FRIVOL frivå4l, adj. -are; adv. -T.
Etymologi
[liksom d., t., eng. frivol av fr. frivole, av lat. frivolus, bräcklig, värdelös, betydelselös, sannol. till friare, söndersmula (jfr FRIKTION); jfr FRIVOLITET]
2) som utmärkes av brist på (sedligt) allvar l. besinning l. anständighet, lättsinnig, lättfärdig, tvetydig, slipprig; stundom: respektlös, självsvåldig; ngn gg: ytlig. Frivolt skämt (med det heliga). Den frivola tonen i 1700-talets sällskapsliv. Kan ej en Roman vara förträffelig, för det at han är sinlig och frivol? SP 1781, s. 805. Jungfru Mariæ och andra helgons Psalterbröder må man .. frivolt behandla. BL 23: 434 (1856). Fröding 16: 75 (1895; se under FRI 20). Den muntra, frivola operettens (tid). Hellander Teat. 186 (1898). Stundom kälkborgerliga, stundom frivola synpunkter. Sylwan SvLit. 383 (1903). Luther kunde väl vara grov, men han blev aldrig .. frivol. KristlStudSkrifter 56: 112 (1916).
