SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1927  
FÖR- ssgr (forts.):
FÖR-BANKA, v., numera bl. i p. pf. ss. adj. -BANKAD040 (jfr anm. sp. 2313). (p. pf. obest. sg. f., emfatiskt, -ade Rondeletius, Amman 17 (1756). p. pf. ss. adv., emfatiskt, -ade Wingård Minn. 12: 133 (1850)) [eufemistisk ombildning av FÖRBANNA i anslutning till BANKA, v.1; jfr d. forbanke, sönderslå, genomprygla] eufemistiskt för FÖRBANNA.
1) (†) i bedyrande; jfr FÖRBANNA 4 a α slutet. Ja ha fått förfärlig nog Sää, / Förbanche dän nånsin wiste den Daa, / Mey en gång så mycke Sää haa. Tidfördrijf B 5 b (c. 1625; yttrat av en bonde).
2) (vard., numera föga br.) i p. pf. ss. adj.; jfr FÖRBANNA 5. särsk.
a) = FÖRBANNA 5 d. Till Jerusalem wij före wår gärdh / I eena förbanckade tråfärdh (dvs. besvärlig färd). Rondeletius 83 (1614). Hvad är det för ett förbankadt galimathias? Bremer Grann. 2: 137 (1837). Geijerstam KBrandt 173 (1904).
b) = FÖRBANNA 5 f slutet. Det är din förbankade skyldighet! Bremer Grann. 1: 170 (1837).
c) ss. adv., = FÖRBANNA 5 g. Det var förbankade bra att jag fick veta det. Wingård Minn. 12: 133 (1850).
(II) -BANKETTERA. (-pan(c)k- (-pan(c)qu-)) [efter t. verbanquetieren; jfr ä. d. forpanketere] (†) förbruka (pänningar o. d.) på fester, förslösa i sus o. dus. Leuchowius Zader 116 (1620). Swedberg Casa 252 (1723).
Spoiler title
Spoiler content