FÄNGSA, v., anträffat bl. i ipf. fängste.
Etymologi
[avledn. till FÅ(NGA), v.; jfr sv. dial. (Östergötl.) fängsen, angelägen att få ngt, ävensom FÄNGTA]
(†) röra sig häftigt hit o. dit, kasta sig. Jag såg med största förundran huru renarna i hettan gofvo sig, ja kunne icke stå en minut stilla .. utan ristade, sprätte, fängste, pustade etc. och dett allenast för en liten fluga skull. Linné Skr. 5: 143 (1732).
SAOB
