3) förgifta (ngn). Salighe Måns Iffwarsson, som skulle ware föregiffuin vdi Finlandh. HH XIII. 1: 98(1563). —
(I 7) -GRIPA. [jfr d. foregribe; efter t. vorgreifen] (i skriftpr.) gå (ngt l. ngn) i förväg; antecipera; särsk.: på förhand omnämna l. yttra sig om l. handla i (en sak som rätteligen skall komma senare, i sht som längre fram skall göras av ngn annan l. varom vederbörande ännu icke fattat beslut o. d.). Föregripa den rättsliga undersökningen, en dom, en utredning. HSH 38: 423(1633). Fahlcrantz 7: 13(c. 1830, 1866). Man ville intet bevilja till bestraffningshäkten, för att ej föregripa beslutet om den nya strafflagen. VFPalmblad i Tiden 1848, nr 46, s. 3. Jag skall icke föregripa den följande framställningen. Fahlbeck Förf. 176(1904). Med sin genialitet föregrep Strindberg en kommande utveckling. Levertin 19: 250(1905). Sylwan (o. Bing) 1: 353(1910). —
(I 1) -GYCKLA. [efter t. vorgaukeln] (i skriftspr., företrädesvis i vitter stil) visa (ngn) en gyckelbild av (ngt), gäckande framställa (ngt) för (ngn), förespegla, framtrolla (ngt ovärkligt) för (ngns) syn; inbilla (ngn ngt). Rutström Schiller 105(1799). Min inbillningskraft föregycklade mig ständigt nya bilder. VFPalmblad i PoetK 1818, 2: 85. Det (var) en möjlighet att endast hans fruktan föregycklat honom hvad han trott sig upptäcka hos Majken. Carlén Köpm. 1: 339(1860). Landquist Fröding 225(1916).
