publicerad: 1927
FÖR- ssgr (forts.):
(II A) FÖR-ANLÅTA3~020 (föranlå´ta Weste; förànnlå´ta Dalin; ipf. sg. föranlät ∪ — ∪ Wallin Vitt. 1: 53 (1839; i vers)), -ande (i bet. 1, knappast br., Humbla Landcr. 475 (1740), ÖoL (1852)), -else (i bet. 1, †, Lind (1738), LittTidn. 1796, s. 355), -ning (†, Schultze Ordb. 2667 (c. 1755; i bet. 1)). (-an- 1707 osv. -ant- 1702—1735) [liksom d. foranlade efter t. veranlassen; jfr ANLÅTA]
1) föranleda, förorsaka.
a) (i sht i skriftspr.) med personobj.: giva l. vara (ngn) (en tvingande) anledning (till ngt l. att göra ngt), föranleda (se d. o. 1 a), komma, förmå, beveka (ngn till ngt l. att göra ngt); i sht förr ofta närmande sig l. övergående i bet.: tvinga, nödga; numera bl. med saksubj.; ofta i p. pf., i sht i uttr. finna l. se l. anse sig föranlåten (att osv.). HöghWyrdige Her Biskopen, är iag förantlåten, med dhenne min Supplique tienstl. bemöda. VDAkt. 1702, nr 241. De vigtiga orsaker som Honom der til föranlåtit. Nordberg C12 1: 326 (1740). Så föranläto ock dessa förförare Christna Kyrkans från hedendomen öfvergångne medlemmar, att (osv.). Ödmann StrFörs. II. 2: 124 (1803). Föranlåtes fartygs befälhafvare .. att anlöpa nödhamn. Sjöl. 1864, § 37. De oroliga uppviglare, hvilkas omstörtande verksamhet regeringen tre år förut sett sig föranlåten att stäfja. Forssell Stud. 2: 56 (1884, 1888). De Geer Minn. 1: 159 (1892). jfr NÖD-FÖRANLÅTEN.
b) (†) med sakobj. l. med bestämning inledd av prep. till: giva anledning l. upphov till (ngt), föranleda (se d. o. 1 b o. c), förorsaka (ngt). Rydelius Förn. 324 (1737). The orsaker, som föranlåtit thenna inrättning. Rönigk Fresenius 81 (1753). Mycket mera, hvartil omständigheterna .. föranlåto. Celsius E14 5 (1774). Den paus, som furstens förvåning föranlät. Cederschiöld Riehl 2: 43 (1878).
2) (†) refl.: visa sig, te sig; teckna sig, gestalta sig. Huru väl hade icke altsammans sig i Början föranlåtit? Malmborg Barclay 525 (1740). Nordberg C12 1: 860 (1740). —
(I 2) -ANMÄRKNING3~020. förberedande l. förutskickad anmärkning. Efter dessa föranmärkningar meddelas (osv.). TT 1897, K. s. 19. —
(II B) -ANSTALTA3~020 (föransta´lta Weste; förànnstállta Dalin), -an, -ning; -are (Dalin (1852), StudEsTegnér 168 (1918)). [liksom d. foranstalte efter t. veranstalten] (i sht i skriftspr.) vidtaga l. träffa anstalter för (ngt); förbereda, ställa om, anordna, ställa till (ngt); tr. l. intr. med bestämning inledd av prep. om; ss. vbalsbst. numera i sht i uttr. (vid)taga föranstaltningar (för ngt) o. d., träffa anstalter (för ngt), samt i uttr. på (förr äv. genom) ngns föranstaltan l. föranstaltande l. (mindre br.) föranstaltning o. d., på ngns förslag l. initiativ, genom ngns ingripande l. anordning(ar). Man hade vid mötet föranstaltat stora tävlingslekar. MStenbock (1716) hos Loenbom Stenbock 4: 110 (: föranstaltning). Herr Ståndacktig hade .. om all ting föranstaltet. Lagerström Bunyan 2: 236 (1727). På föranstaltning af TingsRätten. VDAkt. 1736, nr 401. Igenom eget föranstaltande. Oelreich 518 (1755). Landsting eller stadsfullmägtige i städer, som ej i landsting deltaga, skola föranstalta om undervisning åt de inom vederbörande landstingsområden eller städer befintliga döfstumma barn. FörfDöfstUnd. 6 (1889). De statistiska uppgifter, hvilka tidigare på styrelsens eller enskild föranstaltan införskaffats rörande hemslöjden. SlöjdkomBet. 1908, s. 30. (Han hade) tagit föranstaltningar för sin egen, väntade död. Böök Stridsm. 221 (1910). särsk.
a) i numera knappast br. l. obr. uttr. (jfr b). At så måtte föranstaltas, at (osv.). 2RARP 4: 12 (1726). Konungens tidiga död hade icke tillåtit, at med faststäld Lag föranstalta, huru Regeringen under Prinsessans minderårighet skulle förvaltas. Schönberg Bref 2: 78 (c. 1780).
b) (numera knappast br.) med konkret obj., närmande sig bet.: (låta) skaffa, anskaffa. Öfver Juhlhälgen Torde någen honom till hielp föranstaltas. VDAkt. 1735, nr 588. (Rudbeck) föranstaltade en sumpbåt, att i hvar vecka förse professorerna med färsk fisk. Atterbom Minnest. 1: 211 (1847). —
(II B) -ANTVARDA. [fsv. forandvardha, efter mnt. vorantworden] (†) överlämna (ngt åt ngn). GR 3: 427 (1526). (Att) the ingen annan skulla foranthwarda then sacköra vthan oss personligan. Därs. 4: 125 (1527).
Spoiler title
Spoiler content