publicerad: 1927
FÖRE- ssgr (forts.):
(I 1) FÖRE-LIGGA.
1) (†; se dock slutet) ligga framför (ngn l. ngt); äv. abs.: ligga framför l. främst; äv. mer l mindre bildl. Schroderus Liv. 304 (1626). Ligga flere Skiepp i Ankaris-lägi, och kunna hvar andra .. förnähr komma, då är den, som föreligger, skyldig at hissa Ankar, och vndan lägga. Arnell Stadsl. 588 (1730). Oss .. föreligger ett lif att genomlefva. Quennerstedt Agnost. 13 (1888); jfr 2 b. särsk. (fullt br.) obst. i p. pr., särsk. om fosterdel. Tången må (vid förlossning) anlitas, då fostrets föreliggande hufvud stått i nedre bäckenöppningen, under goda värkar, 4 eller 5 timmar. Cederschiöld QvSlägtl. 2: 180 (1837). Föreliggande del. DuodSanal. (1889). Föreliggande moderkaka. 2NF 9: 451 (1908).
2) (i sht i skriftspr.) vara för handen, vara till finnandes; förefinnas; vara tillgänglig; om (tryckt) skrift äv.: vara utkommen; ngn gg äv. med indir. personobj. Här föreligger ett misstag, ett missförstånd, ett undantagsfall. I föreliggande fall, skrivelse. Inga närmare underrättelser föreligga. Det nu föreliggande första häftet av boken. Boken föreligger nu i manuskript, i tryck. De original-acter, som tjenade .. (Cicero) vid sitt arbete .., förelågo honom fullständigt. Biberg 2: 368 (c. 1820). Vi skrida till en förklaring af alla föreliggande fakta. Nilsson Ur. 2: 51 (1862). Det statsutskottsbetänkande, som nu föreligger. VL 1895, nr 102, s. 2. Ingen nödvändighet föreligger, att (osv.). Fahlbeck Ad. 1: 135 (1898). särsk.
a) om förslag, problem, fråga o. d.: vara på dagordningen, vara föremål för behandling, skola behandlas; särsk. i uttr. föreligga till behandling o. d. Låt oss hålla oss till den fråga, som föreligger. Cavallin (1875). Den senaste riksdagen, vid hvilken flera vigtiga frågor förelågo till behandling. SvAlm. 1884, s. 36.
b) (föga br.) om uppgift o. d., övergående i bet.: åligga (ngn), skola utföras av (ngn). Oss föreligger här allenast att anföra, hvad (osv.). Afzelius Sag. X. 2: 132 (1866). Rydberg KultFörel. 3: 5 (1886). —
(I 7) -LIKNELSE. (†) om ngt som visar l. antyder beskaffenheten av ngt som kommer längre fram i tiden; förebild. Josias .. är een sköön Förelijknelse til wår Herre Jesum Christum. Lælius Bünting Res. 1: 169 (1588). Ungius Alm. 14 (1644). —
(I 7) -LJUD. (i högre stil, †) ljud som kommer förut o. bebådar ngt som skall komma längre fram; bildl. Atterbom Minnest. 2: 149 (1853). Man kan der äfven finna föreljud till den ton, som S. sedermera .. tillegnade sig (i sina predikningar). Cavallin Herdam. 3: 372 (1856). —
(II) -LJUDAS, v. dep. (†) förljudas. Det föreljudes at (osv.). SP 1780, s. 275. Hagberg Shaksp. 4: 325 (1848). —
(I 4) -LJUGA. (†) uppdikta (ngt) för (ngn), ljuga för (ngn); jfr FÖRE-DIKTA. Troendes altt thett the them före liuge och dichte. GR 17: 578 (1545). Schroderus Albert. 4: 116 (1638). —
(I 1) -LOCKA. (†) framlocka (ngn l. ngt). På thet han månge stycker förelåcka kunde, them the vthaff sigh sielfwe icke sagt hadhe. Schroderus Liv. 666 (1626). Girs Edelh. D 1 a (1627). —
(I 2) -LOPP, sbst.1 (†) löpande framför l. i förväg. Linc. (1640; under præcursio). Schultze Ordb. 2827 (c. 1755). —
(II) -LOPP, sbst.2 (†) förlopp. Det som .. Biskopen såsom protocoll upsatt öfver föreloppet i Consistorio d. 19 Sept. KalmDP 1760, s. 35. —
1) (†) till I 2: bära ljus framför (ngn) för att visa vägen, lysa (ngn). Törneros Brev 2: 331 (1833; uppl. 1925). Hennes gamla kammartjenare, som med en hög silfverarmstake förelyst oss. Knorring Skizz. I. 2: 95 (1841). Dalin (1852; med tillägget: Brukas .. sällan). bildl.: lysa (sprida ljus) framför (ngn). Troon förelyser, och är fundamentet. Muræus Arndt 4: 197 (1648). Denna Fackla, som skulle förelysa snillen på vägen till Ära. Thorild 3: 18 (1791). Atterbom Minn. 291 (1818).
2) (i högre stil) till I 1: föregå (ngn) med godt exempel, gm sitt exempel vägleda (ngn); numera nästan bl. (föga br.) i uttr. förelysa ngn med sitt exempel o. d. GR 12: 266 (1539). Husförhören .. göra stor nytta, .. om Husfäderne sjelfve behaga med sin närvarelse förelysa sit folk. Posten 1769, s. 1013. Rydberg Vap. 151 (1891). jfr (†): Dels förelysande dels varnande exempel. Fahlcrantz 7: 10 (c. 1835, 1866).
3) (†; jfr dock slutet) till I 1 (o. 7): pålysa (ngt) för (ngn), på förhand tillkännagiva l. kungöra (ngt) för (ngn). Kyrkiotiensten war them på Juladagen, wid laglig tid föreliust. VDAkt. 1662, nr 28. särsk.: lysa till äktenskap för (ngn), avkunna lysning för (ngn); numera bl. i Finl. i p. pf.: som det lyst(s) för (jfr Bergroth FinlSv. 116 (1917)). Kyrckjoherden .. hafver .. förelyst tvenne Personer til ächtenskap. VDAkt. 1748, nr 501. Förelysning til äcktenskap. Därs. 1749, nr 560. En förelyst brud. Hembygden 1910, s. 45. —
-LYSARE. (†) vbalsbst. till -LYSA 2; om person som föregår andra med sitt exempel. Wallenberg Gal. 214 (1771; uppl. 1921). Bremer GVerld. 6: 242 (1862). jfr: Han (är) på en gång läraren, verkställaren och förelysaren af det goda och Gudi behagliga. Wingård 2: 57 (1820). —
Spoiler title
Spoiler content