FÄRLA fæ3rla2, sbst.2, r. l. f.; best. -an; pl. -or.
Ordformer
(ferlo, nom. sg. 1571. färla (-e) 1635 osv.)
Etymologi
[fsv. färla, liksom d. ferle av lat. ferula, umbellatväxten Ferula communis Lin. (vars höga, knotiga stjälk bl. a. användes till käppar l. spön), besläktat med ferire, slå, samhörigt med fsv. bäria, slå, isl. berja (se BARDAG,BARDALEK)]
om olika slag av i ä. tiders skolor använda straffredskap, dels om företrädesvis till avstraffning gm handplagg avsedda redskap, i den vanligaste formen ett skaft med en platta (klump) i ena ändan, dels i allmännare anv. om ris l. karbas l. spö o. d.; äv.: avstraffning med färla o. d. Scholenepst .. är, Proban, Scholestock rijsz och ferlo. LPetri KO 83 b(1571). Då .. (lärarna) med färlor, ris och piskor slå, bulta och flå skinnet af de stackars elendige poikarne. Lundberg Paulson Erasmus 128 b(1728). Ferla .. är ett sverfvadt träd, med longt skafft, och kantad kluns vthi endan. Ullenius RerVarQuinquag. 37(1731). Skoltukten uppehålles genom .. ris och ferla. Karlson ÖrebroSkolH 2: 34(1872). — särsk. (numera arkaiserande) bildl.; särsk. i uttr. (stå l. vara l. hålla l. ställa o. d.) under färlan l. under ngns färla, (stå osv.) under ngns tuktan l. lydno l. uppsikt l. regemente o. d. Han är ej mer under färlan, (dvs.) han är nu sin egen karl. Möller(1745; under chausse). Under Carl XI:s stränga ferla medgafs ingen ro och intet uppskof vid dessa arbeten. Forssell i SAH 58: 136(1882). Kritiken (har) varit .. öfvervägande välvillig och .. sällan tagit till färlan. AQuennerstedt(1914) i KKD 10: 1.
SAOB
