FRÄKEN, adj.; pl. best. -kne.
Etymologi
[liksom d. fræk(e)n av isl. fræk(in)n, yngre form av äldre fræk(in)n (jfr fsv. æmfrökin, lika rask l. arbetsför); avljudande till FRAK; jfr FRACK, adj. o. FRÄCK]
(†) tapper; modig. Ty hoo som fräken är han moste mest i Fara, / Men dadlöös Dränger får baak Ugnen säker wara, Spegel GV 278 (1685). Dens. TPar. 98 (1705).
SAOB
