publicerad: 1925
FREDA fre3da2, l. (numera bl. arkaiserande, i bet. 1 a) FRIDA fri3da2, v. -ade. vbalsbst. -ANDE, -NING (numera nästan bl. i bet. 1 d, i sht ss. första led i ssgr).
Ordformer
(freda 1522 osv. frida 1521—1905 (arkaiserande i bet. 1 a); frijda 1534—1539; fryda 1529)
Etymologi
1) [jfr FRED 4 o. 5] (numera i sht dels vard., dels i högre stil; jfr dock d) skydda l. bevara (ngn l. ngt för ngt fientligt l. ondt o. d.), försvara (ngn l. ngt mot ngn l. ngt); stundom närmande sig bet.: befria (ngn l. ngt från ngt); ofta med bestämning inledd av prep. för l. emot, äv. från, betecknande det för vilket ngn l. ngt skyddas osv. Djuren söka vid fara freda sina ungar. Freda ngn för stryk (vard.). Denna omständighet fredade honom för misstanken att (osv.). Freda ngns rätt mot intrång. Balck Musæus C 3 a (1596). Freda sin .. heder. AdP 1786, s. 158. Bärande Skog består af Ek och Bok, fordrar en stark jord och noga fredning för Boskapsbete. Brummer 136 (1789); jfr d. Det är svårt at freda Bien från (getingarna). Rothman Bisköts. 1: 33 (1800). Att genom sjörustningar freda den egna sjöfarten. Odhner G3 1: 535 (1885). — jfr BE-, O-FREDA. — särsk.
a) [jfr FRED 4] (i fråga om ä. förh.) pregnant, om konung l. överhet i förh. till undersåtarna l. riket o. d.: svara för (ngns) säkerhet l. okränkbarhet (till liv l. lem l. egendom), skydda (ngn l. ngns egendom osv.) för våld l. rättskränkning, taga (ngn l. ngt) i sitt skydd l. hägn l. försvar; skydda (riket) mot anfall; särsk. [efter fsv. friþa ok frälsa] i förb. freda och frälsa, i ä. tid ofta äv. i förb. med andra liktydiga verb, ss. hägna, försvara, beskärma o. d. GR 1: 5 (1521). Wij .. anamom .. (Västerviks borgare) wdi wårt konungxligit hegn .. besynnerliga att werna fryda oc förswara för all oreth oc offueruoldh. Därs. 6: 18 (1529). Ath wij .. eder, edre hustruer, barn, godz och ägedeler .. frijda, beskydda och beskerma kwnne. Därs. 12: 255 (1539). Kongl. Maj:t äger freda och frälsa sitt Rike, särdeles emot utrikes wåld. RF 1720, § 5. (Den nyvalde konungen skulle) genast aflägga sin trohetsed .. att frida och frälsa allmogen (osv.). SvH 2: 183 (1905; i fråga om medeltida förh.).
b) (†) med bestämning inledd av prep. vid: bibehålla (ngn) vid (lag l. rättighet l. egendom o. d.). Att vij fredas vidh lagh och rett. BtHforsH 1: 110 (1647). RARP 6: 13 (1656). 2RARP I. 1: 62 (1719).
c) [jfr FRED 5 c] (†) skydda (jordområde o. d.) medelst inhägnad l. gärdsgård; äv. övergående i bet.: inhägna, ingärda. Den som klifver öfver vångegärden, sedan fredat är, (skall) plikta Fyra öre S:mt. MeddNordM 1899—1900, s. 47 (1754). Dalin Hist. III. 2: 96 (1762). Möller (1790). — jfr IN-, OM-, UPP-FREDA.
d) (i sht i fackspr., fullt br.) (gm lagbestämmelser l. dyl.) skydda mot åvärkan l. skadegörelse l. (i fråga om djur) mot jakt o. d.; närmande sig l. övergående i bet.: fridlysa. Förbudne Höghdiur måge fredas. RARP 4: 101 (1647). En författning, 1537, om Eke- och Boke-skogarnas fredande i Småland. VittAH 10: 40 (1810, 1816). Klinckowström BlVulk. 2: 51 (1911).
e) i uttr. freda sitt samvete o. d.: skydda sig mot l. fritaga sig från samvetsagg, handla så att man ej behöver hysa samvetsagg l. självförebråelser; äv. i p. pf. med adjektivisk bet. (jfr g), i uttr. (ha o. d.) ett fredat samvete, ett lugnt l. godt samvete. Möller (1790). Ho vill tänka på, / Att fredadt samvet bära, / Sitt hjerta han behålla må / I helgelse och ära. Ps. 1819, 292: 4. Man .. fredade sitt politiska samvete genom att (osv.). Nyblom i 3SAH 5: 108 (1890).
f) refl.: försvara sig (mot ngn l. ngt), stundom övergående i bet.: fria sig (från ngt, t. ex. en anklagelse o. d.); äv. i överförd bem.: värja sig (mot en tanke l. känsla l. ett intryck o. d.). Freda sig mot en orättvis beskyllning. Jag kan ej freda mig för den misstanken att (osv.). Tegnér (WB) 8: 374 (1839). Mot .. rofdjur fredar .. (älgen) sig stundom genom att slå med bakfötterna. Nilsson Fauna 2: 495 (1847). (Jag) kan för ängslan knappt mig freda. Gellerstedt Efters. 43 (1891).
g) i p. pf. i mer l. mindre adjektivisk bet. (jfr äv. under e).
α) skyddad (för intrång o. d.), lugn, säker, trygg, i fred (för ngn l. ngt); befriad l. fri (från ngt). Från maskar i din graf du säkert fredad är; / Ty maskar icke djeflar äta. Lenngren (SVS) 2: 145 (1795). Konungens .. gerningar vare emot allt åtal fredade. RF 1809, § 3. Hvar och en skulle ha sin sittplats fredad. Ödman VårD 1: 12 (1882, 1887). (Vildgässen) fingo ju vara nöjda, bara de voro fredade för rovdjur. Lagerlöf Holg. 1: 106 (1906). Riksdagens (1809) senare del blef lika litet som den förra fredad från skarpa tvister och slitningar. SvH IX. 1: 108 (1908). — särsk. (†) i uttr. lämna (ngn) fredad l. (ngt) fredat, lämna (ngn l. ngt) i fred l. (ngt) okränkt. (De karlar som överfallit honom hade) efter at hafva känt igen honom lämnat honom fredad. Leopold (1795) i 2Saml. 8: 102. Om något är vår rätt, så bör det af alla andra lämnas fredadt. Boëthius Naturr. 38 (1799).
β) (mindre br.) om ort l. ställe l. om tillstånd o. d.: skyddad för strid(er) l. larm l. oro o. d., lugn, fredlig, fridfull. GFGyllenborg Vitt. 3: 88 (1783, 1797). Allt blef lugnt och fredadt. Franzén Minnest. 1: 69 (1812). Ett billigt och synnerligen fredat rum. Sjöberg Kvart. 440 (1924).
2) [jfr motsv. anv. i ä. t., ävensom lat. pacare; jfr FRED 2] (†) bringa l. tvinga (ngn l. ett land o. d.) till fred; kuva (ngn); pacificera (ett land o. d.); i p. pf. ss. adj.: bragt till fred, kuvad, fredlig. Sedan thet halszstarrige .. Folket wore på thetta sättet tambde och fredade. Sylvius Curtius 209 (1682). Adlerbeth Buc. 24 (1807).
3) [jfr FRED 2, 3] (†) refl.: ställa sig på fredlig fot, förlika sig, ingå l. sluta fred (med ngn). Tyckes wara billigt .. låtha Ryssen få thet han fått hafwer, och att wij freda oss med honom. RARP 7: 92 (1660).
4) [jfr FRED 5] (†) skänka (ngns sinne o. d.) ro l. lugn l. fred, lugna. Din tröst (o Gud! skall) mitt sinne freda. Wallin Vitt. 1: 69 (1821). Vår tanke, som klarnar, vårt hjerta, som fredas (genom Guds ord). Dens. 2Pred. 3: 79 (1826).
Spoiler title
Spoiler content