FÖRBYGEL fö3r~by2gel l. fœ3r~, förr äv. -BÖGEL, r. l. m.; best. -n; pl. -giar.
ridk. till sadeln hörande remtyg som ligger an mot hästens bringa och hindrar sadeln att glida bakåt; numera knappast användt annat än i armén. FörtHertJohLösegend. 1563, s. 35. Karlen skal hafwa en godh och starck Sadel, medh Förbygel och Hindertygh. PrivSvAdel 1617—26, s. D 1 a. TLev. 1914, nr 16, s. 1.
