FÖRARBETE fö3r~arbe2te l. fœ3r~, n.; best. -et; pl. -en.
Etymologi
[till FÖR- I 2; jfr t. vorarbeit]
förberedande arbete, förberedelse; på förhand undangjort arbete (som ligger till grund l. tillgodogöres för ett annat); ofta konkret(are); i fråga om konstnärligt l. litterärt arbete o. d. stundom närmande sig l. övergående i bet.: förstudie, skiss, utkast. Göra, igångsätta, vara sysselsatt med förarbetet l. förarbetena till l. för ngt. Efter vidlyftiga förarbeten. Nödvändiga förarbeten. Geijer I. 1: 168(1818). (Schlyters glossariearbete blir) det yppersta förarbete till en allmän svensk ordbok. SKN 1841, s. 139. Sysselsättningen med Shakspeare hade varit ett förträffligt förarbete för sysselsättningen med Eddorna. Svedelius i SAH 39: 50(1864). Det väldiga vetenskapliga förarbete, som vår tids tänkare genast kunna taga till underlag för sina system. Verd. 1884, s. 167.(Thukydides') historia är strängt taget blott ett förarbete, som han aldrig hann avsluta. Schück AllmLittH 1: 163(1919).
