SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1926  
FURUNKEL furuŋ4kel l. fɯ-, r. l. m.; best. -n; pl. furunklar040, äv. furunkler040 (Hallin Hels. 2: 736 (1885), 2NF 2: 719 (1904)).
Etymologi
[ytterst av lat. furunculus, blemma, möjl. etymol. identiskt med furunculus, liten tjuv, på vinstock: mindre skott som stjäl kraften från huvudskottet, till fur, tjuv]
med. begränsad varig hudinflammation; jfr BOLDE. Svalin Ordl. (c. 1847; med hänv. till bolde). 2NF 25: 849 (1917).
Spoiler title
Spoiler content