FRÖSA frø3sa2, v. -er, -te, -t, -t. vbalsbst. -ANDE.
Etymologi
[fsv. frösa, sv. dial. (Norrl.) frösa, motsv. nor. dial. frøysa; kausativum till FRYSA, v.; jfr FRÖ, v.]
1) (†) komma (en vätska) att frysa. (Lat.) Glacio .. (sv.) Fröösa, göra til ijs. Linc. Kk 4 a (1640).
2) (†) frysa, övergå till is. Kyrkians wijijnottingar .. må kyrkiow(ärden) taga i antwardning och förwara i muuren, at wijnet iche fröser och möglas. Murenius AV 400 (1658).
3) (starkt bygdemålsfärgat, i Norrl.) förfrysa (en kroppsdel); äv. refl.
Särsk. förb. (till 3): FRÖSA AV SIG 10 4 0. (starkt bygdemålsfärgat, i Norrl.) frysa av sig. Hindrich beklagadhe sig der öfwer, at han hafwer fröst fingrarna af sig. ConsAcAboP 3: 402 (1670). KKD 7: 114 (1706).
SAOB
