SAOL     SO     SAOB     Alla tre   läs på saob.se
SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1926  
FÄNTA fän3ta2, f.; best. -an; pl. -or.
Etymologi
[avledn. till FANT, sbst.2, i en bet.: gosse (jfr ä. d. fant, gosse); jfr ä. d. fænte, nor. dial. fenta]
1) (bygdemålsfärgat, föga br.) (liten) flicka l. tös; halvvuxen flicka; ngn gg äv. om vuxen kvinna. ÄARäfst 11 (1596). Man holler thet för en Fänta, som icke är mehr än tije Åhr gammal. Schroderus Albert. 21 (1638). Hilmers Dotter, en öfvermaga Fänta. Dalin Vitt. II. 6: 110 (1740). Nyfikna titta fäntor ur hvar glugg. Snoilsky 1: 131 (1874). ”Vart ska du gå, lilla fänta?” Roos Sörg. 63 (1912). — jfr LÄRDOMS-, LÖPAR-FÄNTA m. fl.
2) ss. växtnamn.
a) (†) = FÄNTING; i sht i pl. Liljeblad Fl. 149 (1792). Weste (1807).
b) individ l. art av växtsläktet Nigella Lin., jungfrun i det gröna. TrädgT 1896, nr 6, s. 2.
Avledn.: FÄNTING, r. l. m. individ l. art av växtsläktet Gypsophila Lin. Liljeblad Fl. 178 (1798).
Spoiler title
Spoiler content