SAOB
Svenska Akademiens ordbok
tryckår: 1926  
FÄRSKA fær3ska2, r. l. f.; best. -an; pl. -or.
Etymologi
[avledn. till FÄRSKA, v.]
metall. klump l. massa av färskjärn; särsk. om de spridda (små) färskjärnsklumpar som vid färskning i härd l. vid puddling bildas efter hand som kolet bortbrännes ur tackjärnet; förr äv. ss. ämnesnamn: färskjärn. Engeström PVetA 1774, s. 19. Rinman (1788). Skulle färska eller sula någon gång fästa sig på bottnen (av smältugnen), så lösbrytes den. VetAH 1803, s. 36. Mer eller mindre smidiga och stålartade färskor. (Agardh o.) Ljungberg 4: 157 (1863). De erhållna ”färskorna” omsmältas i härden, hvarigenom jernet blir mera slaggfritt och homogent. Rosenberg OorgKemi 504 (1888). — jfr JÄRN-, PUDDLINGS-FÄRSKA m. fl.
Spoiler title
Spoiler content