publicerad: 1926
FÄNGELSE fäŋ3else2, n. ((†) m. l. f. GR 1: 166 (1523), VRP 1709, s. 248); best. -et (ss. m. l. f. -en); pl. -er (GR 18: 265 (1547) osv.) ((†) = (Petreius Beskr. 2: 236 (1614), Hallenberg Hist. 5: 141 (1796)); -en Dalin Arg. 1: 113 (1754), VRydberg i SvTidskr. 1873, s. 522, Brate SvSpr. 84 (1898; angivet ss. förekommande ”någon gång”));
l. (numera utom ngn gg i poesi bl. i bet. 3) FÄNGSEL fäŋ4sel, n.; best. fängslet (1Mos. 41: 14 (Bib. 1541) osv.) ((†) -selet GR 22: 306 (1551)); pl. =;
förr äv. FÄNGSLE, n. (GR 1: 79 (1523), Livijn 1: 432 (1824: fängslen, pl. obest.)), äv. m. l. f. (GR 2: 209 (1525), BtFinlH 3: 160 (1544)); best. -et; pl. -en;
förr äv. FÄNGSLA, f.; anträffat bl. i best. -an.
Ordformer
(-else 1526 osv. -ilse 1523—1544. -elss GR 7: 515 (1530). -sel (-xell, -(x)zel m. fl. former) 1525 osv. -sle (-xle, -zle, -ksle m. fl. former) 1521—1824. -sli 1688. -sla UHiärne Vitt. 69 (c. 1665: fengslan, best.))
Etymologi
[fsv. fängilse, fangilse, y. fsv. äv. fängsl; jfr d. fængsel, fd. äv. fengelse, isl. fangelsi; ombildn. av mnt. vengnisse, vangnisse, avledn. av vangen (se FÅNGA); jfr t. gefängnis]
1) (†) fångenskap (se d. o. 1). I Saa stoor fængilsse Som te tiil förende wore. GR 1: 166 (1523). J frå Babiloniska fengilset in till Christum. Mat. 1: 17 (NT 1526). Grefve Svantes Fru .. emottog tidning om sin Mans fängelse. Celsius E14 218 (1774). För de fångar, som utlöstes, skulle äfven betalas den omkostnad, som på dem blifvit använd under deras fängelse. Hallenberg Hist. 2: 488 (1790).
2) tillståndet att vara fängslad l. i fängsligt förvar; ss. straff ådömt inspärrande i fängelse (i bet. 4), fängelsestraff; numera ofta motsatt: straffarbete; jfr ARREST 4, FÅNGENSKAP 2, FÄSTNING 3. Han blev dömd till (ngt vard. äv. han fick) (en månads) fängelse. Enkelt fängelse, motsatt: straffarbete, förr äv. i motsättning till fängelsestraff vid vatten o. bröd. Thet hade så när stådt ther vppå, att fadren hade achtat sin son hertigh Erich ett ewigt fängzle. Brahe Kr. 66 (c. 1585). Straffes med .. en månads fängelse vid vatn och bröd. MB 7: 1 (Lag 1734). Den, som straffarbete eller fängelse undergå skall. SFS 1906, nr 51, s. 2. särsk. i vissa numera obr. uttr. Han bleeff .. satt i en ewogh fengelse. OPetri Kr. 98 (c. 1540). Månghe Frwer och Jungfrwer .. sattes .. i hårda Fängelser. Tegel G1 1: 32 (1622). Ej må then, som för gäld bysättes, i nesligit fängelse hållas. UB 8: 13 (Lag 1734). I grofva brottmål må Domaren försöka med svårare fängelse, at få sanningen i liuset. RB 17: 37 (Därs.). — jfr (†): (Föräldrarna) ville genom den onda artens Qvaf och Fängelse uti .. (barnen) upväcka Dygdens Frihet. Dalin Arg. 2: nr 3, s. 7 (1734; uppl. 1754: fängsel).
3) (numera bl. i formen fängsel) bojor (se BOJA, sbst.1 1), fjättrar; handklovar, black. Belägga ngn med fängsel. Girs Edelh. D 5 b (1627). Et ganska mörckt rumm, hvarest en Man satt i et fängelse af järn. Lagerström Bunyan 1: 44 (1727). Kan häktad person ej säkert vårdas utan särskildt fängsel; då må han dermed beläggas. SFS 1864, nr 11, s. 112. — särsk. (i högre stil, föga br.) bildl.; jfr BOJA, sbst.1 2 o. 3. Kärlekens fängslen och boijor och band. JGHallman Vitt. 212 (c. 1735). De ur isens fängsel lossade mäktiga vattnen. Geijer II. 1: 34 (1825). Böttiger 1: 27 (1856).
4) byggnad l. lokal avsedd för förvarande av fångar l. för värkställande av frihetsstraff; jfr HÄKTE, FÄSTNING 3. Sätta, i högre stil o. i fråga om ä. förh. äv. kasta, förr äv. lägga ngn i fängelse. Vara l. sitta, förr äv. ligga i fängelse, vard. äv. vara på fängelse. Släppa (ut) ngn ur fängelset, rymma ur fängelset. GR 1: 29 (1521). Geff oss Barraban löösz, then ther lågh j fängilse för it vplop skuldh. Luk. 23: 19 (NT 1526). Tå toogh hans herre honom, och ladhe honom j fengilse. 1Mos. 39: 20 (Bib. 1541). Kastas i Fängelse, och spijsas medh Watn och Brödh. Placat 4/5 1664, s. A 2 b. Vid hvart tingställe skal ock ett fängelse vara, ther missgierningsmän måge i förvar hållas. BB 26: 4 (Lag. 1734). Det anses för en skam att begå brott och hafva varit på fängelse. PT 1905, nr 49, s. 2. jfr ARBETS-, CELL-, CENTRAL-, DISTRIKTS-, ENSAMHETS-, STRAFF-FÄNGELSE m. fl. — särsk. bildl. Christus Iesus war uhr Grafwens Fängsle gången. Spegel GV 48 (1685). Du hörer röster ropa: / allt är förgängelse, / och tid och rum tillhopa / ett hemskt oändligt fängelse. Rydberg Dikt. 1: 6 (1877, 1882). Efter halvannan månad lämna (struts-)ungarna sitt fängelse (dvs. ägget) och träda ut i öknen. Hedin Pol 2: 169 (1911). särsk. (i religiöst spr.) om dödsriket. (Kristus) gick .. hädhan, och predicadhe för andanar som såto j fengilse. 1Petr. 3: 19 (NT 1526).
Ssgr (i allm. till 4): A: FÄNGELSE-ARBETE~020 l. ~200. av fånge i fängelse utfört arbete, fångarbete. SvT 1852, nr 16, s. 4. — särsk. -BARN. (†) till 1, om judarna i den babyloniska fångenskapen. Swedberg SabbRo 545 (1701, 1710). —
-BROTT. (i Finl., numera föga br.) jfr FÅNG-SPILLNING. Fängelsebrott sker, när man med vilja eller list förhjelper fånge ur fängelse, eller värjer förbrytare emot dem, som komma för att gripa honom, och sålunda bringar denne att undslippa. Palmén JurHb. 192 (1859). Hahnsson (1896). —
-DIREKTION. (i Finl.) benämning på en vid vissa fängelser l. häkten förekommande myndighet. BerFinlFäng. 1866, s. 196. —
-DÖRR. (fängelse- 1739 osv. fängsel- 1808—1881) dörr till ett fängelse; jfr -PORT. MontLouis FrSpr. 287 (1739). —
-FEBER. (förr) jfr -TYFUS. Odhelius PVetA 1776, s. 28. Fängelsefeber, en elakartad Nerv- eller Rötfeber, som upkommer i orenliga, illa vädrade och med menniskor öfverfyllda fängelser. Collin Ordl. (1847). NF 5: 585 (1882). —
-FÅNGE. (i fackspr.) fånge som undergår ”enkelt fängelse”. Fängelsefånge är icke underkastad arbetstvång. Hagströmer Frihetsstr. 154 (1875). NF 5: 584 (1882). —
-FÖRESTÅNDARE~10200 l. ~20100. jfr -DIREKTÖR. Kolmodin Liv. 3: 367 (1832). Fängelseföreståndaren är ansvarig för fängelsets skötsel, ordning och disciplin. Sundberg Fångv. 177 (1892). —
-GALLER. (fängelse- 1871 osv. fängsel- 1806—1888) fönstergaller i fängelse. Kindblad (1871). bildl. Genom lifvets fängselgaller / in i fria himlen se. Tegnér (WB) 1: 207 (1806). —
-GÅRD. (fängelse- 1860 osv. fängsel- 1812) Atterbom i PoetK 1812, s. 86 (bildl.). Sundberg Fångv. 147 (1892). —
-HUS. (fängelse- 1759—1900. fängsle- 1541) (numera bl. tillf.) fängelse (se d. o. 4), fängelsebyggnad. 2Kon. 25: 27 (Bib. 1541; Bib. 1917: fängelset). Oscar I Straff 118 (1840). —
-HY. om gråblek hy (eg. som förorsakats av vistelse i fängelse). En ung man med ett osundt utseende och fängelsehy. Edgren Kovalevsky 170 (1892). Koch Arb. 218 (1912). —
-HÅLA. (fängelse- 1832 osv. fängsel- 1851—1881) (i sht i fråga om ä. förh.) ohyggligt (i sht underjordiskt) fängelserum; jfr -HÅL. Carlstedt Her. 1: 501 (1832). Medeltidens skräckinjagande fängelsehålor. Sundberg Fångv. 3 (1892). —
-KUND. (ngt vard.) om person som ofta intagits i fängelse; jfr POLIS-KUND. En förhärdad fängelsekund. Öman Ungd. 233 (1889). —
-LIV. liv (ss. fånge) i ett fängelse. SvT 1852, nr 7, s. 4. I tjugutre år måste Enzio framsläpa sitt fängelselif. NF 4: 582 (1881). —
-MUR. (fängelse- 1818 osv. fängsel- 1810—1866) Atterbom FB 239 (1818). Det är inom fängelse-murarne, .. som fången utbildar sin skicklighet att begå nya brott. Oscar I Straff 79 (1840). bildl. Atterbom i Phosph. 1810, s. 139. —
-PASTOR. vid central fångvårdsanstalt anställd prästman. —
-PORT. (fängelse- 1834 osv. fängsel- 1819—1885) port till ett fängelse; jfr -DÖRR. Den tunga fängelseporten öppnades. Hagberg Pred. 5: 63 (1819). —
-PSYKOS. psykiatr. av vistelse i fängelse föranledd psykos, cellpsykos. Som fängelsepsykos uppträdande fall av dementia præcox. Gadelius Själsl. 3: 212 (1922). —
-RUM. (fängelse- 1757 osv. fängsel- 1910. fängsle- 1680—1755) (i sht i fråga om ä. förh.) rum där fånge förvaras; rum i fängelse; äv. bildl.; jfr -CELL, -HÅL, -HÅLA. FoU 20: 395 (i handl. fr. 1680; bildl.). Oelreich 275 (1755). (Lundin o.) Strindberg GSthm 611 (1882). —
-SPRÅK. språk som användes av fångarna sinsemellan inom fängelsemurarna. (Lundin o.) Strindberg GSthm 532 (1882). 2NF 26: 747 (1917). —
(jfr 2) -STRAFF. (fängelse- 1798 osv. fängsel- 1827) straff som innebär frihetens förlust o. inspärrande å straffanstalt; särsk.: ”enkelt fängelse”, motsatt: straffarbete. LBÄ 11—13: 123 (1798). Lag om upphäfvande af strafflagens stadganden angående fängelsestraff vid vatten och bröd. SFS 1884, nr 21, s. 1. Enkelt fängelsestraff ådömes nu från en månad upp till två år. Flodström SvFolk 525 (1918). —
-SYSTEM. system enl. vilket brott beläggas med fängelsestraff; äv. närmande sig bet.: fängelseväsen. Gerelius CorrSyst. 141 (1825). Læstadius 1Journ. 455 (1831). 2NF (1908). —
(2 o. 4) -TID. (fängelse- 1774 osv. fängelses- 1759—1788) tid varunder ngn sitter l. skall sitta i fängelse. Nehrman PrCr. 269 (1759). Hans uppförande under fängelsetiden. Adlerbeth Ant. 1: 190 (c. 1792). —
-TORN. (fängelse- 1745 osv. fängsel- 1835—1883. fängsle- 1528) (i fråga om ä. förh.) ss. fängelse användt torn l. tornrum. GR 5: 32 (1528). Atterbom Minn. 380 (1818). —
-TYFUS. jfr -FEBER. Fläckfebern uppträder .. hufvudsakligen .. i illa ventilerade sjukhus (kallas då lasarettsfeber) eller i fängelser och kaserner under namn af fängelsetyfus etc. VerdS 2: 8 (1889). —
-VALV. (fängelse- 1833 osv. fängsel- 1821—1879) (i fråga om ä. förh.) jfr -RUM, -TORN. Stagnelius (SVS) 2: 377 (1821). Ett mörkt och fuktigt fängelsehvalf. Rydberg Sägn. 60 (1874). bildl. Atterbom LÖ 1: 122 (1824). —
-VÄSEN l. -VÄSENDE. jfr FÅNGVÅRDS-VÄSEN. äv. konkret. Hagströmer Frihetsstr. 8 (1875). Fängelseväsendets utveckling i human rigtning. Rundgren i 3SAH 2: 97 (1887). FinlStatskal. 1926, 2: 140. —
-ÅR. (fängelse- 1759 osv. fängelses- 1610)
1) (†) till 1: år varunder ngn är i fångenskap. The siutye Babyloniske fängelses åhr. Schroderus Sleid. 10 (1610).
B (†): FÄNGELSES-KLÄDER, -TID, -ÅR, se A.
C (numera bl. ngn gg i högre stil): FÄNGSEL-CELL, -DÖRR, -GALLER, -GÅRD, -HÅL, -HÅLA, -MUR, -PORT, -RUM, -STRAFF, -TORN, -VALV, se A.
D (†): FÄNGSLE-HUS, -RUM, -TORN, se A.
Spoiler title
Spoiler content