FRÖ, adj., l. FRÖD, adj.
Ordformer
(frö 1728—1864. fröd 1748—1752. Anm. Rörande n. frödt, frött se formavd. under FRÖA, v.2)
Etymologi
[fsv. (o)frö, sv. dial. frö, motsv. nor. dial. fræv, frøy, isl. frær, frjór; jfr FRÖ, sbst.2. Formen fröd är uppkommen av frött, neutralformen av formen frö, o. av frödd, p. pf. till FRÖA, v.2]
(†) om frö l. ägg: befruktad; utvecklingsduglig, grobar. Triewald Bij 18 (1728; om biägg). Sällan händer, at alla 15 à 18 (kalkon-) äggen, som läggas under en Höna, äro fröa och gifva lefvande ungar. Berghult Kalkon. 54 (1760). jfr: Får något lik stå i sädesboden, så blir säden icke frö till såning. Hyltén-Cavallius Vär. 1: 458 (1864).
Ssgr (†): FRÖD-KORN. befruktat sädeskorn. Möller (1790, 1807). —
-ÄGG. befruktat ägg. Möller (1790, 1807).
Avledn.: FRÖA, v.2, FRÖDA, v.2, se d. o.
SAOB
