FURIOSO fur1iå4sω l. fɯ1-, l. -so, l. 1032, adv. o. sbst. n. ((†) r. l. m. Tersmeden); ss. sbst. best. -t; pl. -n.
Etymologi
[av it. furioso, av lat. furiosus, ursinnig, rasande, till furia (se FURIE)]
mus.
1) adv.; i fråga om utförande av musik: ytterst hastigt och häftigt, med vild häftighet; äv. bildl. Sista valsen gick efter vanligheten furioso. Vasenius Top. 2: 112 (cit. fr. c. 1835). Norlind MusLex. (1912).
2) sbst.: musikparti som utföres l. är avsett att utföras ytterst hastigt o. häftigt; utförande av ett musikparti på detta sätt; äv. bildl. Tersmeden Mem. 2: 202 (1736). (Orgelnisten) spelar fritt och ledd af sin inbillning och slutar med ett furioso. Heidenstam Tank. 217 (1899).
SAOB
