publicerad: 1927
FÖREGIVA fö3re~ji2va l. fœ3-, v.1 -giver, -gav, -gåvo, -givit, -given; äv. FÖREGE ~je2, pr. -ger, sup. -gett; se för övr. GIVA, v. vbalsbst. -GIVAN (†, HärnösDP 1694, s. 283, VDAkt. 1760, nr 385), -GIVANDE, -GIVELSE (†, GR 5: 105 (1528), Nordforss Aftonm. 95 (1796)), -GIVNING (†, GR 6: 133 (1529), Möller (1755)); jfr FÖRE-GIFT.
Etymologi
1) (†) till FÖRE- I 1: lägga (ngt) för (ngn); framlämna (ngt) till (ngn), giva (ngn ngt). Han är heerden til fåren then them foregiffuer then rätta födho. OPetri 2Post. 108 a (1530). Dhen Suppliqve som iag i Ödmiukheet dhet Högwyrdiga Consistorio föregaaff. VDAkt. 1686, nr 30.
2) (†) till FÖRE- I 1, 4: meddela (ngn ngt), upplysa (ngn) om (ngt); förkunna, tillkännagiva; framställa (förslag, klagomål o. d.), framföra. GR 2: 56 (1525). Gudh haffuer her foregiffuet sina mening och wilia. OPetri 2Förman. A 2 b (1528). Månge Klagomål hafwe warit föregifne vtöfwer Fougterne och Frelsitt. GR 14: 355 (1542). (Han) Föregaf orsakerne til sin heemkomst. RP 8: 326 (1640). Melin Pred. 1: 91 (1844). — särsk. i pregnant anv.
a) framställa förslag om (ngt), föreslå, intala (ngn ngt). GR 24: 15 (1553). Tagendes eder til vare för .. (förrädiska) stemplinger, som .. aff fremmende .. kan eder varde föregifvit. Därs. 28: 75 (1558). — särsk. ss. vbalsbst. -ande, förslag. GR 28: 448 (1558). Schroderus Liv. 926 (1626).
b) framställa klagomål över (ngt), beklaga sig över (ngt); klaga. Borgerne vthi Köpstäderne föregifwe och beklage, att the icke kunne till köpz bekomme af Bönderne .. then deell the af nödenne hafwe. GR 18: 171 (1546). Klanka .. föregifwa. Spegel 221 (1712).
3) (i sht i skriftspr.) till FÖRE- I 1, 4; i fråga om uppgivande av ngt ovisst l. tvivelaktigt l. oriktigt.
a) påstå, uppgiva (ngt); förr äv. med indir. personobj.: påstå (ngt) för (ngn), (söka) inbilla (ngn ngt); numera nästan bl. med bibegrepp av att påståendet är medvetet falskt. GR 2: 205 (1525). Hoo hafuer idher föregiffwit ath j skolen vndfly then tillkommande wredhe. Mat. 3: 7 (NT 1526). Vm ther skall wara så stoor fara medt the Burgundiske, som föregiffz, thet kunne wij icke wette. GR 15: 161 (1543). Magnus föregaf sig ärna, at resa til Heliga Landet. Dalin Hist. 2: 65 (1750). Många af hans stränga åtgärder föregifves .. (hans gemål) hafva tillstyrkt. FinBiogrHb. 1203 (1899). — särsk.
α) (falskeligen) giva sig sken av (att hava) ngt, låtsa; numera bl. ngn gg i p. pf.: som man ger sig sken av l. påstår sig hava, påstådd, låtsad. Medh föregiffuen ödhmiwkheet och ängla andeligheet. Kol. 2: 18 (NT 1526). Satanas .. beblandar sigh ibland Gudz Barn, och föregiffuer een stoor Heligheet. Phrygius HimLif. 65 (1615).
β) i p. pf. i mer l. mindre adjektivisk anv.: som (falskeligen) påstås l. utgives för att vara ngt l. att existera; falsk, oäkta. En föregiven konungason. Posten 1769, s. 454. Deras stamträd, verkligt eller föregifvet, leder upp till Harald Hårdråde. Svedelius Norge 141 (1866). Den föregifne fadren. Cavallin (1875).
γ) (i skriftspr., numera föga br.) ss. vbalsbst. -ande, förr äv. -an, -else l. -ning; särsk. i konkretare anv.: påstående. Hans förregiffninger och falske tall. GR 6: 133 (1529). Effter sin föregifvan. HärnösDP 1694, s. 283. Pythagoræ föregifvelse, som skulle Själarna efter döden flyttas in i andra kroppar. Weise 1: 76 (1769). Låtom .. intet ogrundadt föregifvande om Gudstjenstens onyttighet för den tänkande .. afhålla oss ifrån att (osv.). Lehnberg Pred. 1: 9 (c. 1800). Odhner G3 1: 11 (1885).
δ) (†) med predikativ bestämning angivande hurudant ngt uppgives vara: framställa (ngt så l. så), påstå (ngt) vara (sådant l. sådant). Thenne sach är oss her szaa farlige forregiffuenn. GR 10: 260 (1535). Hvad satan nyss som godt mig föregifvit. Hagberg Shaksp. 3: 113 (1848).
b) med avs. på skäl o. d.: angiva, uppgiva; förebära (se d. o. 4); numera i sht: angiva (ngt) ss. (svep)skäl l. ursäkt, taga (ngt) till förevändning, skylla på (ngt). Han stannade hemma under förcgivande av sjukdom l. (av) att han var sjuk (i skriftspr.). Vad föregav han för skäl? Ehwad skutzmåll eller orsechter med siukdom eller annet han föregiffwer. GR 17: 415 (1545). (Hon) hade ämnat föregifva opasslighet, såsom orsak hvarföre (osv.). Arnell Moore 1: 99 (1829). Auerbach (1908). — särsk. (†) med obj.-växling: urskulda (ngt med ngt). Kongl. M:t .. lät föregifwa thesz Commissariers .. länge vthe blifwande, vthaff den obequämheet at reesa, som Wintertijden medh sigh hade. Widekindi KrijgH 457 (”459”) (1671).
4) (†) till FÖRE- I 1, 4: förelägga (ngn ngt); ålägga, föreskriva; anvisa. Thetta är then lagh som Mose Israels barnom föregaff. 5Mos. 4: 44 (Bib. 1541; Bib. 1917: förelade). Så är thetta rike tesse vägher föregiffne, sosom är til Portugal, Franckrike, Engelland .. och the högtyske städher. GR 21: 40 (1550). Thenna kärleeksens öfning (mot nästan) är allom föregifwen. Phrygius HimLif. 159 (1615). Lagerström Bunyan 3: 38 (1744). — särsk. ss. vbalsbst. -else, föreskrift. GR 5: 105 (1528).
5) (†) till FÖRE- I 7: på förhand meddela l. lämna (ngt), förutskicka. För än man komer till then handlingh, som om Geographia skal ske wil man föregiffua en liten underwijsning om Meridiano. Luth Astr. 33 b (1584).
Spoiler title
Spoiler content