SAOL     SO     SAOB     Alla tre   läs på saob.se
SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1926  
FRÄKNE frä3kne2, sbst.2, r. l. m.; best. -en; pl. -ar; äv. FRÄKNA frä3kna2, sbst.1, r. l. f.; best. -an; pl. -or; äv. FRÄKEN, sbst.2, r. l. m. (Möller (1790), Larsen (1884)) l. f. (Rydqvist SSL 2: 328 (1857; anfört ss. ”sällan” förekommande)), numera bl. i Finl. (jfr ss. första led i ssgr FRÄKEN- frä3ken~); best. -knen; pl. -knar.
Ordformer
(fräck- Schroderus Dict. 3 (c. 1638: Fräckna), Högberg Utböl. 1: 74, 128 (1912: fräcknig). fräkne Arvidi 91 (1651) osv. fräkna VarR 17 (1538), LoW (1889). fräken Hamb. (1700: fräkenfull), Serenius (1741), LoW (1889), Bergroth FinlSv. 46 (1916). fräkn Linné (: fräknormen))
Etymologi
[jfr isl. frekna, d. fregne samt fsv. fräknotter, fläckig, ävensom eng. freckle (ä. eng. frecken) som inlånats från Norden; av ovisst urspr.]
1) (†) fläck; anträffat bl. i ssgn FRÄKEN-ORM.
2) liten brun l. gulbrun pigmentfläck på huden (i sht i ansiktet l. på händer o. armar) som uppkommit gm solens påvärkan; i sht i pl. VarR 17 (1538). När kroppen våndas i hitsig feber, så är ingen tid at bekymra sig om fräknor. Dalin Arg. 1: 51 (1754). Plirrögd, smärt och pinligt smal, / Bland de sköna hon sig räknar, / Full med fräknar, / Skär och gäll i röst och tal. Lenngren (SVS) 2: 268 (c. 1800). Midt på näsan och sedan nedåt var det rödbrunt af fräknar och solbränna. Hedenstierna FruW 6 (1890).
Ssgr (i allm. till 2): A: FRÄKEN-FULL. (†) full av fräknar. Hamb. (1700). —
-POMADA. pomada för borttagande av fräknar. GHT 1895 nr 202 A, s. 1 (i annons). —
(1) -ORM. (†) benämning på viss varietet av huggorm, av Linné kallad Coluber miliaris. Linné RegMus. 27 (1754).
B: FRÄKNE-GLYCERIN. farm. glycerinpreparat för borttagande av fräknar. Lindgren Läkem. (1902).
Avledn.: FRÄKNAD, p. adj. (anträffat bl. i formen fräknat) (†) till 1: fläckig, prickig. (Lat.) Varius .. (sv.) Fräknat, fläckiat i Ansichtet, såsom the ther hafwa Mäszling. Linc. L lll 2 a (1640). —
FRÄKNIG, adj., förr äv. FRÄKNOT. (-ig 1738 osv. -og(h) 1640—1696. -ot 1681—1764) [fsv. fräknotter, fläckig]
1) (†) till 1: fläckig, prickig. Hela ormen är artigt fräknig med små hvita fläckar. Linné MusReg. 27 (1754; om ”fräkenormen”).
2) till 2: om person: som har fräknar; om hud o. d.: betäckt med fräknar, full av fräknar. Linc. (1640). I stugfönstret syntes Gustens fräkniga ansigte. Strindberg Hems. 27 (1887).
Avledn.: fräknighet, r. l. f. Dalin (1851).
Spoiler title
Spoiler content