SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1926  
FUST fus4t, sbst.2, r. l. m.; best. -en; pl. -ar.
Etymologi
[av nt. vūst, näve, motsv. holl. vuist, näve, smideshammare, t. faust, näve, ett slags städ; jfr FUSTHAMMARE]
bleckslag.
2) vid nitning för hand användt värktyg varmed nitnageln intryckes i nagelhålet samt mothålles under nitningen. Frykholm Ångm. 92 (1881). 2NF 19: 1061 (1913).
Spoiler title
Spoiler content