SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1926  
FÄRDA 3rda2, v.2 -ade. vbalsbst. -ANDE.
Etymologi
[till FÄRD]
1) (†) skjutsa, forsla (ngn l. ngt). Stundom färdar han (dvs. döden) en förmäten och qvinligt utsirad Phaeton, i präktig vagn, utan at til sin närvaro misstänkas. Lantingshausen Young 1: 151 (1787).
2) sända, skicka; avsända; skicka i väg; avfärda; (numera knappast br. utom i förb. färda av, ut). Sedan han .. färdat åt Viborg .. Amiral Jacob Bagge med några skepp och galerer. JTengström i 1VittAH 4: 130 (1783). Franzén Skald. 3: 271 (1824, 1829). Fåviskt den sämre bland språkbegåfvade menskor hon hedrar, / medan den bättre ifrån palatset hon färdar föraktligt. Johansson HomOd. 20: 133 (1845).
Särskilda förbindelser (till 2): FÄRDA AV10 4. (numera bl. ngn gg i högre, särsk. bunden stil) avfärda, avsända, avskicka; sända i väg. Att ferde af Alphonsus med thet krijgzfolk. AOxenstierna 1: 21 (1605). Vij (hoppas) att få någott in nu medh förste, att vij kone färda dem (dvs. pänningarna) af till E. M:tt. Dens. 2: 35 (1612). Den han lär få skjuts! att färda af en slik / Min Grefve sänder en af sina blickar bara. Remmer Högf. 10 (1818). Honom Autolykos då och Autolykos' söner med omsorg / återställde och färdade af. Johansson HomOd. 19: 460 (1845).
FÄRDA UT10 4. (numera bl. ngn gg i högre, särsk. bunden stil) utfärda. Lind (1749). Atterbom 2: 271 (1827). Er fullmakt vill jag genast färda ut. Hagberg Shaksp. 1: 369 (1847). När han färdat ut order. Snoilsky 4: 81 (1887).
FÄRDA TILLBAKA. (†) sända l. skicka tillbaka. Jag .. blif(ve)r förorsakat att färda honom igen tillbakar åth sin fädernesbygd. VDAkt. 1696, nr 368.
FÄRDA ÅSTAD. (†) sända l. skicka åstad. Lind (1749). Möller (1790).
Spoiler title
Spoiler content