publicerad: 1927
FÖR- ssgr (forts.):
(I 2) FÖR-LUT3~2. (förr) om den första vid salpeterberedning framställda luten; motsatt: efterlut. LfF 1848, s. 310. —
(II A) -LUTERA (fö`rlute´ra Weste, fö`rlutéra Dalin), v. [av t. verlutieren, till lat. lutum, lera] (†) kem. tillsluta l. täta (kärl, rör o. d.) med lera l. dyl. Recipienten .. förluteras ganska väl til rören, så at ingen ånga på något ställe slipper ut. Wallerius Hydrol. 128 (1748). Kindblad (1871). —
(II 3) -LYCKLIGA0400 (jfr anm. 2:o sp. 2313), v. -ade. [till LYCKLIG; jfr t. verglücklichen. Ordet förkastas ss. germanism av Ödmann AnvPred. 102 (1807)] (numera föga br.) lyckliggöra. CAEhrensvärd (c. 1790) hos Warburg Ehrensvärd 333. Så vandren, unga två, att, under alla öden, / Hvarann' förlyckliga och följa hand i hand! Wallin Vitt. 2: 67 (1808). En, genom hans system, förbättrad och förlyckligad verld. Bremer Hertha 42 (1856). Kleen YDoodle 1: 69 (1902). —
(II 1 c γ) -LYFTA040 (jfr anm. 2:o sp. 2313), -ning. refl.: ådraga sig skada gm att lyfta ngt (alltför) tungt. Förlyfta sig på ngt. HdlCollMed. 25/8 1675. 1 fall af förlyftning. ArbStat. A 1: XLVIII (1899). särsk. i mer l. mindre bildl. anv. Fruktansvärdt at vår klemuga Generation torde förlyfta sig på en Foliant. Lanærus Försök 40 (1788). Alla tider ha förlyft sig på uppgiften att närma handlingarna till orden. ELindorm i SvD 1924, nr 66, s. 9. —
(I 1 c α) -LYSE3~20. [jfr FÖRE-LYSE] (numera knappast br.) eld (l. ved därtill) som tändes framför l. i mynningen av en bakugn. I grufvan låg alltid en vedbrasa af finare ved, som kallades förlyse eller förlåge. BtOdlH 5: 14 (i handl. fr. 1879). —
-LYS-HÅL. (numera knappast br.) rektangulärt hål på bakugnens främre vägg vari man eldar med späntad ved under gräddningen l. vari man inför en brinnande sticka (”gluggsticka”) för att upplysa ugnen, lyshål. Langlet Husm. 536 (1884). —
(II 3) -LÅGA, v. -ade; -ning. [till LÅG, adj.; jfr FÖR-LÄGA] (†) göra låg l. lägre. Serenius EngÅkerm. 19 (1727). Man har anledning tro, at detta .. Tempel genom någon minskning i höjden mot ritningen, blifvit för tidens vinnande förlågat. Sundelius NorrköpMinne 360 (1798). särsk. bildl.: förnedra; äv. refl.: förnedra sig. Uttryck hvaraf .. (idén) förlågas. LBÄ 9—10: 101 (1798). Den kraftfulla djupa kärlek, .. som hellre ville se den dyrt älskade sjelf förblöda och dö .., än att hon skulle förlåga sig. Bremer Nina 65 (1835). —
(II 3) -LÅNGSAMMA0400 (jfr anm. 2:o sp. 2313), v. -ade. [till LÅNGSAM, adj.; jfr t. verlangsamen] i sht med. o. biol. göra långsam l. långsammare; motsatt: påskynda; i pass. med intr. bet.: bliva långsam(mare). Förlångsammad och svag puls. Förbättringen .. kan .. förlångsammas af åtskilliga eftersjukdomar. Huss Typhus 167 (1855). En förlångsammad ämnesomsättning inom organismen. Hallin Hels. 2: 280 (1885). Det förlångsammade talet (bradylalia), som utmärkes af släpigt uttal och långsam, entonig rytm. 2NF 28: 368 (1918).
Spoiler title
Spoiler content