SAOL     SO     SAOB     Alla tre   läs på saob.se
SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1926  
FUKTER fuk3ter2, sbst. pl. (m. Möller (1790), Berndtson (1880); f. Rydqvist SSL 2: 312 (1857), Hahnsson (1896)).
Ordformer
(fucht- 1680. -et- 1741. -gt- 1795. -kt- (ckt-) 1731 osv.)
Etymologi
[jfr t. dial. fucht, häftig rörelse, till fechten (se FÄKTA); jfr FUKTEL, ävensom FAKTER samt sv. dial. (Skåne) fäkter]
1) (numera föga br.) egendomliga l. löjliga åtbörder l. rörelser, ”fäktande”, krumsprång; jfr FAKTER 1 b; äv. allmännare: (underligt l. löjligt) beteende l. uppträdande. Tackan gör små Spanska hopp, / Gumsen gör små fukter. Dalin Vitt. 3: 299 (1751). Knekt har knekta-maner; en dåre har dårliga fukter. Nicander GSann. 40 (1766). (Han) gör fukter / Med hufvud och hand och fot. Bellman 3: 32 (1790). Militäriska fukter. Sparre Findl. 2: 171 (1835). Östergren (1922; angivet ss. ålderdoml.).
2) (vard.) underliga tilltag, påhitt, konster, upptåg; knep, ”slingringar”, ”krumbukter”. Ha många fukter för sig. Kom inte med några fukter, utan bekänn nu bara! Möller (1790). Lärda fukter. Rydberg Faust 15 (1876). (Bonden) förstår sig inte på herrarnas alla knep och fukter. Arkadius Pakkala 124 (1895). Högberg Frib. 389 (1910). — (†) övergående i bet.: stämplingar, anslag. Vnder (kejsar) Matthiæ Regering togo the onde fuchterne vthi Tydskland mehr och mehr öfwerhanden. Brask Pufendorf Hist. 314 (1680).
Spoiler title
Spoiler content