publicerad: 1926
FRÄLSA fräl3sa2, v. -er (föga br.), -te, -t, -t; l. -ar, -ade, -at, -ad. vbalsbst. -AN (†, OPetri 1Post. 19 a (1528)), -ANDE, -ELSE (†, GR 1: 158 (1523), Swedberg Cat. 325 (1709)), -NING (se d. o.).
Ordformer
(pres. ind. sg. frälsar Jak. 5: 20 (NT 1526) osv. frälser Grubb 143 (1665), Levertin 10: 101 (1903). — imper. sg. frälsa Mat. 8: 25 (NT 1526), Linder Regl. 131 (1886; jämte fräls). fräls Mat. 6: 13 (NT 1526) osv. Anm. Böjningen -ar, -ade osv. är numera stadd i avtagande utom i pres. ind. sg., där formen -ar är den vanliga. Anv. av de olika formerna i imper., sup. o. p. pf. är emellertid ganska växlande, o. bruket synes icke hava stadgat sig. I bet. 2, i adjektivisk anv., är dock formen frälst ensamt förekommande. Imperativformen fräls är den vanliga o. anges av Rydqvist SSL 1: 41 (1850) o. Schiller SvSpr. 113 (1855) ss. nästan den enda förekommande o. av Sundén (1885) ss. den enda brukliga)
Etymologi
[fsv. frälsa (ipf. -adhe l. -te), avledn. till fsv. fräls (se FRÄLS); jfr d. frelse, isl. frelsa, frjálsa]
1) (numera nästan bl. i högre stil) rädda; förr ofta i uttr. fria och frälsa o. d. Han lyckades med nöd frälsa livet. En stoor storm wexte vpp j haffwet ... Thå gingo läryungana till och wäkte honom vpp seyandes, Herre frelsa oss wij förgåsz. Mat. 8: 25 (NT 1526). Dhen som styrer sin Tunga, han frälser sitt Lijff. Grubb 143 (1665). Medicinen och Physiquen, hvilkas föremål är Medborgares frälsande. Björnståhl Resa 1: 120 (1770). Frälsa sit Fädernesland. Kellgren 3: 215 (1793). Nu är kung i fara. / Frälsas kan han med en bonde, / den är gjord att offras opp. Tegnér (WB) 5: 37 (1825; i fråga om schackspel). Wulff Petrarcab. 161 (1905). — särsk.
a) i förb. med prep. från l. ur l. undan l. (numera föga br.) för, förr äv. av l. utav, för att beteckna varifrån l. varur osv. ngn befrias l. räddas. Ath .. (riket) schulle frælsat warda wtaff thet fordarff som thet wthij war j konungh Christierns tiidt. GR 2: 115 (1525). Inleedh oss icke j frestilse, Utan frels oss från onda. Mat. 6: 13 (NT 1526). Iagh .. haffuer frelst idher vthu the Egyptiers hand. Dom. 6: 9 (Bib. 1541). Dan. 6: 20 (Därs.). (Gustav II Adolf) frälsades från det dödande hugget af Erik Soop. Odhner Lb. 189 (1869). Gud frälse mig för kvinnfolk och kjortlar! Heidenstam Svensk. 2: 171 (1910; yttrande tillagt Karl XII). Högberg Fåg. 10 (1912). — (†) Tå iagh sökte Herran, swaradhe han migh, och frelste migh vthu all mijn fruchtan. Psalt. 34: 5 (Bib. 1541).
b) (numera föga br.) refl.: rädda sig. Schroderus Os. III. 2: 12 (1635). Fiänden .. bortjagades, att en del måste frälsa sig på lodjorne, en del i skogen. Hallenberg Hist. 3: 209 (1793). Agrippina sjelf lyckades frälsa sig ur mördarehänderna med simning. Rydberg RomD 67 (1877).
d) (knappast br.) med både sak- o. personobj. Ekeblad Bref 2: 361 (1663). Han gaf mig sitt skydd och frälste mig lifvet. Lagerlöf HomOd. 171 (1908).
2) (i religiöst spr.) i pregnant anv.: befria från syndens l. det ondas välde (o. insätta i barnaskap hos Gud). Genom nådhen ären j frelste. Ef. 2: 5 (NT 1526). Thet är it fast oord, .. ath Christus Iesus är kommen j werlden till ath frelsa syndare. 1Tim. 1: 15 (Därs.). Med glädje, när du kallar mig, / Min frälsta själ skall gå till dig. Ps. 1819, 450: 8. Den .., som .. litar derpå, att Jesus ock frälsat honom från hans synder .., han varder .. frälst från synden. Schartau Pred. 142 (1821). Hon talte om hur hon hade blivit frälst, hur Jesus hade kommit till henne. Lagerkvist Gäst 165 (1925; i fråga om ett frälsningsarmémöte). — särsk. i p. pf. frälst i adjektivisk anv.
a) (i sht i frireligiöst språkbruk) övergående i bet.: omvänd, ”troende”. Jag läste och plitade värre i bibeln, på den tiden jag var ’frälst'. Roos Skugg. 321 (1891). Särskilta helgelsemöten anordnades (av frälsningsarmén i Sthm 1883), vartill endast frälsta, d. v. s. omvända hade tillträde. Petri Ouchterlony 105 (1924).
b) i överförd anv., ss. senare led i ssgr som mer l. mindre försmädligt beteckna ngn ss. blind anhängare av viss (i sht politisk) mening l. riktning; jfr FOLKFÖRBUNDS-, HÖGER-, VÄNSTER-FRÄLST.
3) (†) rädda sig från, undslippa; undvika. Kan han med honom frälsa sin nöd, / Litet achtar han Jöran Pehrzons död. Carl IX Rimchr. 30 (c. 1600). Til frälsande af tidsspillan. AdP 1800, s. 1245.
4) (numera bl. hist.) befria från skatt gm rusttjänst, göra till frälse. RARP V. 2: 283 (1655). De under Kronan dragne Skatte-Hemman .. voro berättigade, att frällsas genom Rusttjenst. Botin Hem. 2: 170 (1756). 2NF 22: 1145 (1915). — särsk. i p. pf. frälst i adjektivisk anv., om frälseman. Vargenäth .. skal hvar man frälst och ofrälst i Häradet hafva. Abrahamsson 468 (1726).
5) (†) skaffa full äganderätt (till jord); anträffat bl. i pass.: erhålla full äganderätt. ÅngermDomb. 1645, fol. 16. Efter som han icke kan blifua frelst och hemullat widh samme Jorde sedland (vill han hava de pänningar tillbaka som han betalt för jorden). Därs. 1647, s. 47.
6) [jfr fsv. fräls i bet.: fri från ansvar l. straff] (†) fria från ansvar l. straff, frikänna. Wår käre herre .. begärade enn dom huadh dhe dem felle eller frelssa wille att dhe wore icke schylloge i dhett wproor. GR 6: 170 (1529).
Ssgr (till 1): A: FRÄLS-RUNOR, pl. [efter isl. bjargrúnar] (knappast br.) hjälpande runor; i fråga om runmagi. Geijer Häfd. 144 (1825). Strinnholm Hist. 2: 457 (1836).
B: FRÄLSE-MEDEL. (†) medel att rädda sig. Et enda Frälsemedel från hans vrede. Dalin Arg. 2: 409 (1734, 1754).
Spoiler title
Spoiler content