SAOB
Svenska Akademiens ordbok
tryckår: 1926  
FUST fus4t, sbst.1, förr äv. FUSTE, r. l. f.; best. -en; pl. -er.
Ordformer
(fust 15421904. fuste 1729)
Etymologi
[jfr t. fuste, fr. fuste; ytterst av it. fusta, till lat. fustis, påk, stock; med avs. på bet. jfr it. legno, trä, fartyg, EKA, sbst.1, EKSTOCK]
(förr) benämning på ett slags tvåmastat fartyg med låga bord vilket framdrevs med åror o. segel o. särsk. användes för spaningstjänst (vid flottan) l. (ss. på Medelhavet) för sjöröveri; jfr AVIS-JAKT. Att högbe:te Kon:ge Ma:t wille oförsumeligen afferdige latha en fust och eth seydenskip (dvs. ett slags mindre krigsfartyg). GR 14: 85 (1542). 5 Fienteliga Fuster som .. lågo (i hamnen vid Castel Novo). OSPT 1687, nr 44, s. 5. Fuste, ett litet röfvare skiepp. Biurman Brefst. 138 (1729). Ekbohrn (1904).
Spoiler title