publicerad: 1926
FYRKANT fy3r~kan2t, adj. o. adv. l. sbst.; ss. sbst. r. l. m.; best. -en; pl. -er.
Ordformer
(fyr- 1541 osv. fyra- 1640—1700. fyre- 1550—1700)
Etymologi
[efter mnt. vērkant, adj.; jfr mnl. viercante, adj. o. sbst., holl. vierkant, adj. o. sbst.; av FYRA, räkneord, o. KANT]
I. adj. o. adv.
1) (numera bl. bygdemålsfärgat l. ngn gg tekn.) fyrkantig. GR 3: 186 (1526). 1Kon. 7: 31 (Bib. 1541). Dett fyrekante Konungzmaket. HB 1: 278 (1591); jfr II 1 b β. 1 fyrkant bord. BoupptVäxiö 1893. Jern, rundt, platt, fyrkant och af andra former. SFS 1894, Bih. nr 58, s. 25. — särsk. (†)
2) sjöt. om rå: som hänger horisontalt o. på samma gång vinkelrätt mot fartygets medellinje; urspr. alltid o. alltjämt oftast ss. adv., i sht i uttr. toppa l. brassa (rårna) fyrkant, inställa rårna vinkelrätt emot sina master o. på samma gång vinkelrätt emot fartygets medellinje. Dalman (1765). Platen Glascock 1: 260 (1836). Fregatten hade .. rårna fyrkant brassade. Gosselman SAmer. 60 (1842). Smith (1899). Bergdahl Antip. 154 (1906).
II. sbst.
1) av fyra (räta) sidor begränsad yta l. figur, fyrsiding; oftast i inskränktare anv. om dylik yta l. figur med fyra räta vinklar o. i sht om kvadrat; stundom i överförd anv. om föremål med (ungefärligen) kvadratisk l. rektangulär genomskärningsyta. Schroderus Comenius 761 (1639). Bärgarten .. delar sig .. i fyrkanter. Dalin Hist. 1: 8 (1747). Sedan vill jag bygga mig en stuga, / en enkel fyrkant med en dörr får duga. Fröding Eftersk. 1: 108 (1889, 1910). (Bakvärket) skäres i aflånga fyrkanter. Grafström Kond. 289 (1892). — särsk.
a) i uttr. i (förr äv. uti) fyrkant; jfr 3.
α) i form av en kvadrat l. (mera sällan) rektangel. Gårdarna äro byggda i fyrkant. Sten huggen i fyrkant. Fatab. 1907, s. 93 (1550).
β) i förening med måttsbestämning: med hänsyn till varje sida i den kvadratiska grundytan l. genomskärningen. Hes. 40: 47 (Bib. 1541). En bjälke som är tolf tum i fyrkant. Lind (1749). Eichhorn KonstH 14 (1881).
γ) (†) i uttr. aln, fot osv. i fyrkant, kvadrataln osv. Hvar och en fot i fyrkant ligger under en luftens tyngd af 2660 skålpund. Serenius EngÅkerm. 127 (1727).
b) i ett flertal specialanv.; särsk.
α) i sht mil. o. sjömil. om uppställning av trupper l. sjöstridskrafter varigm en fyrkant bildas; särsk. om förr bruklig sluten uppställning som infanteri intog för att möta kavallerianfall; ngn gg bildl. Så snart Fyrkanten är sluten, uphörer Spelet at slå Larm. ReglInf. 1751, s. 212. Tillys hela krigsstyrka .. med hela infanteriet ordnadt i fyra stora fyrkanter. Forssell G2A 72 (1894). Göra fyrkant mot den framstormande reaktionen. SDS 1904, nr 305, s. 2. särsk. i uttr. öppen fyrkant, uppställning i fyrkant med öppen plats i midten. (Den livdömde) aflemnas i den formerade öppna fyrkanten. TjReglArm. 1858, 1: 325. IllMilRevy 1898, s. 24. jfr INFANTERI-FYRKANT.
β) benämning på två olika rum i det gamla slottet i Stockholm; äv. ss. (skämtsam) benämning på nuvarande slottet i Stockholm. RP 4: 55 (1634). (Rådsherrarna) Ginge sedan opp i Fyrkanten att giffva den Danske Gesandten audience. Därs. 6: 33 (1636). Uthi enkedrånninges fyrkant, dher predikan holles. Carl XI (1687) i HH XVIII. 2: 32. (Tal vid prins Gustavs dop) hållit i fyrkanten in för H. Kl. M:tt och Hofvet. Benzelstierna Cens. 277 (1746). Stenhammar Riksd. 3: 346 (1851).
γ) boktr. benämning på den största utslutningen, som utgör stilens kägel i kvadrat. Fahlgrén Boktr. 112 (1853). 2UB 10: 185 (1906).
δ) (förr) mil. fästningsvärk med fyrkantig grundplan. Rålamb 8: 15 (1691). Lagerberg Dagb. 137 (1711).
ε) tekn. fyrkantsjärn. Bultjern, bandjern, smärre sorter fyrkanter. Hultin BergshFinl. 207 (efter handl. fr. 1771).
ζ) (†) i uttr. midt i fyrkanten, möjl.: midt på golvet; motsatt: utefter väggarna. Pedanten kan ofta dansa midt i fyrkanten, blänka på Paraden .. och svettas i värkstaden. Dalin Arg. 1: 211 (1733, 1754).
ϑ) (förr) sjömil. en på skansen tecknad kvadrat l. placerad kvadratisk brädlapp efter vars linjer o. diagonaler den vakthavande officeren manövrerade en flottas övriga skepp för att de skulle behålla vederbörliga poster i kolonnen. Dalman (1765). Röding SD (1798).
2) herald. i fyrdelad vapensköld: fält av särskild färg olika med de andra bottenfärgerna. Uggla Herald. 62 (1746). Wetterstedt HeraldOrdl. (c. 1847).
3) sjöt. rårnas horisontala o. på samma gång mot fartygets medellinje vinkelräta ställning; nästan bl. i uttr. i fyrkant (jfr 1 a). Ekbohrn NautOrdb. (1840). Rårna äro i fyrkant. Hahnsson (1896). — särsk. (†) i uttr. brassa (märsrårna) i fyrkant, brassa fyrkant (se I 2). Serenius Hhhh 4 b (1757).
Ssgr (utom i ssgn -MÄRKE till I 1 l. II 1. Anm. Av den mängd ssgr som äro benämningar på föremål vilka ha form av en fyrkant l. ha kvadratiskt (l. rektangulärt) tvärsnitt har endast ett fåtal medtagits): A: FYRKANT-BYGGD, p. adj. (mindre br.) byggd (ungefärligen) i form av en kvadrat. Den fyrkantbyggda gården. Uppl. 2: 337 (1908). —
-FIL. (i fackspr.) fil som har kvadratiskt tvärsnitt o. som är upphuggen på alla fyra sidorna. Almroth Karmarsch 310 (1839). —
(II 1 b α) -FORMERING. (fyrkant- 1839 osv. fyrkants- 1863—1882) mil. särsk. om den för mötande av kavallerianfall förr brukliga uppställningen i fyrkant av infanteri. Hazelius Förel. 178 (1839). —
-HUGGA, v. (i fackspr.) fyrhugga; i sht i p. pf. ss. adj. Konow (1887). Landsm. XVIII. 1: 28 (1912). —
-JÄRN. tekn. (stång)järn med kvadratisk genomskärning. Westerman PVetA 1770, s. 44. DN 1915, nr 305 A, s. 2. —
(II 3) -MÄRKE. (fyrkant- 1887 osv. fyrkants- 1881) sjöt. märke av segelgarn som, då rårna äro ställda i fyrkant, fastsättes å rårnas brassar och toppläntor vid dessas fastgöringspunkter för att underlätta återfinnandet av nämnda läge. Ekelöf Skeppsm. 56 (1881). —
(II 1 b α) -ORDNING. (förr) sjömil. uppställning av sjöstridskrafter varvid dessa voro så ordnade att de (i det närmaste) bildade en kvadrat. Bæckström Sjökr. 1: 93 (1887). —
-SPÅR. tekn. i vals: spår för räckande av metallstänger med kvadratiskt tvärsnitt. JernkA 1857, s. 213. —
-VIRKE. (fyrkant- 1859 osv. fyrkants- 1885—1916) (i fackspr.) fyrhugget virke. Rothstein Byggn. 368 (1859).
C: FYRKANTS-GÅRD. (mindre br.) i form av en fyrkant uppförd gård, kringbyggd gård. TurÅ 1912, s. 163. —
-FORMERING, se A. —
-MÄRKE, -VIRKE, se A.
Avledn.: FYRKANTA, v. (†) till I 1: göra fyrkantig; i sht i p. pf. ss. adj.: fyrkantig. Linc. (1640; under quadratus). BoupptVäxiö 1802. Heinrich (1814). —
FYRKANTIG, adj. (-ig 1555 osv. -ug 1713) [jfr mnt. vērkantich] till I 1 l. II 1.
1) som begränsas av fyra sidor; nästan bl. i inskränktare anv.: fyrsidig o. rätvinklig; oftast: kvadratisk; äv. om kroppar med dylik genomskärningsyta. En fyrkantig pelare. Fyrkantiga torn. GR 25: 237 (1555). (Ryssarnas) mynt är hwarken rundt eller fyrekantigt, som annat mynt, vthan aflongt och småt. Petreius Beskr. 5: 8 (1615). Scheutz Ritk. 58 (1832). En fyrkantig eller aflångt fyrkantig ram af 4 störar. VerdS 98: 22 (1901). särsk. (†) i uttr. fyrkantigt mål, mått med fyrkantigt (icke rundt) mätkärl. Päron (såldes i Varbärg) till 4 d:r k:mt för en skäppa, fyrkantigt mål, det är 1/4 del af en tunna. Barchæus LandthHall. 47 (1773).
2) mer l. mindre oeg. o. bildl.; särsk. om person, övergående i bet.: kortväxt o. bred, undersätsig. 2Saml. 13: 72 (c. 1690). Prostens ögon blefvo fyrkantiga. ABlanche i Nordstjernan 1845, s. 20. Carlsson var en liten fyrkantig vermländing. Strindberg Hems. 8 (1887). Grötpanna efter grötpanna kokades åt hundarne, tills de blefvo alldeles fyrkantiga. Schröder MinnSkog. 145 (1888). särsk. (föga br.) om liv l. persons natur l. dyl.: regelbunden (o. vardaglig); robust, osammansatt. Hans alldagliga, tjockfingriga, fyrkantiga skepparnatur. Cavallin Stevenson o. Osbourne 180 (1898). Detta lif, hvilket för honom var så enkelt och fyrkantigt trefligt. Elgström Fattigfolk 30 (1912).
Spoiler title
Spoiler content