[jfr t. frekvent, eng. frequent, fr. fréquent; av lat. frequens (gen. -ntis), talrikt församlad l. tillstädes, talrikt l. ofta besökt, samhörigt med farcire, hoptränga m. m. (se FÄRS). — jfr FREKVENS,FREKVENTATIV,FREKVENTERA]
1) (föga br.; jfr dock a o. b) ofta förekommande, ofta återkommande, vanlig; äv.: talrik. Porthan BrefSamt. 1: 218(1797). Samhällets behof af frekventa och billiga postförbindelser. Steffen Lönarb. 65(1900). särsk.
a) (fullt br.) med. om puls o. respiration: hastig. Pulsen är liten, mjuk och frequent. TLäk. 1832, s. 148.
b) (fullt br.) fys. om växelström: som har en viss frekvens; i ssgr; jfr HÖG-,LÅG-FREKVENT.
2) (†) ofta besökt, frekventerad. Vid någon af de mäst frequante hamnar. DA 1808, nr 46, s. 6.
