SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1927  
FÖRBLIVA förbli4va l. fœr-, i Sveal. äv. 032 (förbli´fva Weste; förbli`va Dalin), l. (i sht vard.) FÖRBLI -bli4, v.; pr. ind. -blir l. (numera i sht i högre stil) -bliver; ipf. ind. sg. -blev, pl. -blevo; sup. -blivit; p. pf. -bliven; se för övrigt BLIVA. vbalsbst. -AN (†, VDAkt. 1667, nr 299, HB 3: 136 (1687)), -ANDE, -ELSE (†, Lind (1749; under verbleibnisz)), -NING (†, Lind (1738), Ekblad 209 (1764)); jfr FÖRBLIV.
Etymologi
[liksom d. forblive efter mnt. vorbliven, förbliva, utebliva, icke bliva utförd, l. t. verbleiben; jfr FÖR- II B. Jfr FÖRE-BLIVA]
1) (utom i högre stil numera mindre br.) bliva kvar (ngnstädes), stanna (kvar), dröja kvar; äv. bildl. RP 6: 61 (1636). Om afftonen red Konungen til ett Castell .., hwarest han natten öfwer förblef. Peringskiöld Wilk. 7 (1715). O Drottning! dröj! — förblif! Adlerbeth Poët. 1: 35 (1802). Konungadömet i Svithiod må förblifva inom gamla ätten. Strinnholm Hist. 1: 421 (1834). 4Mos. 9: 19 (Bib. 1917). Nilsson FestdVard. 192 (1925). — särsk. (†) med prep. ifrån: stanna borta från, utebliva från. Ifrån kyrckian förblifwa. VDAkt. 1735, nr 238.
2) (i skriftspr.) fortfara att vara (ngt l. i visst tillstånd l. i vissa förhållanden o. d.); nästan bl. i förb. med predikativ l. adverbial; särsk. i förb. med prep. (ut)i, förr stundom övergående i bet.: framhärda (i ngt). GR 18: 257 (1547). (Saxarna) förblefwo .. vthi sin wederwilia emoot Keysaren (Henrik IV). Brask Pufendorf Hist. 303 (1680). Hennes hjerta har förblifvit ädelt och beständigt. Ågren Gell. 77 (1757). I början af Carl XI:s regering förblef ännu mycket i sitt gamla skick. Svedelius i SAH 21: 348 (1841). (Sven Duva) förblef sig lik, vid allvar som vid lek. Runeberg 2: 51 (1846). Du är och förblir en toka. Hagberg Shaksp. 3: 280 (1848). SDS 1908, nr 148, s. 4. — särsk.
a) med prep vid, dels (numera bl. om sak, förr äv. om person): fortfara att vara (i visst tillstånd o. d.), kvarstanna vid (ngt), dels (om person): stå l. hålla fast vid, hålla sig till, icke övergiva, fortfara med, framhärda i, förr äv.: stanna i besittning av, behålla. Allt har förblivit vid det gamla. Wij förblifue widh wår förr gifne resolution. RARP 2: 154 (1635). Han skulle förblifva vid sitt arf och eget. Strinnholm Vas. 3: 111 (1823). Kommissionens ledamöter .. skulle utan afbrott förblifva vid detta dem förelagda arbete tills det vore helt och hållet färdigt. Carlson Hist. 4: 249 (1875). — särsk. (†) i förb. med infinitiv. Leopold 4: 92 (c. 1820). (Hertha) förblef stilla vid att troget sköta sina hvardagsplikter. Bremer Hertha 207 (1856).
b) (numera föga br.) i uttr. det förblir därvid l. får förbli därvid o. d., det får därvid bero, det får bli därvid. HSH 16: 292 (1769). Rydberg Frib. 8 (1857). Auerbach (1908).
c) (numera föga br.) i uttr. låta (det) därvid förbliva l. förbliva därvid, låta det därvid bero, låta det bli därvid. Nordforss (1805). ÖoL (1852).
d) i avslutningsfraser i brev, ss. jag förbli(ve)r l. förblivande(s) l. med förblivan(de) osv.; numera bl. ngn gg i sirlig l. högtidlig stil i uttr. jag förbli(ve)r osv. VDAkt. 1652, nr 42. Iagh förbliffver E. HögGrefflige Excellens altidh underdånige och ödmiuke tienare (osv). Rudbeck Bref 13 (1662). Därs. 313 (1687).
3) fortfara att existera l. äga bestånd l. gälla, bestå; numera nästan bl. i p. pr. ss. adj.: varaktig, bestående. Instructionen förblifwer till dess han warder verterat. RARP 1: 119 (1630). Intet under solen förbliver. Törneros Brev 2: 375 (1838; uppl. 1925). Församlingssånger af förblifvande värde. LfF 1905, s. 65. Förblifvande resultat. Ahnfelt Minn. 1: 71 (1905).
4) (†) (för)bliva borta, gå förlorad; utebliva, inställas. Itt skip som til kong Cristierns behoff vtrostat war .. lop på grund och förbleff. GR 7: 335 (1531). (Anfallet på fienden) ähr förbleffuedt för ijsgongen skuldh, som broen sönderreff. AOxenstierna 1: 224 (1634).
5) (†) övergå till att vara, komma att vara, bliva. Här vppå offererades honom att förbliffwa Artolleriepredikant .., hwilken charge han promitterade sigh willia emoththaga. VDP 1675, s. 532. CAEhrensvärd 13 (1782).
Spoiler title
Spoiler content