SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1926  
FUKTIGHET fuk3tig~he2t, r. l. f.; best. -en; pl. -er (†, i sht i bet. a β o. b, L. Paulinus Gothus Pest. 80 a (1623), Dalin (1851)). (med avs. på formerna se FUKTIG)
Etymologi
[fsv. fuktoghet (-ig-), av mnt. vūchticheit; sbst. till FUKTIG]
egenskap(en) att vara fuktig; vanl. konkret: väta, (ringa mängd av) vätska som innehålles i l. täcker ngt, fukt. Vittra genom inträngande fuktighet. Uppsupa fuktighet. Linc. (1640). De Kuggar och Trellor (på ett hjulvärk) .., som fuktigheten kan komma at bålna. Triewald Förel. 1: 247 (1728, 1735). Få växter .. kunna (bättre än skogsklövern) umbära fuktighet. Wahlberg Foderv. 226 (1835). Den betydliga viktsats fuktighet, som ullen under transporten insuger. VL 1908, nr 47, s. 2. (†) i pl. Hildebrand MagiaNat. 272 (1654). VetAH 1756, s. 17. — jfr JORD-FUKTIGHET. — särsk.
a) i fråga om luft, väderlek, klimat o. d.: förefintlighet av l. (stark) halt av vattenångor, ofta övergående i bet.: dimmighet, rägnighet, nederbördsrikedom l.: dunst, dimma, rägn, nederbörd. Mättad med fuktighet (om luft o. d.). Bondepract. B 3 b (1662). Luftens fugtighet är .. hel och hållen relativ till temperaturen. Berzelius Kemi 1: 196 (1808). (Ett) vattenområde, .. i hvars bäcken en större fuktighet råder. Svensén Jord. 35 (1884). Han (blev) sjuk i bröstet af ett par vintrars ovana köld och fuktighet. Hallström Than. 51 (1900). — jfr LUFT-FUKTIGHET. — särsk.
α) meteor. i uttr. absolut o. relativ fuktighet, om den värkliga mängd av vattenångor som luften vid ett visst tillfälle innehåller resp. (det i procent uttryckta) förhållandet mellan denna o. den mängd som luften vid samma temperatur skulle innehålla för att vara mättad. NF 7: 181 (1883). Hagman FysGeogr. 179 (1903).
β) (†) övergående i bet.: avdunstning, dunst, ånga; ofta i pl. L. Paulinus Gothus Pest. 42 b (1623). Upstigande dunster och fuchtigheter. Serenius EngÅkerm. 217 (”117”) (1727). VetAH 1786, s. 16.
b) (†) allmännare: vätska; särsk. om vätska i människas l. djurs kropp o. om saft hos växt; ofta i pl. L. Paulinus Gothus Pest. 80 a (1623). För än the (dvs. läkarna) hafwa drijfwit vthur Kroppen the skadelige Fuchtigheter. Schroderus Os. III. 1: 316 (1635). At fucktigheterna måge vttorkas af (växterna). Broocman Hush. 4: 24 (1736). Nilsson Fauna 1: 296 (1820). — särsk. om kammarvätskan l. glaskroppen i ögat; särsk. i uttr. den kristalli(ni)ska fuktigheten. IErici Colerus 2: 246 (c. 1645). Dhen så kallade Christalliniske Fuchtigheten war fördärfwat i begge Ögonen. RelCur. 228 (1682).
c) (förr) i fråga om ”komplexion” l. temperament; jfr FUKTIG 1 f. Bondepract. E 4 a (1662). Phlegma, fuchtighet. Swedberg Schibb. 290 (1716).
Ssgr (i sht i fackspr.): FUKTIGHETS-FATTIG. särsk. till a. NordT 1888, s. 361.
-FÖRHÅLLANDE. särsk. till a. Fuktighets- och värmeförhållandena i de högre luftlagren. UB 2: 155 (1873).
-GRAD. QLm. I. 3: 25 (1833; i fråga om jordmån). särsk. till a. Fock 1Fys. 651 (1855).
-HALT, r. l. f. jfr -MÄNGD. Samtiden 1873, s. 59. särsk. till a. NF 1: 230 (1875). Luftens absoluta och relativa fuktighetshalt. LAHT 1910, s. 523; jfr FUKTIGHET a α. —
-MÄNGD. jfr -HALT. särsk. till a. UB 2: 552 (1873).
(a) -MÄTARE, r. l. m. apparat för mätning av luftens fuktighetsgrad, hygrometer. Ahlman (1872). Juhlin-Dannfelt (1886).
-MÄTNING. särsk. till a.
-MÄTTAD, p. adj. särsk. till a, om luft. SkogsvT 1910, Fackupps. s. 230.
(jfr a α) -PROCENT. meteor. Hildebrandsson Buchan 111 (1874).
(jfr a α) -TRYCK. meteor. om det i kvicksilverhöjd uppmätta trycket av vattenångorna i luften; absolut fuktighet. Schulthess (1885). Uppl. 1: 73 (1902).
Spoiler title
Spoiler content