publicerad: 1927
FÖRESTÄLLARE fö3re~stäl2are l. fœ3-, i bet. I m., i bet. II r. l. m.; best. -en, äv. -n; pl. =.
Ordformer
(-ställare c. 1755 osv. -steller 1563)
Etymologi
1) artill. framvagn till ett avbröstningsfordon. Schall man icke allenest förfordre att Schytter (dvs. kanoner) motte warde gottne, vthen och ther till lathe göre föresteller. HSH 27: 45 (1563). Möller (1790). Föreställaren består af ..: a) axel med 2 hjul, b) underrede samt c) tistel med tistelbåge. De Ron o. Virgin I. 5—7: 24 (1887). Tingsten o. Hasselrot 65 (1902). — jfr KIST-, SADEL-FÖRESTÄLLARE m. fl.
2) landt. i utvidgad anv., om liknande anordning på plog, radsåningsmaskin, självbindare o. d.
Ssgr (i allm. till II 1, artill.): FÖRESTÄLLAR- l. FÖRESTÄLLARE-GROP. (förr) grop med framför densamma uppkastad vall avsedd att under strid utgöra skydd för föreställare. NF 5: 568 (1882). —
-KISTA. Vid fältkanonfordon finnes ofvanpå .. (föreställarens axel) en kista, föreställarekista, i hvilken föres ammunition samt en del andra för skjutning nödiga persedlar. LbArtill. 46 (1883). —
-PLATS. den anvisade plats till vilken vid batteris avbröstning föreställarna bortköras.
Spoiler title
Spoiler content