publicerad: 1925
FREDLIG fre3dlig2, förr äv. FRIDLIG, adj. -are. adv. = (†, Schroderus Liv. 643 (1626), Sydow GodAfton 141 (i handl. fr. c. 1650)), -A (†, 5Mos. 20: 11 (Bib. 1541), LexTrip. (1742)), -AN (†, Thyselius HandlLärov. 2: 218 (1624)), -E (†, GR 6: 52 (1529), Svart Gensv. K 6 b (1558)), -EN (†, GR 16: 528 (1544), Kindblad (1871)), -T (Möller (1745; under accomoder) osv.).
Ordformer
(fred- 1529 osv. frid- 1539—1854; frijd- 1526—1723; fried- 1648. frij- 1540. fridz- c. 1640. — lig(-) 1529 osv. -lick- 1543. -elig(-) 1526—1825. — sg. n. -ligit 1539—1731; -ligidh c. 1640)
Etymologi
— jfr OFREDLIG.
1) som hyser l. vittnar om l. ger uttryck åt osv. obenägenhet för strid(er) l. tvister l. osämja, fredsälskande, fridsam; stundom övergående i bet.: saktmodig, from, beskedlig; om person l. djur l. sinnelag l. handling l. yttrande o. d.; äv. i överförd anv. om sak l. förhållande o. d.: som ej gör skada l. förtret, ofarlig, ”beskedlig”; jfr FRED 1 (o. 2). Landets fredliga befolkning. Fredligt sinnad. 5Mos. 20: 11 (Bib. 1541). På thett att fienden motte .. bewekas fredligere tanker att fatta. RARP 1: 31 (1627). Jag fick krigsbud i det fredligaste ord. Dalin Arg. 1: 210 (1733, 1754). Ligg still, Ellida, / ty Frithiof är fredlig, han vill ej strida. Tegnér (WB) 5: 29 (1825). Elefanterna äro vanligen ganska fredlige. LbFolksk. 433 (1868). Under Roms blomstringstid var .. (vulkanen Vesuvius) af helt fredlig art. Arrhenius Värld. 2 (1906).
2) som innebär l. utmärkes därav att fiendskap l. strid l. krig l. fejd icke råder; som beror av l. sammanhänger med l. tillhör l. sker under l. gäller l. åsyftar osv. fred (i bet. 2); freds-; motsatt: fientlig l. krigisk l. krigs-; ss. adv. ofta: utan strider l. tvister l. slitningar, i sämja, i fred, i godo; i fråga om tid l. tillstånd o. d. stundom närmande sig o. svårt att skilja från 3; jfr FRED 1 o. (i sht) 2 (ävensom 4). Fredliga yrken, värv, bedrifter. Under fredliga tider (förr äv. i fredlig tid o. d.), under fredligare förhållanden. Taga (ett land o. d.) i fredlig besittning. Fredligt umgänge. Upprätthålla fredliga förbindelser (med ett land l. folk). Komma i fredliga avsikter. Fredlig uppgörelse. På fredlig väg. Fredliga medel. Stå på fredlig fot med ngn. Leva fredligt tillsammans. GR 6: 52 (1529). Wij skolom fara fridligen, uthan nogon stolthet eller sköfling. Verelius Götr. 247 (1664). Jag helsar dig, fredliga flagga! Valerius 2: 39 (1809). Du skulle blott komma hit och se huru fredligt allt tillgår i vårt Consistorium. Tegnér (WB) 5: 606 (1826). Afrodite .., med hvilken krigsguden lefver i fredligaste äktenskap. Rydberg RomD 103 (1874, 1877). Samhällenas fredliga kultur. Hjärne SvoFr. 46 (1892, 1908). — i numera obr. uttr. o. förb. Samma frijdelig forening (dvs. fredsavtal, fredsförbund). GR 3: 143 (1526). Haffver oss tycht gott vara att föreslåå eder fridelige medell (dvs. uppgörelse i godo av tvisten). RP 8: 111 (1640). Fridhlig tillbudh (dvs. fredsanbud). CGyldenhielm (c. 1640) i HH 20: 371. I fall det Pohlnische krijget schulle fredeligen uthslå (dvs. leda till fredsslut). RARP 8: 175 (1660).
3) om ställe l. om tillstånd o. d.: där fred l. lugn l. ro råder, som ej störes av strid(er) l. oro l. larm o. d.; lugn o. stilla, rofylld, fridfull; ss. adv. (numera föga br.): i lugn o. ro, i fred, i frid; i fråga om tillstånd o. d. stundom svårt att skilja från 2; jfr FRED 5 (o. 6 b). At allting i Riket måtte blifua frideligt och roligit. HB 2: 317 (1597). Fredligt. fridens Man. Du hvile / i den jord vi alla samlas i. Tegnér (WB) 2: 57 (1811). Dig göm i något fredligt kloster. Stagnelius (SVS) 3: 122 (1822). Grenna är .. en fredlig trädgårdsstad. Sandström NatArb. 1: 156 (1908). — särsk.
a) (†) i fråga om frid i djupare l. religiös mening, övergående i bet.: salig, lycksalig. En .. ewigh och härligh. frögdefull och fredeligh odödeligheet. Phrygius HimLif. 76 (1615). The Himmelska, ewigwarande, frijdliga Hyddor. Svenonius MGerdt C 3 b (1678). Isogæus Segersk. 103 (c. 1700).
b) (†) om sinne l. samvete o. d.: lugn. Tolamodet gör hiertat fridligit och rooligt. Muræus Arndt 2: 455 (1648). Et fredligt samvete. Lind (1749).
4) (†) ostörd l. oantastad, trygg, säker; fri, obehindrad; jfr FRED 4 o. 5, FREDIG 3 samt FRILIG 5. Edre Drengier och Piger gå vtan sorg, fridlige och gladelige wt i marken, opå theris arbete. GR 12: 254 (1539). J samme felige och frijdlige dag (dvs. gm avtal tryggade fred). Därs. 14: 83 (1542).
5) (†) tillfreds, nöjd. Skytte loffvade sigh villja dhet referera så att Gesandten skulle vara der med fridligh. RP 3: 220 (1633).
Avledn.: FREDLIGHET, förr äv. FRIDLIGHET, r. l. f. (fred- 1671 osv. frid- 1689) jfr OFREDLIGHET. särsk.
1) till 1: egenskap(en) att vara fredlig; fredligt sinne(lag), fredskärlek, fridsamhet. Dalin Arg. 1: 302 (1733, 1754). Fryxell Ber. 15: 187 (1848). (†) konkretare: fredlig handling l. gärning o. d. Krigiska äfventyr (tillhöra) somliga tider mer än andra, spökerier hafva sina perioder, fredligheter likaså. Almqvist Amor. XVII (1839).
2) (†) till 2: tillstånd av fred, fredstillstånd, fred. Iagh seer ock icke hwij Franckrijke icke skulle hafwa .. Lust at lefwa medh Tydskland vthi Fredligheet. Brask Pufendorf Hist. 328 (1680). LejonkDr. 108 (1689).
3) (†) till 3: ostördhet, lugn, ro, fred. Widekindi KrigsH 429 (1671). Herrn får i all fredlighet gå sin väg. Kexél 1: 220 (1789).
SAOB
Spoiler title
Spoiler content