 47 (1889). LAHT 1932, s. 1029. —
-RIKHET~02 l. ~20. (numera mindre br.) jfr -rikedom. På ett ställe försummar man finheten för ullrikhetens skull, på ett annat ullrikheten för finhetens, i båda fallen slutar man med förlust. QLm. 1: 77 (1833). Den vigt och ullrikhet, som de engelska fåren hafva. Agardh o. Ljungberg 4: 39 (1863). —
(2) -RYA. rya (se rya, sbst.4 1) av ylle. I öfverstens egen Kammare i sängen 1 gl. uhlrya. Sylwan Ryor 29 (cit. fr. 1737). —
-SAX. (ull- 1529 osv. ulle- 1580) [fsv. ulsax] sax för klippning av ull, vanl. bestående av två skänklar (se skänkel 2 a) som hålls isär (när de inte aktivt pressas samman) av ett halvcirkelformat, fjädrande järnband; jfr får-sax. HSH 37: 4 (1529). Barberaren .. har med säker hand klippt folk med ullsax på tolv medeltidsveckor redan. DN 5/8 1996, s. A6. —
-SIDA. den sida av en djurhud på vilken ullen sitter (l. har suttit), hårsida. (Same)Drägten är denna: En Pälls af får-skinn, deraf ull-sidan är vänd emot kroppen, tjenar i stället för Lintyg. VetAH 1803, s. 284. Skinnen blötas först, afskafvas derefter väl på köttsidan, blötas sedan åter och tvättas noga på ullsidan. AHB 53: 11 (1871). —
-SKILJARE. (†) person som yrkesmässigt skiljer l. sorterar ull; jfr skiljare 2 d. Schultze Ordb. 4249 (c. 1755). —
-SKINN. (ull- 1541 osv. ulle- 1669) skinn (se skinn, sbst.1 2) med kvarsittande ull. Psalt. 72: 6 (Bib. 1541). Han hade för fötterna nederst / fästat vid stolen en pall, och sätet var täckt af ett ullskinn. Lagerlöf HomOd. 231 (1908). —
(2) -SKJORTA. (ull- 1625 osv. ulles- 1667 (: Silkes Wlles Skiortor)) skjorta av ylle; jfr ullen-skjorta. Jakobsson BevBeklädn. 389 (i handl. fr. 1625). Mannen som följt efter honom .. var i hans egen ålder .. klädd i rödrandig ullskjorta. Moberg Invandr. 179 (1952). —
-SKRUBB. (†) (stor) karda för grovkardning av ull; jfr skrubb, sbst.2 a. BoupptVäxjö 1882. BoupptVäxjö 1913. —
-SKRUBBEL. (†) grovkardning av ull; jfr skrubbel, sbst.2 Skall Fabriksidkare wara skyldig att hwarje år i October månad till Hall-Rätten ingifwa förtekning å alla på ullskrubbel och spånad antagne arbetare, som han då uti sin tjenst hafwer. Danckwardt SmndrFörf. 104 (1823). —
-SKÖRD. (numera bl. tillf.) skörd (se skörd, sbst. 7 a) av ull. I Tyskland kallar man en kall vinter för en ”god fårvinter,” och gör sig på förhand säker om en rikare ullskörd än under en blid. QLm. 5: 9 (1835). —
-SLAG. (numera mindre br.) slag (se slag, sbst.2 1) av ull; jfr -sort, -typ. Bäfwerhattar .. äro förfärdigade af kaninhår och Vigognisk ull, hwilket sednare ullslag, föres ifrån Peru uti America. Kiellberg KonstnHandtv. Hattm. 11 (1753). Så väl lösningens koncentrering som värmegrad måste .. noga rättas efter de olika ullslagens beskaffenhet, emedan ullfettet är olika lösligt. Almström KemTekn. 2: 565 (1845). —
-SLAGARE. (förr) (ss. titel för) person som (medelst kamning l. häckling o. d.) rengjorde l. förberedde ull; jfr slagare 1 o. -redare. Linc. L 5 b (1640). —
(3 b) -SLINKA. (†) om algarten Spongonema tomentosum (Huds.) Kütz, repslick; jfr slinka, sbst. 3 a. VetAH 1788, s. 153. Lindfors (1824). —
-SMAK. om karakteristisk (stundom uppfattad som oangenäm) smak som fårkött (i sht av äldre får) kan ha (o. som orsakas av ackumulation av fettsyror i fårets kött o. vävnader). (I Grekl. anrättar man lammkött) på stekspett, så att det genomdränkes af sitt eget flott, hvarigenom ullsmaken riktigt framträder. Centerwall Hellas 57 (1888). —
-SMÖRJA. (†) ullfett. Ullens renande från det af naturen åtföljande fettet, den så kallade ullsmörjan eller ulltvålen. Åkerman KemTechn. 2: 542 (1832). Berzelius ÅrsbVetA 1843, s. 448. —
(2) -SOCKA l. -SOCK. jfr socka, sbst.1 1, o. -strumpa. Schultze Ordb. 3895 (c. 1755). Istället för bomullstrumpor ska man sätta på barnen ett par ordentliga ullsockar innan stövlarna åker på. NorrbK 6/11 2008, s. 26. —
-SORT. sort (se d. o. 3) av ull; jfr -slag. Så snart dhe sijden- och ullsorter i sin godheet och myckenheet och för så gådt prijs som uthrijkes ifrån här i landet ståå till att bekomma, skole the intet annat tygh till kläder draga. RARP 11: 406 (1672). (Alpackan) blir cirka 1 m hög över manken och den långa pälsen anses ge en av världens finaste ullsorter. Sydsv. 8/2 2007, s. 24. —
-SORTERARE. (i sht förr) person som (yrkesmässigt) sorterar ull; jfr sorterare 2 o. -skiljare. Som desze wärderingsmän komma at stå til answar för Ullens owälduga wärdering; Så blifwer ock deras enskilte sak, at utse en eller flere skickelige och pålitelige Ull-sorterare. PH 6: 4622 (1757).
Ssg (numera bl. tillf.): ullsorterar- l. ullsorterare-sjuka. lungmjältbrand; jfr lump-sjuka. Wretlind Läk. 7: 112 (1899). I Sverige har (mjältbrands)bakterien främst smittat personer som haft beröring med importerad ull eller fårhudar och sjukdomen går ibland under namnet ”ullsorterarsjuka”. Sydsv. 7/1 2002, s. B6. —
-SORTERING. jfr sortera 3 e. Ullsorteringen, där ullen med alla sina slag plåckades ifrån hwarannan med fingrarna. Linné Vg. 120 (1747).
Ssg (†): ullsorterings-anstalt. (†) inrättning för ullsortering. SFS 1840, nr 4, s. 71. Till ullhandelns underlättande inrättades, år 1831, en ulldiskont samt en ullsorterings- och magasinerings-anstalt .. i Norrköping. Agardh o. Ljungberg 4: 60 (1863). —
-SPINNARE. (förr) person som (yrkesmässigt) ägnade sig åt spinning av ull; jfr spinnare, sbst.1 I 1. Hamb. (1700). Trots att han var postum son till en lungsiktig ullspinnare blev han med tiden jordägare. DN 21/11 2001, s. B1. —
-SPINNERI1004 l. 3~002. [jfr t. wollspinnerei] spinnande av ull; äv. (o. numera i sht) konkret: fabrik l. lokal där ull spinnes. Ibland alt annat, som wid Ylle-Manufacturer, i deras begynnelse beswärligit förekommer, är med Ullspinneriet den förnämsta swårigheten. Nordencrantz Arc. 239 (1730). Jag vill presentera ett nytt sortiment från vårt nystartade ullspinneri här på Gotland. Med härliga produkter som främjar både lantbrukarna och konsumenterna. DN 2/1 2004, s. B4. —
-SPINNERSKA. (förr) jfr spinnerska. Vll och bomvll .. spinnes aff vllspinnerskan. Schroderus Comenius 503 (1639). —
-SPINNING. handlingen att spinna ull; jfr -spånad. UB 6: 389 (1874). Enligt .. (herden) kan man till ullspinning endast använda trissor af trä eller helst bark; trissor af lera och sten äro för tunga. AntT XIX. 1: 28 (1911). —
(3 b) -SPIRA. bot. om vissa växter av släktet Pedicularis Lin., särsk. om växten Pedicularis hirsuta Lin., fjällspira (som har vitullig stjälk); jfr spira, sbst.1 4 f β. Neuman o. Ahlfvengren Fl. 148 (1901). —
-SPÅNAD. ullspinning; ngn gg äv. om produkten av sådan spinning: ullgarn. Staden (dvs. Laholm), hwilken idkar en Handaslögd af Ullspånad och Strumpstickning til myckenhet. PH 8: 80 (1765). Huddinge socken i Stockholms län (utmärkte sig) för vacker ull och linspånad. QvinlHemsl. 17 (1880). —
-STAPEL.
1) stapel (se d. o. 6 a) av ull. UpsP 1860, nr 45, s. 4. Färgen är .. vit och ullstaplarna längre än pälsfårens. Hallström Warburg Spinnb. 27 (1977).
2) (förr) om varulager l. handelsplats för ull; jfr stapel 10. (Till) uplysning för Skäfferi-Ägaren .. skola pålitelige utrikes Ull-profwer .. blifwa anskaffade, och til samtelige Ullstaplarne i Riket, kringsände. PH 11: 820 (”920”) (1779). —
(2) -STOFT. (förr) stoft (se stoft, sbst.4) av ylletyg. Konstull .. samt ullaffall, s. k. ullstoft (är tullfria). SFS 1911, nr 80, s. 56. —
(2) -STRUMPA. (ull- 1622 osv. ulle- 1614) strumpa av ylle; särsk. i det bildl. uttr. gå på i ullstrumporna (se gå på 9); jfr -socka o. harulls-, ullen-strumpa. OxBr. 1: 68 (1614). Det finns ullstrumpor som inte kliar. NorrbK 6/11 2008, s. 26. —
-SUDD. (ull- 1906 osv. ulla- 1949) (numera mindre br.) jfr sudd, sbst.2 1. Boets .. inre bestod af små ullsuddar, hår, fibrer och fjädrar m. fl. mjuka saker. Ericson Fågelkås. 1: 6 (1906). Östergren (1964). —
-SVETT. jfr svett, sbst. 1 e, o. -fett. Infantado-fårens klibbiga ullsvett är hos ingen race önskvärd. QLm. 1: 90 (1833). —
(3 b) -SYSKA. om växten Stachys byzantina K. Koch, lammöron (som har ullhåriga blad). Hylander PrydnV 104 (1948). —
-SÄCK. säck (se säck, sbst.2 1) avsedd för l. innehållande ull; äv. [efter eng. woolsack] om sätet (bestående av en med ull stoppad soffa) för det eng. överhusets talman. TullbSthm 10/7 1576. Ullsäck .. är en säck af buldan 6 till 7 fot hög, 3 till 4 fot i diameter fylld med ull. Sturtzenbecher (1805). (Englands premiärminister försvarade avskaffandet av lordkanslern) med orden: – Jag förstår om de har svårt att slita sig från en medeltida figur som tronar på en ullsäck iförd peruk och underbyxor. GbgP 19/6 2003, s. 11. —
(1) -TAPET. (förr) tapet (se d. o. 1 b) tillverkad av ull(avfall); jfr stoft-tapet. Vll Tappeter medh Figurer Slachtningar och Löfwärck. HusgKamRSthm 1660–73, s. 286. TT 1878, s. 32. —
(1) -TAPP. jfr tapp, sbst.1 4; äv. oeg. l. mer l. mindre bildl. Forsius Phys. 130 (1611). Kardningen avser: att ytterligare sönderdela ulltapparna så att de enskilda fibrerna frigöras från varandra. Form 1933, s. 245. En blå vårhimmel med vita ulltappar. Hedberg VackrTänd. 315 (1943). —
-TEST. test (se test, sbst.2) av ullhår. Tack skal Modet hafwa som nu lärt utlänningen at giöra åt eder ulltestar uppå (hatt)karmen i stället för Plumen. SedolärMercur. 3: nr 12, s. 3 (1731). —
(3 b) -TISTEL. bot. tisteln Onopordum acanthium Lin. (som är täckt med gråvit ull). Broman Glys. 3: 786 (1724). —
-TOFS.
1) till 1; jfr tofs 1. Thomson Insect. 165 (1862). Cotswoldfår äro till färgen vita .. kännetecknande är en lång ulltofs i pannan. 3NF 5: 108 (1926).
2) till 2, om en av ulltråd o. d. tillverkad tofs (se d. o. 4) l. plym l. vippa. 201 stycken hwita Hattsnören af Trå med lika många blå Ulltoffsar. IT 1791, nr 82, s. 3.
3) till 3, om ulliknande tofs (se d. o. 1 c) på växt. Hölsan spricker på buskarne, då den är mogen; ullen sticker då ut, förener sig med de närmaste hölsors ulltofsar. Oldendorp 1: 180 (1786). —
(2) -TOPS. (i fackspr.) jfr tops, sbst.2 Den långa ulltopsen är mycket lång samt till en del blandad med dödhår. Hagberg o. Asklund Textilind. 111 (1924). —
-TORK. anordning l. anläggning l. apparat för torkning av ull; jfr tork 2 a. Färgeri med ullsortereri, ulltvätt, ulltork och ullplys. Key-Åberg TextilNorrk. 29 (1896). —
-TOTT, förr äv. -TOTTE. (ull- 1729 osv. ulla- 1538) jfr tott 1. Vlla totte eller lijn totte som bindes widh rocken och spinnes vtaff. VarRerV 34 (1538). Inte en enda ulltott blir kvar och fåret ser efter några dagar ut som om det vore blänkande flintskalligt från hjässan till yttersta svansspetsen. SDS(A) 1932, nr 167, s. 6. —
-TRÅD. jfr tråd, sbst.2 1. Almström KemTekn. 2: 606 (1845). Den starkt glansiga ulltråd som vi beundra hos de äldre ryorna, är av täckhårsull som spunnits direkt från totten. Sylwan Ryor 57 (1934). —
(3 b) -TRÄD. [jfr t. wollbaum] bot. om (tropiska) träd av släktet Bombax Lin. l. närstående släkten, bomullsträd (se d. o. (1,) 2); jfr silkes-ull-träd. Lind 1: 1837 (1749). Bomullsliknande fibersorter .. som utgöras av frukthår från flera släkten och arter av de s.k. ullträden eller silkesbomullsträden. Varulex. Beklädn. 24 (1945). —
(2) -TRÖJA. tröja (se d. o. 3) av ylle; förr äv. om till klädedräkt hörande jack- l. koftliknande ovandel av ylle. 2RA 2: 388 (1727). Ulltröjan krympte till dockstorlek. Sydsv. 15/10 2007, s. A16. —
(1, 2) -TVÄTT. jfr tvätt 1–3. 1. ull Twätt i godt stånd. BoupptVäxjö 1781. Anita sköter ulltvätten och färgningen. TurÅ 1988, s. 74. En fin- och ulltvätt 30 grader. Expressen 11/2 2006, s. 14. —
-TVÄTTARE. jfr tvättare 1. Ulltwättare, Sorterare .. Walkare och Linneblekare .. äro så oumgängelige .. at intet Manufactur wärk kan .. fortsättias, som mangel på någondera af dem hafwer. Nordencrantz Arc. 235 (1730). —
Ssg (i sht förr): ulltvättnings-maskin. En ulltvättningsmaskin af nyare konstruktion .. består af en cirka 20 fot .. lång samt 4 fot .. bred gjutjernslåda. TT 1871, s. 322. —
(2) -TYG. (ull- 1725 osv. ulle- 1778) ylletyg. Swedberg Ordab. (1725). Genom inbrott .. (är) bortstulit för en fattig Tjänste-Piga .. 3 alnar blått och hwitt smårandigt Ull-Tyg. DA 1771, nr 18, s. 4. —
-TYP. typ av ull; jfr -slag. Det var .. utomordentliga snabblektioner, som gruppen fick ifråga om ulltyper och garnberedning. Form 1947, s. 37. —
(1, 3) -TÄCKT, p. adj. försedd med täckande ullhår l. ulliknande behåring; särsk. (numera mindre br.) till ull 3 b, om växt. Hartman Bot. 26 (1843; om växt). (En typ av merinofår har) hela kroppen, äfven hufvudet fram till nosen samt benen ulltäckta. Juhlin-Dannfelt 267 (1886). —
-UPPKÖPARE. (numera bl. tillf.) person som (yrkesmässigt) köper upp ull. Jungberg (1873). De många gamla bekanta bland gårdfarihandlare, vispgummor, eller ulluppköparna. Bergman ClownJ 221 (1930). —
-VADD. vadd bestående av ull(avfall) (använd ss. stoppning l. isolering o. d.). Pasch ÅrsbVetA 1839, s. 11. —
(2) -VANTE. (ull- 1638 osv. ulle- 1563) i sht i pl. Tw par linne wanther och ett par wlle wanther. FörtHertJohLösegend. 1563, s. 40. —
(2) -VARA. i sht i pl. Så gagnar .. til Engelandz Rijkedom icke lijtet, at the införa Silcket rått, men föra thet arbetat vth igen, hwilket ock the medh Vllwarorne practicera. Brask Pufendorf Hist. 173 (1680). —
-VERK.
1) (†) till 1: industriell anläggning för bearbetning av ull. Vllwerk, medh spinnande eller wäfwande. Linc. Ss 4 b (1640). Hamb. (1700).
2) till 1, 2: vara l. arbete (se d. o. 10) i ull. The nyttigaste Manufacturer, som kunna bringa itt Land och Stadh i floor, äro drapperierne och allehanda Vllwärck. Risingh KiöpH 98 (1669). I Gällö visas akvarellmålningar och tovade ullverk av Monika Hedman. ÖstersundP 4/10 2006, s. 33. —
(3 b) -VIDE. bot. busken Salix lanata Lin. (med ludet silvergrå blad o. ludna årsskott); jfr -pil. PrisförtAlnarpsTrädg. 1892, s. 43. —
-VULF. (förr) apparat avsedd för uppluckring av ull; jfr slag-vulf. Wid Södermanlandsgatan och Huset N:o 79, en Werkstad med 2:ne Klädwäfware-Stolar, Ullwulf, jemte Kammare .. att hyra. DA 1808, nr 29, Bih. s. 3. Dalin (1855). —
-VÄGARE. (förr) person som yrkesmässigt vägde ull. Serenius Lll 1 b (1734). Vid Kungl. Patriotiska Sällskapets sammankomst .. beslöts att utdela .. (belöning åt) ullvägaren Per Ludvig Brandt. PT 1916, nr 208 A, s. 2. —
-VÄVARE. [fsv. ulvävare] (i sht förr) person som (yrkesmässigt) väver ull. När Engeland hölt inne sin ull, hade så när många hundrade ullwäfware i Holland och Braband swultit ihiähl. Polhem Bet. 1: 20 (1721). —
-VÄVERI1004 l. 3~002. särsk.: fabrik l. lokal där ull vävs. PrivFrihetsbrJönk. 80 (1620). Fadern använde .. (Colombus) tidigt både i sitt ullväveri och för affärsresor. Ymer 1951, s. 262. —
-VÄXT. om ulls växande l. tillväxt; stundom konkretare. At i wårt Land omöjeligen någon god Ull-Wäxt står at erhållas. Nordencrantz Arc. 166 (1730). (Man avvänjer lammen tidigt) föregifwandes, at ju mindre Tackan mister mjölken, ju kraftigare blifwer ullwäxten och ullen finare. Hastfer Får 86 (1752). —
-ÄTNING. (numera bl. tillf.) hos får: sjuklig drift att (plocka o.) äta ull (av andra får). Såväl sleksot, som .. ullätning, bero af brist på mineraliska beståndsdelar (kalk) i fodret. Lundberg HusdjSj. 326 (1868). —
(3 b) -ÖRT. bot. benämning på växter av släktet Logfia Cass. (stundom inräknade i släktet Filago Lin., klotullörter); äv. i pl. om släktet; särsk. om (individ av) arten Logfia arvensis (Lin.) Holub; förr äv. om växten Verbascum lychnitis Lin., grenigt kungsljus (jfr -ljus). Rudbeck d. ä. HortBot. 90 (1685; om V. lychnitis). Ullört: korggyttringar spridda längs stjälk och grenar. Krok o. Almquist Fl. 515 (1984). NE 19: 17 (1996; om släktet).
B (†): ULLA-KORG, -RAGG, -SUDD, -TOTT, se A.
C (†): ULLE-BÄR, -GARN, -KORG, -KRATS, -LOCK, -MANUFAKTUR, -SAX, -SKINN, -STRUMPA, -TYG, -VANTE, se A.
D (†): ULLES-SKJORTA, se A.
Avledn.: ULLAKTIG, adj. till 1: som liknar l. har karaktären av ull. En tapp ullaktigt hår var ännu qvar på toppen af hans näsa, ty så kunde man .. kalla hans låga panna. Sjöberg Irving Sofd. 27 (1827). —
ULLIG, förr äv. ULLOT, adj. (-ig (-igh) 1640 osv. -ott c. 1635)
1) till 1: som är försedd med ull l. (riklig) ullväxt; äv. ss. senare led i ssgr: som har så l. så beskaffad ull; jfr hårig 1. (Sv.) Ullott .. (t.) das viel Wollen hat. Schroderus Dict. 180 (c. 1635). Ulliga, vita små lamm betade i gräset. Lindgren Mio 38 (1954). jfr fin-, kort-, lång-, sträv-, svart-, tjock-ullig m. fl. särsk. oeg. l. mer l. mindre bildl.: som är (tätt) beklädd l. betäckt med ngt. Sluttningar ulliga af löfträd. TurÅ 1911, s. 124.
2) till 1: som till form l. utseende l. egenskaper liknar ull l. ylle. särsk.
a) om tyg l. vävnad l. klädesplagg o. d.: som är mjukt l. värmande l. lockigt som ull(fäll) l. ylle; äv.: som ger en känsla av ull l. ylle. Tuå Sengiar, dher före twenne Sparrlakan af fransöskt, ulligt tygh. Karlson EBraheHem 103 (i handl. fr. c. 1675). Varma, ulliga tyger med nästan pelsartad rätsida. Idun 1890, ModeT nr 10, s. 1. Ullig handstickad tröja med rund hals. FeminaMånMag. 1983, nr 1, s. 65.
b) om människohår: som är mjukt l. fint l. lockigt l. krusigt. AJourn. 1814, nr 16, s. 3. Fastän det ännu på hans kinder växte ljust, ulligt ynglingaskägg. Moberg Utvandr. 62 (1949).
c) bot. om växt(del): som (gm sin luddighet) liknar l. påminner om ull. Linc. Ss 4 b (1640). Träd eller högre buskar (av videpil), med mycket tidiga ulliga hängen. BotN 1840, s. 151. jfr flock-, grå-ullig.
d) oeg. l. bildl. (jfr 1 slutet); särsk. dels om moln o. d., dels: som är mjuk l. varm l. trygg l. öm, dels om sinnesintryck l. tanke l. föreställning: som är oklar l. otydlig. Arnell Scott Sjöfr. 78 (1829). Ljunggren Est. 2: 308 (1860; om synintryck). Märker du inte, att i år äro stjärnorna aldrig ulliga och mjuka? Det finns ingen snö i luften. Heidenstam Folkung. 1: 256 (1905). Jag ser en ullig liten sky i sommarmiddagsglansen. Levertin II. 3: 31 (1905). (Pojken hade) gärna velat behålla sitt ursprungliga namn, som hårt i sig självt alltid lät mjukt och ulligt i moderns mun. Aspenström Bäck. 65 (1958). Partistödet är impopulärt i Västtyskland, där flertalet väljare står utanför partierna och har ulliga föreställningar om partiernas funktioner och deras faktiska behov av pengar. DN(A) 23/7 1966, s. 3. Snön hade börjat falla; stora ulliga flingor seglade långsamt genom luften. Sund LanthSon 76 (1997).
Avledn. (till ullig 1, 2): ullighet, r. l. f. Weste (1807). Ulligheten .. hör ihop med hemslöjdstygerna, som varken kan eller får underkastas den komplicerade beredning som brukar komma de fina modetygerna till del. Form 1948, s. 108.
SAOB
Alfabetisk lista
Spoiler title
Spoiler content