SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1926  
FUMMEL fum4el, sbst.2, r. l. m.; best. -n; pl. fumlar.
Etymologi
[sv. dial. fummel; liksom d. fummel av t. fummel, till fummeln, glätta (se FUMLA, v.1)]
skom. benämning på ett i olika former förekommande, av järn förfärdigat värktyg för glättning l. färdigställande av vissa delar av l. tillbehör till skodon (ss. klackar, sulor, ränder o. remmar). 2SkomOrdl. 1 (c. 1847). KatalÖrebroSkonåtlAffär 24 (1923). — jfr BAKOM-, BES-, HÅLFOTS-, KRANS-, RAND-, REM-, STROPP-FUMMEL m. fl.
Spoiler title
Spoiler content