publicerad: 1926
FÄRSK fær4sk, adj. -are; n. o. adv. -t fær4skt, vard. stundom fær4st (jfr skrivningen färst(h) GR 1: 104 (1523), Rudbeck Atl. 3: 375 (1698) m. fl. samt ”(Man) säger .. i dagliga umgänget .. färst”. Moberg Gr. 99 (1815)). Anm. Den fsv. ack.-formen i sg. fem. kvarstår i uttr. å färska gärning ännu i t. ex. MB 26: 1 (Lag 1734).
Ordformer
Etymologi
[fsv. färsker, liksom d. fersk, isl. ferskr, av mnt. versch (motsv. feng. fersc), biform till vrisch (se FRISK, adj.2). — Jfr FÄRSKA, v.]
1) icke gammal, (alldeles) ny; särsk.: som nyligen kommit till l. beredts l. erhållits l. inträffat l. som först kommer till l. erhålles; ofta mer l. mindre med tanke på beskaffenheten o. i detta fall närmande sig 2; jfr FRISK. adj.2 1 o. 2.
a) i fråga om livsmedel l. dryck l. vara o. d.; stundom svårt att skilja från 2 a, b; stundom övergående i bet.: ny o. därför ej fullt utbildad (i smak); ngn gg närmande sig bet.: omogen, fadd, vattnig. Färska ägg. Sillen är alldeles färsk. Färsk potatis, den första, i allm. ej fullväxta (l. fullmogna) potatisen av årets skörd, nypotatis. Färska cigarrer. Osten är något färsk, den borde ha lagrats ytterligare någon månad. Drickat smakar inte färskt, fastän det är nybryggt. GR 9: 76 (1534). Någre gode ferske kryddor, Jngefer, Negliker, Muskater, Canell (osv.). GR 11: 77 (1536); jfr 2 c. Fersk brödh. 1Sam. 21: 6 (Bib. 1541; Bib. 1917: nybakat). Färskt affvelss smör, som i thenne näst förlijdne sommer ti(ll)giortt ähr. GR 20: 300 (1549). Jagh sender degh 3 röchta laxar så godha man nu dem haffver, äre än någodh ferska. OxBr. 5: 473 (1628). Bättre något härskt, än alt färskt. Grubb 74 (1665). Man får den skönaste fisk, helt färsk till ofta mindre än 3 a 4 öre k:nt marken. Barchæus LandthHall. 7 (1773). Murbruket bör gerna användas så färskt som möjligt. Rothstein Byggn. 389 (1859). Färska grönsaker. Auerbach (1908); jfr 2 b. — särsk.
α) (numera bl. i fackspr.) om spannmål av årets skörd. Fersk spannemål. GR 24: 238 (1554). Godh fersk rogh. Därs. 25: 232 (1555). UtsädT 1895, s. 193.
β) (†) om den första mjölken efter barnsbörden. Denna färska mjölk är afförande, och är tilräckelig til det så kallade Beckets afsöndring. Schulzenheim IVetA 1760, s. 12.
b) i annan anv.; stundom närmande sig bet.: ej fullt utvecklad, omogen. Ett färskt spår. Färska exempel, nyheter, underrättelser, hälsningar. Har ni inga färskare tidningar? Av färskt datum, från sista (senare) tiden. Block Progn. 2 (1708). KKD 6: 68 (1708). På den färska omvändelsen, på psalmen under galgen, tror jag ingalunda. Tegnér (WB) 3: 306 (1817). Färska sår svida icke. Almqvist Kap. 62 (1838). Färska fall af bleksot. Wretlind Läk. 6: 50 (1898). Statistiken .. (över äktenskapsåldern) är .. så färsk att säkra slutsatser .. näppeligen ännu .. kunna dragas. Fahlbeck Ad. 2: 129 (1902). — särsk.
α) i uttr. på l. å (förr äv. vid l. med l. ngn gg i) färsk (förr äv. färska l. färske l. ngn gg färsko) gärning, förr äv. på l. vid färska l. färske gärningen l. gärningar o. d., omedelbart efter l. (i sht förr) midt under utförandet av en (brottslig) handling, på bar gärning; ngn gg allmännare: genast, strax; numera nästan bl. i förb. med verb som beteckna gripa, taga, ertappa, överraska o. d. En karl .. sloo en hoffman i hel, och vart gripen vijd färske gerning. OPetri Tb. 38 (1525). Rymmer dråpare och kommer på fri fot; ransake Domaren äntå om dråpet å färska gierning. MB 26: 1 (Lag 1734). Widegren (1788). Sedan Lill-Johans gubben .. för sin del förklarat sig gynsamt stämd för saken .., reste Kiseleff på färsk gerning .. till dåvarande kommunalordföranden i socknen. Lindholm Sibbo 1: 47 (1890).
β) i numera obrukliga uttr.: på färskan fot, på stående fot, genast. GR 15: 147 (1543). — på färsk sak, genast, strax. VDAkt. 1690, nr 419.
γ) (vard.) om person (i viss egenskap l. ställning): ny(bliven); stundom närmande sig bet.: oerfaren, ”grön”. Den färske generalen Toll. Crusenstolpe Mor. 3: 103 (1841). Färska vänner. Sturzen-Becker 2: 15 (1850, 1861). Färsk i tjänsten. WoH (1904).
δ) (numera bl. ngn gg tillf.) som förut icke varit i bruk l. tagits i anspråk, ny; anträffat bl. i fråga om person l. djur; stundom närmande sig 2 c; jfr FRISK, adj.2 2 o. 3 f. Laath them (dvs. skeppen) löpa .. tiil kalmarna epther færsth folk. GR 1: 104 (1523). Framfora malmen med feta och ferska hestar. Därs. 7: 389 (1531). BtFinlH 4: 328 (1566). Nordström Landsortsb. 41 (1911).
2) som med hänsyn till sina ursprungliga egenskaper icke företer ngn förändring; jfr FRISK, adj.2 3.
a) som icke (gm saltning l. rökning l. torkning l. dyl.) är konserverad; rå; jfr 1; särsk. (vard.) i uttr. färsk mat l. i n. sg. färskt i substantivisk anv.: (mat tillagad av) ”färska” livsmedel. Färskt fläsk, kött. Färsk lax. All then færsk fisk han kan offuer komma. GR 4: 366 (1527); jfr 1 a. Köpe eder kost oc ferskan matt effther thed föge ther på torgit salt kommer. Därs. 6: 43 (1529). The villebrodt, salte och färske, .. thu hitt skickett haffver .. äre hitt kompne. Därs. 20: 71 (1549). Färske Kirsebär. BOlavi 52 b (1578); jfr b. Somlig (fisk) kokes färsk, somlig torkas och kokes. Linné Skr. 5: 61 (1732). Färska eller saltade hudar. TT 1894, K. s. 66. ”Få se om jag får färskt till frukost i dag,” mumlade han. Hemberg ObanStig. 47 (1896). S. k. färskt eller osaltadt smör. LB 3: 166 (1902).
b) alltjämt saftig, icke torr l. vissen, frisk, grönskande; fuktig.
α) i fråga om växter l. växtdelar o. d.; numera nästan bl. i fråga om trä (timmer). Färskt timmer, virke. Är thetta skeedt på thet ferska träädh, hwad wardher thå skeendhe påå thet torra? Luk. 23: 31 (NT 1526; Bib. 1917: friska). Han skal huarken fersk eller torr wijnbäär (dvs. druvor) äta. 4Mos. 6: 3 (Bib. 1541; Bib. 1917: friska); jfr a. (Han har) huggit ehn färsk bok nor i skogen. VRP 1695, s. 113. Det färska råa gräset är långt mera flydt (dvs. odrygt) än det torkade höet. Barchæus LandthHall. 39 (1773). 2NF 30: 121 (1919).
β) (†) om jord: fuktig. En grön och färsk Jordtorfwa. Linc. (1640; under cæspes). Lilljebjörn Minn. 128 (1874).
γ) (föga br.) tekn. i fråga om putsgrund varpå teckning l. målning utföres: fuktig; jfr ALFRESKO, FRESKO. TT 1873, s. 270.
δ) (†) övergående i bet.: levande l. (om vatten:) rinnande. Hiorten ropar effter ferskt watn. Psalt. 42: 2 (Bib. 1541; Bib. 1703: friskt; Bib. 1917: vattenbäckar). Skära in på thet färska. Linc. (1640; under vivus).
c) oförsvagad, vid full kraft; numera bl. dels i fackspr. (jfr α, β), dels i överförd anv. o. numera bl. (mindre br.) i uttr. i färskt minne, i friskt minne. Dhen studenten .., som nu unger och fersk är till sina kraffter och studier. VDAkt. 1690, nr 180. Dee sakers ordentlige läsande, som böra anförtros minnet, medan det är snabt och färskt. KKD 6: 96 (1708). Thet är et stort fel med en del af vår academiska vngdom, at man i sin ferskaste ålder så gerna försummar minnes-sakerna. Rydelius Förn. 149 (1720, 1737). Klint (1906). — särsk.
α) (i fackspr.) om ånga l. spelluft: som ej minskat i tryck, oförsvagad. En helt liten ventil, varigenom ny, ”färsk” spelluft genom ett till omfånget vidare rör ledes till membranen. Hennerberg (o. Norlind) 1: 70 (1912).
β) landt. om gödsel: obrunnen. Färsk (obrunnen) gödsel är gemenligen full af frö till ogräs. VetAH 1783, s. 255.
d) oskadad; icke angripen (av förruttnelse), icke skämd o. d.; numera bl. ngn gg i fråga om livsmedel: icke skämd l. unken o. d. OPetri 1Post. 11 b (1528). Wijn skal mengias medh ferskt brundzwatn. BOlavi 106 a (1578). Siklöjor fås allenast andersmess i Gråträsk ... ther af åt iagh 6 Feb. the voro än tå färske. Bureus Suml. 71 (c. 1600). Galgen står icke långt härifrån och der hänger en tjuf, som ännu bör vara färsk, ty han hängdes helt nyligen. Palmær Eldbr. 173 (1848).
3) om vatten: som icke är salt (l. mineraliskt l. hårdt), söt; äv. i överförd anv. om vattensamling: som har sött vatten; jfr FRISK, adj.2 8. Stadzens fiskiare måge .. fiskia .. kringh om stocholm i saltom siöö och ferskom. GR 6: 239 (1529). Både ferskt och salt vatn. Därs. 24: 67 (1553). LfF 1905, s. 31.
a) kolfattig o. därför (vid smältans görande) seg o. trögsmält; äv.: färskad. Rinman (1788). Vanligen är räckningen gjord på 1 1/2 à 2 timmar, såvida icke smeden besväras af ett för färskt tackjern. JernkA 1854, s. 143. Sedan järnet blifvit färskt, behöfva äfven färskorna ihopmakas. JernkA 1899, s. 311.
b) i uttr. gå (för) färskt, gå lagom färskt, vid välljärnsmetod: visa benägenhet att bliva smidig l. färska före resp. vid uppbrytningen o. bearbetningen av slaggen. Rinman (1788). JernkA 1817, 2: 69.
c) vid välljärnsmetod, om härdgång: som utmärkes av att tackjärnet hastigt färskar. JernkA 1823, s. 103. Därs. 1883, s. 370.
5) [efter t. frisches blei, frischblei] (†) i uttr. färskt bly, friskbly. Möller (1790). Heinrich (1814).
Ssgr: (1) FÄRSK-BAKAD, p. adj. (i vissa trakter, vard.) nybakad. Färskbakadt rågbröd. Bremer Grann. 1: 274 (1837). SvD 1897, nr 301 A, s. 1. —
(2 a) -FISK. (numera knappast br.; jfr dock -FISK-HANDEL) färsk fisk. GR 22: 260 (1551). Alle honnde saltfisk Torfisk och färskfisk. HFinlH 4: 102 (1556). Schultze Ordb. 1149 (c. 1755). —
-FISK-HANDEL. (i fackspr.) handel med färsk fisk. SDS 1894, nr 415, s. 4. GHT 1897, nr 292 B, s. 2. —
(2 a) -LAX. (i vissa trakter, vard.) färsk lax; motsatt: rökt l. salt l. gravad lax. Johansson Noraskog 3: 179 (cit. fr. 1586). —
(2 a) -MAT. (†) mat som utgöres av färska (icke saltade l. torkade l. rökta) livsmedel, färsk mat. GR 6: 71 (1529). Han skall förskicke till Stockholm Oxar, Fååhr, höns och annen färskmaath till wår hoffthäringh. SUFinlH 4: 333 (1614). —
-MATS-GÄRD. (†) gärd bestående i leverans av ”färskmat”. Dalin Hist. III. 1: 661 (cit. fr. 1567). RR 24/1 1590. En Färskmats gärd pålades öfver hela Riket till Härtiginnans af Östergöthland begrafning. Hallenberg Hist. 4: 812 (1794; i fråga om förh. 1619). —
-MATS-PERSEDEL. (-pertzel 1636 (: -pertzelerne, pl.)) (†) Skattehööt och ferskmatzpertzelerne aff gärden i Sottholms och Svartlösa härader. RP 6: 119 (1636). —
-MATS-PÄNNINGAR, pl. (†) lösen som erlades för ”färskmatsgärd”. Bekoma förskoningh på ferskmatz peningar. ÅngermLandstingsprot. 10/1 1634, fol. 17. —
(1) -OST.
1) (i vissa trakter, bygdemålsfärgat) ett slags på särskilt sätt beredd ost avsedd att ätas färsk; förr äv.: färsk ost. En Rätt af Färsk-Ost. Oec. 122 (1730). Sahlstedt (1773). Keyland AllmogKost 2: 35 (1919).
2) (i vissa trakter) (från vasslen skild) ostmassa. Det s. k. smöret (har) innehållit en del färskost. HForssell i VittAH XXIX. 1: 104 (1880, 1884). Ekberg Hvad äta? 275 (1899). —
(2 a) -SILL. (i vissa trakter, vard.) färsk sill. Den härifrån exporterade färsksillen (rökas) till hufvudsaklig del i Tyskland och England. TT 1901, Allm. s. 132. —
(3) -VATTEN. sött vatten; äv. om vattensamling l. vattendrag med sött vatten. Brunius Resa 1838 77 (1839). Rent färskvatten (har) sin största täthet vid + 4 graders temperatur. FörhSkandNaturf. 1863, s. 76. De svenska färskvattnen .. äro rika på fiskarter. Flodström Naturförh. 214 (1918). —
-VATTENS-FISK. (-vatten- 1734—1881. -vattens- 1870 osv.) (i sht i fackspr.) sötvattensfisk. Serenius C 3 a (1734). Lilljeborg Fisk. 2: 152 (1886). —
(2 b) -VIKT. (i fackspr.) vikt i färskt tillstånd, friskvikt. LAHT 1894, s. 279. BotN 1912, s. 10. —
(1) -ÖL. nybryggt öl (efter den gamla metoden, i allm. utan humle). Bureus Suml. 31 (c. 1600). Mustigt färsköl .. vankades ymnigt och dracks ur silfverbägare. HLilljebjörn Hågk. 1: 35 (1865). Färskölet aftappas för att efterjäsa och tappas sedan på flaskor. Holmström Naturl. 1: 86 (1888). —
Spoiler title
Spoiler content