publicerad: 1926
FRYSA fry3sa2, v. -er (äv., numera bl. starkt bygdemålsfärgat samt i Finl., frys fry4s), frös frø4s, fröso frø3sω2, frusit frɯ3sit2, vard. stundom (i sht i mellersta Sv. samt i Finl.) frysit fry3sit2, frusen frɯ3sen2; vard. ngn gg impf. -te, sup. -t. vbalsbst. -ANDE, -NING.
Ordformer
(inf. o. pres. ind. pl. frysa Svart G1 167 (1561) osv.; frysse (-sz-) GR 25: 545 (1555), Därs. 28: 443 (1558). pr. ind. sg. fry(y)s Brahe Oec. 101 (1581), Hultin VSkr. 186 (1867); fryyss Syr. 43: 19 (Bib. 1541), Gyllenius Diar. 109 (c. 1660); fryss (-sz) Ekeblad Bref 1: 19 (1649: tillfryss; rättat efter hskr.), Rålamb 13: 209 (1690); fryser Asteropherus 17 (1609) osv. impf. ind. stark böjning: sg. fress BtÅBoH I. 4: 70 (1629); frö(ö)s OPetri Kr. 285 (c. 1540) osv.; frööss (-sz) Svart G1 160 (1561), Gyllenius Diar. 143 (c. 1660). pl. fruso Lind (1749); fröso Nordberg C12 1: 874 (1740) osv. — svag böjning: fryste SColumbus Vitt. 280 (c. 1678), Almqvist SvSpr. 89 (1832), Berger Ysail 254 (1905: frystes). sup. fruset(t) Horn Lefv. 145 (c. 1657), Schultze Ordb. 1361 (c. 1755); frussedht HH XIII. 1: 180 (1565); frusit(t) Tranæus Medewij 78 (1690) osv.; frussit(t) OxBr. 11: 8 (1612), Spegel Dagb. 93 (1680). frysit Swedenborg RebNat. 1: 266 (1717: tilfrysit), Bergroth FinlSv. 44 (1916; klandrat ss. i hög grad ovårdat); fryst Didring Malm 2: 155 (1915). p. pf. frusin (n. -it) Balck Es. 140 (1603), Serenius (1741). frusen Grubb 335 (1665) osv. sg. best. frusna (-e) GR 26: 231 (1556) osv. — frussen (-in) GR 24: 488 (1554: tilfrussin), SvSaml. 2: 42 (1764). — frosen (-in) BOlavi 122 b (1578), VDAkt. 1650, nr 45 (: frosenheet). Jfr Lundberg AStVerbalkl. 7, 95 ff.)
Etymologi
[fsv. frysa, motsv. d. fryse, isl. frjósa, mnt. vrēsen, fht. friosan, t. frieren, feng. frēosan, eng. freeze; besläktat med lat. pruīna (av äldre prusṷīna), (rim)-frost, is, prūna (av äldre prusnā), glöd, eldkol, prūrire, klia, hava klåda; till en rot prus, preus, svida, giva ifrån sig svedande kyla, förnimma kyla; med avs. på bet.-växlingen jfr SVAL]
1) om vätska l. vätskemängd o. d.: på grund av köld övergå i fast form, stelna; äv. (om sjö, vattendrag o. d.): beläggas med is, tillfrysa. Frysa till is. Sjön frös ända till botten. En å som aldrig fryser. Syr. 43: 19 (Bib. 1541). Ther war een liten åå eller elff, hwilken ran så frisk att hoon icke kunde frysa all öffuer (dvs. tillfrysa helt o. hållet). Svart G1 167 (1561). Wi weta, thet watnet snarast fryser i stenkäril. Block MotalaStr. 79 (1708). Granit .. skiljer sig från öfriga glacer derigenom att den fryser kornigt och ej i en jemn massa. Hagdahl Kok. 1042 (1879). Vattnets volymförökning vid frysning försiggår med en mycket stor kraft. Moll Fys. 2: 19 (1898). — jfr BORT-, BOTTEN-, HOP-, IGEN-, SAMMAN-, TILL-FRYSA m. fl. — särsk.
a) oeg.
α) (numera mindre br.) om istäcke: (successivt) bildas. The skantzboger, som han haffver latid göre tilredhe, motte bliffve begiutne väl med vatn, så ath ijssen ther opå tiöck frysse motte. GR 25: 545 (1555). I Shanghai, beläget på 32°, fryser ofta tjock is på mindre vattensamlingar. Skogman Eug. 2: 100 (1855).
b) mer l. mindre bildl. Det skrifna ordet fryser så lätt till is under vägen till papperet. Topelius Vint. I. 2: 106 (1867, 1880). I brudens blick stod gråten, / medan löjet frös om munnen. Hallström Skogsl. 37 (1904).
2) opers.: det är (l. sätter i med) frost. Det har frusit (starkt) i natt. Frys thet then Natten (dvs. natten till vårfrudagen), så frys thet uthi 40. Nätter ther effter. Brahe Oec. 101 (1581). Tå thet vthi begynnelsen aff thet 1658de Åhret ganska hårdt fröös, gick Konung Carl Gustaff aff Swerige öfwer Iisen. Brask Pufendorf Hist. 340 (1680). Det fryser så det smäller i knutarna. Hoppe (1892).
3) få all i sig innesluten vätska l. fuktighet förvandlad till is; bliva stel l. hård av köld; skadas av frost. Gräset frös och borttorkades den tijd thet stod i sin ypperste och beste växt. GR 26: 358 (1556). (Vinrankornas avskurna kvistar) läggias och täckas wäl i Jorden, att de intet frysa. Rålamb 14: 33 (1690). Våra genomblöta benkläder fröso, så att de blefvo styfva. TurÅ 1892, s. 118. Det var så kallt, att brödet frös och osten frös, ja, till och med smöret blev till en isklump. Lagerlöf Kejs. 217 (1914). — jfr AV-, BORT-, BOTTEN-, FÖR-, NED-, SAMMAN-, SÖNDER-, UPP-FRYSA m. fl.
4) (i sht i fackspr.) tr.
a) motsv. 1: gm att utsätta (en vätska o. d.) för kyla komma den att övergå i fast form. AHB 92: 102 (1876; i fråga om glassberedning). Vi rastade .. en dag för att taga vatten samt frysa det och packa det i säckar. SD(L) 1901, nr 488, s. 2.
b) motsv. 3: komma vätskan l. fuktigheten i (en fast kropp) att övergå till is; gm dylik metod konservera (livsmedel o. d.). Sina brunrenar slagtar han förn de löpa, hänger upp att blåsas och fryses till de flås. Linné Ungd. 2: 143 (1732). I Förenta staterna fryser man hela silladdningar, och isbehandlingen gör der stora framsteg. LAHT 1881, s. 144. Ekman NorrlJakt 22 (1910).
5) om människa l. djur: förnimma köld, plågas av köld; genomträngas av köld. Frysa om fötterna, händerna, öronen. Sitta och frysa. Huttra och frysa. Frysa som en hund. Frysa ända in i ryggmärgen. Att Hans F. N. (dvs. hertig Erik) lather haffve gått ihnseende medt hertugh Magnus, att han icke måtte frysze. GR 28: 443 (1558). Går jag utur varmt rum i kiölden, frys jag dubbelt mehr. Linné Diet. 1: 55 (c. 1750). Vädret var ganska kallt, och när vi kommo ur kyrkan, hade kröningshästen länge stått och frusit. De Geer Minn. 1: 205 (1892). — jfr AV-, BORT-, FÖR-, IHJÄL-, SMÅ-, STEL-FRYSA m. fl. — särsk.
a) bildl. Du älskade lyra! / Gjut i min frysande själ tonernas värme och frid! BEMalmström 6: 9 (1845).
b) med bestämning angivande ett visst resultat av frysandet; numera bl. med obj. o. objektiv predikatsfyllnad. Mykit folk frös förderffuat. OPetri Kr. 285 (c. 1540). År 1688 frös jag om vintern i domkyrkion min högra fot förderfvad. Rhyzelius Ant. 10 (c. 1750). Alf .. började tillreda en hare, som frusit sig ledstyv i hans jaktväska. Johansson RödaHuv. 2: 69 (1917).
c) (numera bl. ngn gg vid skildring av ä. förh.) hava (anfall av) frossa (malaria). Eljest är grefven nu sjuk, fryss hwar tredie dagh. Ekeblad Bref 1: 171 (1652; rättat efter hskr.). (Hon skriver) att stackars Anna ännu frös i går. CCGjörwell i MoB 2: 1 (1790). (Fross-)patienten (måste) enligt den (c. 1830) rådande regimen frysa sju särskilda gånger, innan han för sjukdomens häfvande fick intaga kinin. Strömborg Runebg 3: 10 (1889).
1) (numera föga br.) till 3; om växt(del): frysa bort, förstöras av frost. Lind (1749). Dalier, som fröso utaf i slutet af september. SD(L) 1894, nr 282, s. 1.
2) till 5; om kroppsdel hos människa (l. djur): gm förfrysning bringas att falla av (ngn l. ngt); äv. (med skämtsam överdrift) liktydigt med: förfrysas på (ngn l. ngt). Kölden var så stark, at en Tå frös af .. (Tors) fot. Dalin Hist. 1: 161 (1747). Näsan har fruset af honom. Lind (1749). WoH (1904). —
FRYSA AV SIG10 4 0, stundom UTAV SIG04 0. till 5: förfrysa (ngt) så att det faller av; vanl. (med skämtsam överdrift) liktydigt med: förfrysa. Hon fress bådhe fötterna af sig. BtÅboH I. 4: 70 (1629). När det är kallt, så fan kan frysa klorna af sig. Engström Bläck 1 (1914). —
1) till 1.
a) i eg. anv.
α) intr.: gå bort l. försvinna gm frysande (o. därpå följande avdunstning).
β) (†) tr.: gm frost komma tillgången på (vatten o. d.) att försvinna. Den starcka vintteren hafuer här frussitt altt vaattnett bortt. OxBr. 11: 8 (1612).
b) bildl.: försvinna, dö bort; stundom (vard., numera mindre br.): icke bliva av, ”torka in”; jfr FRYSA IN b. Herredagen i Arboga skulle wara, frööss bort, ther kom ingen. Svart G1 160 (1561). I detta ögonblick hade leendet frusit bort under hans svarta mustascher. Essén KessGen. 67 (1915).
2) till 3: förstöras gm frysande; (fullständigt) fördärvas av frost; förr äv. tr.: komma (ngt) att fördärvas av frost. Om växten lätteligen fryser bort. Ahlich XXIII (1722). Kärrjorden fryser bort säden. Linné Ungd. 2: 260 (1734). Gräset har frusit bort. Heidenstam Karol. 2: 152 (1898).
3) till 5: förfrysa; äv. bildl. Nordenflycht QT 1745, s. 88 (1733). Guldfågel, som svingar, / Fryser bort sina vingar. Topelius Läsn. 7: 2 (1891). —
FRYSA FAST10 4. till 1: gm frysande l. isbildning fastna (vid ngt); om fartyg l. person som färdas med fartyg o. d.: gm isbildning hindras att komma vidare. LFabritius (1699) hos Kempe FabritiiL 183. Så snart Svenskarna förnummo, att Fetaliebröderna frusit fast, skyndade de dit för att förgöra dem. Fryxell Ber. 2: 124 (1826). (Gåsen till pojken:) Bred nu ut gräset på isen, så att jag får något att stå på och inte fryser fast! Lagerlöf Holg. 1: 36 (1906). jfr FASTFRYSA. —
FRYSA IHOP10 4 l. HOP4. till 1: gm frysande l. isbildning förenas; frysa fast vid vartannat; förr stundom: stelna till is. (Sv.) frysa ihoop, tilsamman (lat.) congelare, congelascere, glaciare. Wollimhaus Ind. (1652). När de reste upp honom, kunde han icke skilja fötterna från varann, ty pjäxorna hade frusit ihop. Didring Malm 1: 57 (1914). jfr HOPFRYSA. —
FRYSA IGEN10 04. till 1; om vattendrag o. d.: frysa till, isbeläggas. Verelius 182 (1681). Schulthess (1885). —
FRYSA IHJÄL10 04. till 5: dö gm förfrysning. HH XIII. 1: 180 (1565). Benedictsson Eftersk. 123 (c. 1885). —
FRYSA IN10 4, äv. INNE32. till 1.
a) om fartyg l. person som färdas på fartyg o. d.: på grund av isbildning hindras att komma vidare, frysa fast. Lind (1738). En del af Göta kanal lärer redan vara isbelagd, så att några fartyg frusit inne. Snällp. 1848, nr 56, s. 1. Retzius i 3SAH 16: 444 (1902).
b) (vard.) bildl.: icke bliva av, gå om intet, ”torka in”. Ett nöje som frusit in. Klint (1906). Cederström Minn. 181 (1913). —
FRYSA NED10 4 l. NER4. till 3; om växt(del): fördärvas av frost. Hans dyrbara blomster hade frusit ner, emedan ingen sett om täckningen. Strindberg SvÖ 1: 229 (1882). TurÅ 1908, s. 49. —
FRYSA PÅ10 4. till 2; opers.: frost inträder (efter blidväder l. nederbörd), det sätter i med (litet) frost. Den 24. (okt.) kom Sniö, och frööss lithet på. Gyllenius Diar. 143 (c. 1660). Det har frusit lite på i kväll, sedan regnet upphörde. Berg Krig 158 (1915). —
FRYSA SÖNDER10 40. till 3: söndersprängas av frysande vätska. At .. (leran) om vintern får frysa sönder. Wijnblad Tegelbr. 2 (1761). NF 15: 1476 (1891). —
1) till 1: beläggas med is; äv.: frysa till is. För en Wiselen (dvs. Weichsel) fröös till. OxBr. 6: 33 (1628). Slutligen började vattnet på Venern att frysa till. Fryxell Ber. 2: 7 (1826). Carlson 1SkolGeogr. 1: 26 (1891).
2) (mindre br.) till 5: genomfaras av en rysning l. frossbrytning, rysa till. Janson Par. 90 (1900). När snaran lades om halsen på honom frös han till ett tag. Christiernsson Med Mack. 125 (1915). —
1) (i södra Sv., föga br.) = FRYSA PÅ. Det artade sig tydligen till att frysa upp under nattens lopp. Månsson Rättf. 2: 403 (1916).
2) (i fackspr.) till 3.
a) om jord: vid frysning svälla starkt (o. höja sig). Arrhenius Jordbr. 1: 20 (1859). Vintern hade varit svår, och banvallen hade frusit upp i stora pucklar överallt. Didring Malm 1: 226 (1914).
b) om sädes- l. gräsbrodd o. d.: gm uppfrysning av jord få sina rötter upplyfta l. blottade l. rubbade i sitt läge (o. avslitna). (Broddvältning) företages på våren för höstsädesbrodden, då den har benägenhet att frysa upp och tyna bort. Juhlin-Dannfelt 48 (1886). LB 1: 26 (1899). —
1) (i fackspr.) till 1; om is: avskiljas (ss. resultat av en frysningsprocess). Afkyler man en sockerlösning tillräckligt, så fryser denna, men ej såsom ett helt, utan en del is fryser ut, och allt sockret stannar kvar i lösningsvattnet. NordT 1897, s. 37.
2) (numera föga br.) till 3: dö bort av frost; frysa bort; äv. bildl. At Pilqvistarne .. antingen om vintern frysa ut, eller om våren borttorka. Brauner Bosk. 117 (1756). Då jul och lust och mandom frysa ut. Karlfeldt FlBell. 155 (1918).
3) (i fackspr.) till 4 a: gm frysning (av en vätska) avskilja (is). Ju mera is som fryses ut (ur lösningen), desto lägre sjunker fryspunkten. NordT 1897, s. 38.
(5 c) -DAG. (numera bl. ngn gg vid skildring av ä. förh.) dag då en frosspatient har frossanfall. Afzelius Sag. VIII. 2: 110 (1857). Hallin Hels. 2: 136 (1885). —
(4 a) -DOSA. Frysdosor, d. v. s. sådana hvari glassen i brist på maskin skall frysas. Grafström Kond. 117 (1892). —
(4 b) -HUS. för lagring av köttvaror avsett magasin vari temperaturen gm kylanläggning hålles under fryspunkten; jfr -RUM. SvD 1915, nr 154, s. 13. —
(3) -JORD. (i fackspr., numera föga br.) jord som ”fryser upp”; jfr DRAG-JORD, FROST-JORD 1. IIBiberg (1750) hos Linné Skr. 2: 28. LAHT 1903, s. 251. —
(1) -KALL. vars temperatur befinner sig vid l. under fryspunkten; som har frost; äv. (om vätska): kall ända till frysning, färdig att frysa; äv. (i n. sg. obest.)i substantivisk anv. VetAH 1758, s. 43. Om man blandar lika delar fryskallt och kokhett vatten, så blir blanningens värme efteråt 50°. Berzelius Kemi 1: 32 (1808). Thermometern stod i dag morse .. på sexton grader under fryskallt. Wetterbergh Penning. 95 (1847). Våren var lång och svår, ofta med varma dagar och fryskalla nätter. Rääf Ydre 4: 360 (1865). Lagerlöf Holg. 2: 369 (1907). —
-METOD. (i fackspr.)
2) till 4 b.
b) tekn. i fråga om bindande av lös, svårarbetad jord vid grundläggning, schaktsänkning l. tunnelbyggnad gm cirkulerande kylvätskor, flytande luft o. d. 2NF (1908). —
(1) -PUNKT. temperaturgrad vid vilken en vätska (under normala förhållanden) fryser; utan närmare bestämning särsk. om den temperatur vid vilken vatten fryser (= temperaturen av smältande is l. snö); äv. om den punkt på termometerröret vid vilken kvicksilverpelaren står med sin övre ända, då den utvisar nämnda temperatur, nollpunkt. Thermometern (har) vist 2, 3 à 4 gr. öfver frys-puncten. VetAH 1752, s. 104 (1748). Berzelius Kemi 1: 656 (1817). 2NF 35: 688 (1923). —
(1) -TEMPERATUR. (föga br.) (Fahrenheit) iakttog .. att vattnet kan hållas flytande vid temperatur under den vanliga frysningstemperaturen (0° C.). NF 4: 956 (1881).
Avledn.: FRYSBAR, adj. (i sht i fackspr.) till 1: som kan frysa. Sättes ett glaskärl med frysbar vätska uti, så fryser det sönder. SundhetscollBer. 1855, s. 15. SDS 1924, nr 66, s. 14. jfr O-FRYSBAR. —
FRYSELIG, adj. (†) = FRYSBAR. (Sv.) fryseligh, (lat.) Gelabilis, congelabilis. Linc. (1640). Fiellström (1738). —
FRYSERI, n. till 4 b: anläggning l. anordning för frysning (o. förvaring) av kött l. fisk. KatalIndUtstSthm 1897, s. 255. SDS 1919, nr 281, s. 2.
SAOB
Spoiler title
Spoiler content