publicerad: 1926
FRÖA, v.2 -ade, l. FRÖDA, v.2 -ar, -ade, -at, -ad l. frödde (Spegel GV 98 (1705)), frödd (se nedan); äv. FRÖAS, v.2 dep., l. FRÖDAS, v. dep. vbalsbst. FRÖDNING (VetAH 1758, s. 123); FRÖDARE (se avledn.).
Ordformer
(fröa 1689—1904. fröya 1685. fröd(h)a 1699—1775. — p. pf. frödd Spegel ÖPar. 68 (1705: frödder), Granlund Ordspr. (c. 1880: frödda, pl.). frödt, frött, n. IErici Colerus 1: 99 (c. 1645: frödt), Bondeson Glimm. 7 (1892). Anm. Formen frödt, frött kan äv. vara n. till FRÖ, adj.2, FRÖD, adj.; denna form har emellertid här behandlats)
Etymologi
[sv. dial. frö sig, mogna, bli grobar, fröa, beså, frödas, frodas, trivas; jfr nor. dial. fræva, befrukta, göra dräktig, isl. fræva, frjóva, göra fruktbar; avledn. till FRÖ, adj.]
(† utom i vissa ssgr o. avledn.) — jfr BEFRÖA, v.1
1) tr., med avs. på frö l. ägg: befrukta (se BEFRUKTA, v.1 2). Spegel GV 98 (1705). Det Dambet, hvaraf Tallens kåttar fröas. Cederhielm PVetA 1740, s. 19. Fröad Fiskeråm. Alm(Sthm) 1760, s. 32. Har et ägg uti Modrens qved ej blifvit befröadt, aldrig blifver det fröadt utom densamma. SvSaml. 5: 245 (1765). Nyss frödda (höns-)ägg. Wahrman Manski o. Wolstein 268 (1807). WoH (1904). — särsk. i p. pf. i mer l. mindre adjektivisk anv.: befruktad; utvecklingsduglig, grobar. IErici Colerus 1: 99 (c. 1645). Fröade ägg. Lind (1749). Utsädet var icke särdeles frött (groningsbart). QLm. I. 1: 70 (1833). Det är inte alla frö, som äro frödda. Granlund Ordspr. (c. 1880). Där blef sju hönekycklingar och en tupp efter de nio äggen — det var bara ett enda, som inte var frött. Bondeson Glimm. 7 (1892).
2) tr., med avs. på jord o. d.: göra fruktbar; jfr BEFRUKTA, v.1 3. (Venus) fröyar hela Jorden / Och frögdar alla Diur, dy är hon kallad worden / All Kärleekz Moder kär. Spegel GV 169 (1685). Kärlek! .. / Du, som fröar åkerns fårar. Livijn 1: 113 (1806).
3) tr.: beså. Fröa, det är såå och wäxa. Rudbeck Atl. 2: 570 (1689); jfr 4. Många .. (hava på grund av missväxten) ey förmått frödha jordhen. VDAkt. 1699, nr 9. Gadd Landtsk. 2: 258 (1775). — särsk. i oeg. anv.: beströ; i p. pf. i mer l. mindre adjektivisk anv. Rubinen röd och klar, / .. / Inblandad medh Smaragd, medh bästa pärlor frödder. Spegel ÖPar. 68 (1705).
4) intr. o. dep.; om djur: vara fruktsam, föröka sig; om växt: gro, växa (frodigt), frodas, äv.: bära frukt. (De vilda renarna) hafwa .. under Menniskio händer begynt at fröas och förökas. JTornæus (1672) i Landsm. XVII. 3: 52. Fröa .. (dvs.) växa frodigt, .. augmentare. Schultze Ordb. 1350 (c. 1755). Växter, som trifvas och fröas under vatten. VetAH 1769, s. 188; möjl. till 1.
Särsk. förb.: FRÖDA UPP. (†) till 1 o. 2: göra fruktsam l. fruktbar. Rudeen Vitt. 166 (1702). Kolmodin QvSp. 1: 352 (1732). jfr UPPFRÖDA.
Ssgr (i allm. till 1. Anm. Det är stundom tvivelaktigt om ssgrna med FRÖ- böra föras hit l. till FRÖ, sbst.1 2 a γ): FRÖ-KRAFT. (†)
-MASK frø3~mas2k; pl. -ar. enl. äldre uppfattning: maskartad varelse som utgör det befruktande elementet i hanndjurens säd, motsvarande den moderna uppfattningens spermatozo. Linder Matk. 69 (1714). Dens. Fross. 1 (1717). Knapparnes frö-mjöl, så vida det är örternas säd, svarar aldeles emot frö-maskarne hos djuren. Wahlbom SponsPlant. 39 (1750). —
-MJÖL frø3~mjø2l.
1) benämning på den mjöliga l. korniga massa som bildas i o. utstötes från fanerogamernas ståndarknappar o. som består av små celler, bärarna av det befruktande elementet vid fanerogamernas könsliga fortplantning; ståndarmjöl, pollen; jfr DOFT I 2. Wahlbom SponsPlant. 7 (1750). Hvar och en torde nog hafva sett de moln af frömjöl, som rågen och enbuskarne sprida vid blomningen, äfvensom de betydliga mängder af frömjöl, som årligen nedfalla från barrträden och alarna, när de blomma. LAHT 1881, s. 272. Abelin Frukt 37 (1902). jfr: (Benämningen) ”Frömjöl” håller nu på att vid den elementära undervisningen ersättas af ståndarmjöl och pollen. BotN 1909, s. 104.
-massa,
-slang (se nedan),
-spridning. —
-MJÖLS-SLANG. bot. fin trådformig slang som utvecklas på frömjölskornet, när detta fastnat på pistillens märke, o. som gm pistillen tränger ned till fröämnet o. leder den befruktande substansen i frömjölskornet till detta, pollenslang. Fries Växtr. 108 (1884). —
Avledn. (i allm. till 4): FRÖBAR frø3~ba2r, adj.
1) († utom skogsv.) om frö, sädeskorn, ägg, äv. om potatis: befruktad; utvecklingsduglig; grobar. Wahlberg Foderv. 216 (1835). 20 tunnor friska och fröbare Potater. VexiöBl. 22/2 1847. Af köpta .. (hönsägg), hvilka äro transporterade längre väg, kan man ej räkna på mera än 40 % fröbara. Möller Fjäderf. 80 (1885).
2) [numera med anslutning till FRÖ, sbst.1 1] skogsv. om träd, kotte o. d.: som har l. lämnar utvecklat frö; om träd särsk.: som uppnått fröbarhetsåldern. Cnattingius Skogslex. (1894). KarlstT 1895, nr 1701, s. 4. Björkarna blifva fröbara vid 10—12 års ålder, i slutet bestånd senare. Haller o. Julius 62 (1908). —
FRÖBARHET, r. l. f.
1) († utom skogsv.) till FRÖBAR 1. Lundström Trädg. 117 (1852). Utsädes-Råg, för hvars fröbarhet ansvaras. NDA 1861, nr 152, s. 4. Vi .. tillhandahålla skogsfrön af tall, gran, .. vi garantera för deras fullkomliga fröbarhet. NerAlleh. 1871, nr 17, s. 4. Auerbach (1908).
Ssg: fröbarhets-ålder. skogsv. den ålder som ett träd har, då det först kan lämna (utvecklat) frö, pubertetsålder; jfr FRÖBAR 2. Cnattingius Skogslex. (1894). —
FRÖDIG, adj., l. FRÖIG, adj.2 (frödig 1736—1777 (: ofrödig). fröig 1757—1775) (†) om frö, ägg o. d.: befruktad; grobar. Broocman Hush. 2: 61 (1736). At försöka om (silkesmasks-) äggen äro frödiga. Trozelius Rosensten 188 (1752). Gadd Landtsk. 2: 93 (1775). jfr O-FRÖDIG. —
FRÖDLIG, adj., l. FRÖLIG, adj.1 (frödlig 1832. frölig 1786) [jfr isl. frjóligr] (†)
1) till 1, om pollen o. d.: befruktningsduglig. Linné bevarade pollen af Jatropha en månad, och fann det frödligt. Agardh Bot. 2: 341 (1832).
FRÖSAM, adj. [jfr isl. frjósamr] (†)
1) till 1: befruktande; bildl. Stiernhielm Cup. 5 (1649, 1668). Columbus BiblV A 1 b (1674). PoetK 1817, 1: 6 (säkerl. med anslutning till Stiernhielm).
Spoiler title
Spoiler content