publicerad: 1926
FÄNGSLIG fäŋ3slig2, förr äv. FÄNGLIG, adj.; adv. -EN (†, GR 14: 186 (1542), Brunius Metr. 117 (1854)), -T (†, Möller (1790)). Anm. I ä. tid kan det i vissa fall icke avgöras om formerna -lig, -liga, -ligen äro att fatta ss. adj. l. adv.
Ordformer
(fäng- (feng-) 1526—1669; fän(c)k- (fen(c)k-, fängk-) 1543—1597; fänch- (fen(n)ch-) 1542—c. 1585. fänge- (fenge-) 1558—1725; fängke- (fen(c)ke-) 1556—1593. fängt- (fengt-) 1551—1557; fencht- 1556. fängs- (fengs-, fängz-) 1521 osv. fengx- 1558—1561. — -lig 1521 osv. -lich 1552. -lick 1547. -ligit, n. 1740—1760)
Etymologi
[efter mnt. venklik (till stammen i FÅNGA, v.); formen fängslig beror på inflytande från FÄNGSLA, FÄNGSLE; jfr d. fængslig]
1) (†) fängslad; dels: belagd med fängsel, bunden, dels: (satt) i fängelse, arresterad; äv. i substantivisk anv., närmande sig bet.: fånge, arrestant. Helsingius K 3 b (1587). Han blef för samme saak fenglig. BtSödKultH 12: 63 (1596). Til .. the fängsligas förvar och förande, äro vissa personer af Öfverheten förordnade. Nehrman PrCr. 118 (1759). Brofeldt BerUtlStraffanst. 12 (1873). Den efter oroligheterna i Dalarne fängslige mäster Knut ställdes till rätta på Stockholms rådhus. Hildebrand Medelt. 2: 95 (1884). — särsk.
a) i vissa uttr. ss. pred.-fyllnad l. adv.: (bort)-föra, skicka, hämta o. d. (ngn) fängslig l. fängsligen, bortföra osv. (ngn) fängslad (belagd med bojor, bunden) l. ss. fånge. Han hafwer .. Steen Stures .. Änkia, samt någre hennes Barn låtet föra fängzlige til Danmark. GR 1: 23 (1521). (Han) Bleff .. hemptat fengzlig och förd till Konungen. Svart G1 162 (1561). Hallenberg Hist. 3: 445 (1793). Malmström Hist. 1: 36 (1855). Sundén (1885). — hålla, anhålla, erhålla, förhålla, hava o. d. (ngn) fängslig l. fängsligen, hålla l. hava ngn fängslad l. i fängsligt förvar; äv. bildl. GR 3: 126 (1526). BtFinlH 3: 146 (1542). (I) haffwe then Joen Stalswänn fäncklig vpå Warberg. GR 15: 283 (1543). När min synd mig håller fängslig. Lybecker 103 (c. 1715). Cronholm Lig. 425 (1839). — förvara (ngn) fängsligen, hålla (ngn) i fängsligt förvar. GR 22: 182 (1551). Schroderus Os. 1: 582 (1635). — taga, antaga, anamma, antasta o. d. (ngn) fängslig, gripa, arrestera (ngn), sätta (ngn) i fängelse; tillfångataga. GR 10: 52 (1535). Szå att the motte bliffwe antastade och fängklige tagne. Därs. 18: 350 (1547). Därs. 24: 5 (1553). The fattige Män vppå Calmare Slott .. (blevo) fängzligen antagne och förwarade. Chesnecopherus Skäl Hhh 1 b (i handl. fr. 1599). Celsius E14 216 (1774). — få (ngn) fängslig, lyckas gripa (ngn) l. taga (ngn) till fånga; äv. bildl. Muræus Arndt 1: 95 (1647). Bælter Chr. 238 (1743, 1748; bildl.). — sätta l. insätta (ngn) fängslig l. fängsligen, sätta ngn i fängelse l. i fängsligt förvar. GR 14: 186 (1542). (De) Bleffue .. satte fengzlige offuan vppå scholstugune i Strengnäs. Svart G1 151 (1561). (Han) wardt .. fängzligen insatt. Girs E14 97 (c. 1630). Befalte då Konung Olof att settia dem fengzliga. Reenhielm OTryggv. 141 (1691). — sitta, äv. ligga fängslig, sitta fängslad l. i fängelse. GR 9: 144 (1534). Them, som för theras Miszgärningar skull, sittia fängzlige på Lijfwet. Kyrkol. 17: 9 (1686). Dalin Hist. 1: 155 (1747). Dahlgren Calderon 57 (1858). — giva sig fängslig, giva sig fången. HSH 9: 188 (1640).
b) bildl. (jfr äv. under a). Alt Affguderijs Kyrkierooff .. emot then helige Troona, hwaruti the fåkunnighe Menniskior fängslige, bewijsa Dieflomen Gudz Dyrkan. Schroderus Os. 2: 390 (1635). Lagen är fängslig, och händerna bundna på Rättvisan. Mörk Ad. 1: 262 (1743). Der Euphrat, mellan blomsterbräddar, / Gick fängslig fram, i djupt beredda bäddar. Leopold 2: 290 (1815).
2) i uttr. fängsligt förvar, förr äv. fängslig förvaring, tillståndet att vara berövad den personliga friheten, (kvar)hållande i häkte, arrest; nästan bl. i uttr. sätta, hålla, taga l. vara, sitta o. d. i fängsligt förvar, sätta l. hålla resp. vara l. sitta i fängelse l. häkte, hålla l. vara fången, arrestera, häkta resp. vara arresterad, häktad. Rikesens Råd .. haffue dömdt Ericum .. ifrå Swerigis Crone och .. til een nöge, doch Furstlige och fängligh förwaring, vti all sin lijffztijdh. AntecknSaml. 67 (1569). Så framt han ei ville, at jag i fängsligit förvar tagas skulle. Humbla Landcr. 21 (1740). Hålla den brottslige i fängsligt förvar. Sjöl. 1864, § 300. Han satt i fängsligt förvar. Carlson Hist. 6: 105 (1881).
Anm. Enstaka förekommer uttr. sitta fängsle, sitta fängslad (jfr FÄNGSLA 1, FÄNGSLIG 1 a), i följ. språkprov: (Gud) War och så theras Wärn, / Som Fängzle sittia måste, / I Boyor Klåfwar och Iärn, / Spente och inlåste. Gyldenhielm Capt. 192 (c. 1605, 1649).
Spoiler title
Spoiler content