publicerad: 1927
Etymologi
[liksom d. fordel efter mnt. vordel l. t. vorteil; eg.: den först uttagna (större) delen (vid en delning l. lottning o. d.); jfr FÖR- I 2 f o. DEL V 1]
1) förmån l. företräde (som ngn åtnjuter), favör; försteg (framför ngn); gynnad ställning; gynnsam belägenhet; stundom: företrädesrättighet, prerogativ, privilegium. Avgöra ngt till ngns fördel. Göra ett testamente till fördel för ngn. Ha fördelen (alla fördelarna) på sin sida. Begagna sig av sin fördel l. sina fördelar. Skaffa sig l. ngn (extra) fördelar; jfr 2. I hopp att vinna personliga fördelar. Allt detta talar (vittnar) till hans fördel. Stämma, intaga ngn till ngns fördel, göra ngn gynnsamt stämd mot ngn. Giffvandes them alle the friiheter undentagelser fördelær, som (osv.). GR 1: 34 (1522). Dhe dannsche (hade) alle fördelenn för dhe svennsche, bådhe vindenn, storm och solenn. HH 20: 180 (c. 1585). Jag kunde ej finna mig hafva någon fördel för henne, utom den at jag var af Adelig härkomst. Ågren Gell. 19 (1757). Författningen var .. ifrån början till afgjord fördel för de maktägande. Geijer SvarFryxell 76 (1846). Leopold hade mot Thorild en gifven fördel, den .. att vara en utpreglad typ för en bestämd, utbildad och mogen kulturperiod. Wirsén i 3SAH 2: 484 (1887). — särsk.
a) i numera obr. uttr. Danmarck .. (har) sökt .. at sättia Swerige vthur sin fördeel. Brask Pufendorf Hist. 344 (1680). Månge yngre (prästmän äro) vid större fördehlar sittjande änn han. VDAkt. 1725, nr 71. Han bibehåller sig i sina fördelar. Sahlstedt (1773); jfr e slutet.
b) [jfr fsv. furþing] (i fråga om äktenskap ingångna före 1921) jur. viss del av oskiftat dödsbos behållning i lös egendom som efterlämnad make l. maka har rätt att ss. sin särskilda förmån uttaga; äv. i förb. fördel av bo oskifto. Dör man eller hustru; tage tå then, som lefver efter, fördel sin af bo oskifto. GB 17: 1 (Lag 1734). Nehrman JurCiv. 62 (1746). Lagen (stadgar), att regulariter icke mer får i fördel tagas, än tjugondedelen af lösöreboet. Schrevelius CivR 3: 105 (1849). Björling CivR 312 (1910).
c) (förr) kam. extra löneförmån (tillägg i avlöningen) som tillkom vissa officerare m. fl. vid den indelta armén; jfr FÖRDELS-PÄNNINGAR. (Vi) wele .. honom .. nådigesth lathe giffwa .. på sitt Ryttmästere Embete vthi fordeel 40 dal. SUFinlH 4: 233 (1614). VittAH 17: 230 (i handl. fr. 1625). VDAkt. 1694, nr 625. KrigsVAH 1834, s. 53.
d) (numera föga br.) jur. födoråd, undantag. Om icke rådeligare wore .. (att icke tjänstdugliga präster) satte sigh sielfwe ifrån prästebordet och togo en fördel i sin lijfstijdh. SynodA 1: 98 (1653). Härads-Rätterne äga icke, att å Bergsmans-hemman tillåta så kallade undantag och fördelar. Backman Lags. 1: 108 (i handl. fr. 1807). 2NF 30: 973 (1920).
e) (†) i fråga om strid l. vapenskifte: ställning som giver utsikt till övertag över fienden, förmånlig ställning, fördelaktig position; i fråga om krigföring äv. övergående i bet.: fast ställning, försvarsställning, förskansning o. d. Wij finge same kneckter vtaff then stora fordell som the jnne hade j same clöster. GR 10: 350 (1535). Med bråtter och annen fårdeel förhindre fienderne. BtFinlH 4: 326 (1566). Sedan de wåro kompne i wapneskifte och i licka fördell på golfuet. VRP 1631, s. 423. Ther Hans May:t. angrep fiendan, hwilken war långt starckare än han, innom sina fördelar. Isogæus Segersk. 470 (c. 1700). (Den svenske anföraren) bröt up ur fördelen at angripa .. fienden. Celsius E14 189 (1774). Hallenberg Hist. 5: 371 (1796). — bildl., i uttr. gå ur sina fördelar, lämna en fördelaktig ställning, avstå från sina förmåner l. företräden. Weste (1807). Kindblad (1871).
f) sjöt. i uttr. ha l. få l. taga l. vinna fördelen av vinden, segla resp. komma upp i lovvart om ett annat fartyg. Röding SD 33 (1798). Ekbohrn NautOrdb. (1840).
2) nytta, gagn, båtnad, vinning, vinst; äv. övergående i bet.: (ngns) bästa, (ngns) intresse o. d.; äv. konkretare, om sak l. förhållande som innebär l. bringar ngn nytta l. vinning osv.; i sistnämnda bet. äv. i pl. Vara till fördel (förr stundom fördels) för ngn l. ngt. Lända ngn till fördel. Bringa, tillskynda ngn (en) fördel. Hava, draga fördel av ngt. Vända ngt till sin fördel l. till fördel för sig. Det vore icke utan sin fördel att (osv.). Saken medför ingen fördel, stor fördel, stora fördelar. Inse fördelen av ngt. Om fördelar stodo att vinna. Förskaffa sig fördelar på andras bekostnad; jfr 1. Endast se på l. söka l. främja, väl förstå, iakttaga (sin) egen fördel. Finna med sin fördel förenligt att (osv.). Enskild fördel (motsatt: allmänt väl). Ekonomisk fördel; jfr b. GR 1: 164 (1523). Ther aff haffuer han then fordeel, at han icke itt ondt samwet haffuer. Syr. 20: 23 (Bib. 1541). Effter .. icke war .. till fordels någen yterligare bestalning holla. Svart G1 85 (1561). At .. en som skulle witna om then ewiga herligheten, lät bedraga sig af en liten timelig fördel. Spegel Pass. 93 (c. 1680). Emot sin sanna fördel. Ehrenadler Tel. 77 (1723). (Det) vore .. väl om .. (Napoleon) kunde imponera något på denna makt (dvs. Ryssland) till vår fördel. Tegnér (WB) 2: 374 (1809). Konungarne funno snart sin fördel vid att till riksförsamlingarna inkalla borgerskapets ombud. Pallin MedeltH 101 (1872). Annerstedt Rudbeck Bref LXIV (1899). — särsk.
a) i numera obr. uttr. (jfr b, c). Hwro the vendiske stædher ganska mykit haffua spelath på theris egen fordel. GR 4: 100 (1527). The (dvs. allmogen) begäre gamul sedwane vtti thett som them kommer til fördels. Därs. 14: 382 (1542). Stå noga på sin fördel. Ekelund Fielding 126 (1765). Biskoparne (hade) alltid arbetat i de utländska Konungarnes fördel. Afzelius Sag. 6: 52 (1851).
b) (†) mera utpräglat övergående i bet.: (affärs)vinst, profit; utbyte; avkastning, inkomst; ränta. GR 1: 80 (1523). Skikke wm thet siölff bergh såå att kronan kan haffua ther meræ fordell wtaff. Därs. 6: 21 (1529). Tu skalt .. icke vthfå tin spijs på fordeel. 3Mos. 25: 37 (Bib. 1541; Bib. 1917: mot ränta). Att wår Nådige Herre och Cronon motte .. bekomme. thär någån twll eller annan fordel aff. GR 19: 262 (1548). Hållenderne fiskia ther (dvs. i Nordsjön) och göra sin fördeel. RP 8: 145 (1640). Cavallin (1875).
c) (†) i uttr. Guds församlings l. församlingens fördelar, om kyrkans nådemedel. Anders Torsson .. ähr slutin ifrån Gudz församblingz fördelar. VDAkt. 4/3 1652. Därs. 1674, nr 129.
d) i uttr. med fördel, till gagn l. båtnad, med vinst l. utbyte; fördelaktigt; äv. övergående i bet.: med framgång l. med goda följder l. värkningar o. d.; äv. med stor l. ringa fördel o. d., till stor l. ringa osv. nytta, mycket l. föga fördelaktigt osv. Köpa, sälja, odla ngt med fördel. (Det) synes .. meth större fördel ske kunne ath sökie oc angripe sin fiend i hans land. RA 1: 260 (1540). Thesze (böcker) .., som en vng studiosus Theologiæ .. kan .. med stor fördel betiena sig af. Swedberg Ungd. 436 (1709). Han begagnar sig med fördel af omständigheterna. PT 1904, nr 60 A, s. 3.
3) företräde som ngt har l. erbjuder (i fråga om användning l. värkan l. betydelse o. d. l. intryck som ngn l. ngt gör o. d.), fördelaktig egenskap l. sida l. omständighet l. värkan o. d.; ofta motsatt: olägenhet, nackdel. Erbjuda beaktansvärda fördelar (i jämförelse med ngt annat). Rudbeckius Luther Cat. 171 (1667). En ibland Speltens fördelar är, at den bättre motstår en mindre gynnande väderlek. Retzius FlVirg. 46 (1809). Hvart och ett stånd har sina fördelar. Hagberg Pred. 3: 181 (1817). Maskinernas fördelar och olägenheter. EkonS 1: 229 (1891). — särsk. i uttr. vara l. visa sig till sin fördel o. d., göra ett godt l. förmånligt intryck, låta sina bästa egenskaper framträda, visa sig från sin bästa sida; ofta i fråga om utseende l. yttre uppträdande o. d.; kläda sig till sin fördel o. d., kläda sig osv. så att man tar sig så bra ut som möjligt. Hon är förändrad till sin fördel. Herr Hummel .. börjar (i sin poesi) visa sig till sin stora fördel. CCGjörwell (1798) i MoB 2: 179. Hans högvexta gestalt .. visade sig till sin fulla fördel i den svarta drägt, han bar. Rydberg Frib. 30 (1857). Damer bry sig ju sällan om att vara till sin fördel mot hvarandra. Smith Rönnerkr. 266 (1912).
4) överhand, övertag, övervikt (över ngn, vid tävlan l. strid o. d.). Vinna (en) fördel över ngn, förr äv. ha fördel l. taga fördelen av ngn. I går slog sig Yxel med mjor Mannersköld och .. hafver haft fördel. Ekeblad Bref 1: 197 (1652). Kom ihåg, at den som låter förmärka frucktan upmuntrar sin motståndare och gifver honom fördel öfver sig. Pilgren FigBröll. 132 (1785). Gosselman Sjöm. 1: 78 (1839). — särsk.
a) (i sht hist. o. mil.) konkretare: framgång i krig l. strid, (mindre) seger. The fördeler han (dvs. polacken) i Östersiön hafft hafwer. RARP 1: 35 (1627). Höpken 2: 365 (1759). Napoleon (hade) .. tillkämpat sig en fördel vid Brienne. Forssell i 3SAH 3: 307 (1888).
b) idrott. i spel l. tävlingar där vid lika poängtal fordras, att det ena laget (den ene spelaren) skall vinna två poäng efter varandra för att partiet skall vara avgjort: försteg som ligger däri att det ena laget (den ene spelaren) tagit ett av dessa fordrade poäng. Fördel in, fördel ut (i tennis), fördel för det sörvande laget resp. motpartiet. Waldén FrilLek. 87 (1912). Östergren (1923).
Ssgr: (2) FÖRDELS-AVSIKT. (†) tanke på egen fördel; egennyttig avsikt. EP 1792, nr 4, s. 2. Liljestråle Kempis 173 (1798). —
(1 c) -BONDE. (förr) kam. innehavare av fördelshemman. Branting Förf. 1: 462 (1827; möjl. efter handl. fr. 1781). ATWistrand (1855) i SundhetscollBer. 1853, Bih. s. 105. —
(1 d) -FOLK. (numera föga br.) koll.: personer som åtnjuta undantag; jfr -HJON. OxBr 1: 96 (1616). VittAH XXIX. 1: 44 (1880, 1884). —
(2 b) -HANDLARE. (†) bankir? (Lån göres) medh Huffwdstolens och Winningz richtigha wedergeldning, vtaff Rijkom och Fördelshandlarom. L. Paulinus Gothus Ratio 387 (1633). —
(1 c) -HEMMAN. (förr) kam. hemman av vilket räntan var anslagen till löneförbättring åt den indelta arméns befäl. SvRStBesl. 1642, s. C 1 a. PT 1902, nr 257 B, s. 1. —
(2 b) -KARL. (†) (icke fast bosatt) person som arbetar för dagspänning; daglönare; lös arbetare. Stiernman Com. 1: 489 (1604). Fördeels Karlar, Tröskare, Dijkare och andre .. skole .. erläggia (i allmän kontribution) Sex Dal. S(ilver)m(yn)t. PåbudContrib. 1699, s. A 4 a. Heinrich (1814). —
(1 d) -MAN. (numera föga br.) manlig födorådstagare. DA 1808, nr 63, s. 1. PT 1901, nr 81 A, s. 4. —
(1 c) -PÄNNING. (†) extra löneförmån, lönefyllnad, löneförbättring; särsk. i fråga om officerare m. fl. vid den indelta armén; vanl. i pl. Hafwe wij .. effterlåtit .. (”överste tullnären” i Stockholm) en fördeles penning .., som är (osv.). Stiernman Com. 1: 270 (1577). Qvartermästare och Vaktmästare (skulle hava) hvardera fördels penningar 40 daler. Hallenberg Hist. 2: 746 (cit. fr. 1612). VittAH 17: 224 (cit. fr. 1618). —
(1) -VÄRJA. (†) vapen som ger ngn (en uppenbar) fördel över hans motståndare. Schmedeman Just. 39 (1560). Därs. 1172 (1687).
Avledn.: FÖRDELAKTELIG, adj.; adv. -en. (†) fördelaktig (se d. o. 2). Medh fördehlachteligare Lägenheet. VDAkt. 1712, nr 20. Lind 1: 1752 (1749; adv.). —
FÖRDELAKTIG, se d. o. —
Spoiler title
Spoiler content