FUSA fɯ3sa2, v. -ade. vbalsbst. -NING.
Etymologi
[sv. dial. (Finl.) fus(a), skuffa till; jfr sv. dial. (Finl.) fus(a), åka utför, d. fuse, strömma hastigt fram, nor. dial. fusa; sannol. i avljudsförh. till FÖSA]
sjöt. framskjuta, skjuta på10 4. När sjöarne smulna ett ögonblick, ”fusas” båten på gifvet kommando så långt ut som möjligt, hvarpå alla springa om bord, och sätta sig vid årorna. Ekelöf Skeppsm. 239 (1881). NF 18: 588 (1894).
SAOB
