FUXSVANSA fuk4s~svan2sa, v. -ade. vbalsbst. -ANDE (Schroderus Hoflefw. 145(1629), Dalin(1851)); -ARE (se under avledn.); jfr -ERI (se under avledn.).
Ordformer
(-svants- (-schw-, -sw-, -tz-) 1615—c. 1755)
Etymologi
[efter t. fuchsschwänzen, till fuchsschwanz (se FUXSVANS)]
(numera knappast br.) bete sig inställsamt, lisma. Rudbeckius KonReg. 107(1615). Hwad lärer man vthi theras Hoff annat än Fyllerij, simulera, liuga, och bedragha, skrymta, fuxswansza, förtala. Laurelius Alb. 240(1663). Dalin(1851; med hänv. till lisma). Klint(1906).
Avledn.: FUXSVANSARE, m. (-szwenszer 1536) [jfr t. fuchsschwänzer] (numera knappast br.) inställsam person, lismare. GR 11: 168(1536). Fosz 2(1621). Lundell(1893; anfört ss. anträffat hos finländsk författare). —
FUXSVANSERI, n. (numera knappast br.) lismeri. Rudbeckius KonReg. 441(1619). Dalin(1851; med hänv. till lismeri).
