publicerad: 1927
FÖRESÄTTA fö3re~sät2a l. fœ3-, v.1 -er, -satte, -satt, -satt; se för övr. SÄTTA, v. vbalsbst. -ANDE, -ELSE (†, Helsingius K 7 a (1587), Molander Förespel 43 (1753)), -NING (†, Rom. 14: 1 (NT 1526), Schultze Ordb. 3945 (c. 1755)).
Etymologi
[fsv. foresätia; jfr mnt. vorsetten, t. vorsetzen; till FÖRE- I. — Jfr FÖRSÄTTA]
1) (†; se dock d) till FÖRE- I 1: sätta (ngt) framför (ngn l. ngt). Uti dessa .. Bokfält, infaller vattnet genom små rännor på framsidan vid Malmstämpelen och rinner åter genom utloppshålet och det föresatte blecket ut, under namn af Bleckvatten. Rinman 1: 286 (1788). — särsk.
a) sätta (ngt) framför (ngt) ss. hinder l. stängsel o. d.; sätta för; skjuta för (regel o. d.), sätta (lås) för (en dörr o. d.). Itt trää eller en stafwer föresatt til at hindra. Linc. (1640; under mora). (Hon skulle) afhöras, hurusåsom hon ähr tillkommin ett badstufvulåås föresettia. BtHforsH 3: 184 (1642). Ugnsmynningarne .. stå .. med föresatta riglar til bränningens slut. Wijnblad Tegelbr. 67 (1761).
c) sätta fram (ngt) för l. åt (ngn), sätta för (ngn ngt); servera (ngn ngt). Äter och dricker hwadh idher föresets. Luk. 10: 7 (Bib. 1541; NT 1526: förelägges). Carolus Magnus haar intet wela låta sigh öfwer 4. Rätter i en Måltijdh föresättia. Palmcron SundhSp. 274 (1642). Sundén (1885; med tillägget: I eg. bet. sällan).
d) i fråga om ordningsföljd: sätta (ngt) framför (ngt), sätta (ngt) före; numera bl. ngn gg i pass., särsk. i p. pf. När som Konungen (av Sverge och Polen) wistes vthi Swerige, skal Sweriges och Göthes Titel, vthi Konungzlige bref och Secret, föresatt warde. Chesnecopherus Skäl N 4 b (i handl. fr. 1587). Futurum .. föresätter hiälpeordet, skal äller vill, således: jag skal äller will älska. Tiällmann Gr. 202 (1696). Många ord .. bilda sin superlativ genom föresatt mest, t. ex. mest afhållen. NF 15: 912 (1891). — särsk. (†) ss. vbalsbst. -else i konkret anv.: preposition. Molander Förespel 43 (1753).
2) († utom i b o. c) till FÖRE- I 1; i bildl. anv. av 1: uppsätta l. uppställa l. framlägga (ngn l. ngt) för (ngn l. sig) o. d. Iach prijsar idher athi .. hollen then deel iach idher föresatt haffuer. 1Kor. 11: 2 (NT 1526; Bib. 1917: hållen fast vid mina lärdomar, såsom de äro eder givna av mig). Ändog tu kant tig haffve föresatt (dvs. inbillat dig) myckit gott aff the dansche att förmode, .. så kunne vij doch .. sådant icke mehere ähnnu förnimme än tillförende. GR 29: 429 (1560). Sådane voro de snaror han mig föresatte. Ullman Frök. 56 (1780). — särsk.
a) uppsätta (ngn l. ngt) ss. mönster l. förebild l. rättesnöre för (ngn l. sig). Är han oss och föresatter til itt effther döme. OPetri MenFall D 4 b (1526). Iagh haffuer vthwaldt sanningennes wägh, tina retter haffuer iagh migh föresatt. Psalt. 119: 30 (Bib. 1541; Bib. 1917: ställt framför mig). (Karl X) hade .. föresatt sig Gustaf Adolfs exempel till efterföljd. Carlson Hist. 1: 430 (1855).
b) sätta l. uppställa (ett mål l. en gräns l. ngt ss. mål) för (ngn l. sig); numera nästan bl. (företrädesvis i högre stil) refl. FörsprRom. 5 b (Bib. 1541). At föresettie clerkeriedt mål, huru vidt the gå skole uti religionssaken. RA 3: 19 (1593). Det är vackert at en Författare föresätter sig fullkomligheten. Kellgren i SP 1782, nr 60, s. 3. Vikingens föresatta mål var alltid det: antingen att segra eller dö. Gyllengranat SvSjökr. 1: 8 (1840). Oscar II 2: 198 (1876, 1888). — jfr (†): Ath wij mottom fåå thz hopp som före satt är. Ebr. 6: 18 (NT 1526; Bib. 1917: hålla fast vid det hopp som ligger framför oss).
c) med avs. på arbete, prestation o. d.: förelägga (ngn l. sig ngt) att utföra o. d.; numera nästan bl. (företrädesvis i högre stil) refl. (jfr dock slutet). Vtgiffwe thenn Summa the oss föresättie. GR 16: 671 (1544). Altt .. arbete som them aff tigh kann ware föresatt. HB 1: 243 (1589). Vid Norrbärke fattiggård föresättas de (dvs. hjonen) .. linberedning, nätbindning m. m. Sundsvallsp. 1886, nr 42, s. 2. (Gudmund) hade .. föresatt sig de svåraste uppgifter att lösa med penseln. Rydberg Vap. 210 (1891). Högberg Vred. 2: 80 (1906). — särsk. (i skriftspr., föga br.) med avs. på läxa o. d.: förelägga, giva (i uppgift). BtFinlH 3: 247 (1549). Uppgift å hvarje lärjungarna föresatt hemarbete skall af läraren införas i klassens anteckningsbok. SFS 1905, nr 6, s. 14.
d) framställa (en fråga) till (ngn); förelägga (ngn en fråga) att besvara. Ehrenadler Tel. 193 (1723). Föresätta detta utskott den frågan, om (osv.). Biberg 3: 441 (c. 1823). CFDahlgren 4: 123 (1831).
e) uppsätta (villkor) för (ngn), förelägga (ngn villkor). Samma conditiones, som E. K. Ma:tt them .. föresatth hade. GR 29: 627 (1559). Ingå på de föresatta vilkoren. CFDahlgren 5: 114 (1833).
3) i fråga om högre rang, företräde o. d.
a) till FÖRE- I 5: sätta (ngn) ss. överordnad över (ngn l. ngt); sätta (ngn) i spetsen för (ngt l. ngra); numera nästan bl. (i skriftspr.) i p. pf. i adjektivisk l. substantivisk anv.: överordnad. Linc. (1640; under præficio). Undergifne den menskliga ordningen för Herrans skull, lyde vi dem Han oss föresatt. Wallin Rel. 3: 361 (1830). Man (har) ej ens aktat för rof att mana den underlydande militären till olydnad och ohörsamhet mot sina föresatta. VL 1906, nr 290, s. 2.
b) (†) till FÖRE- I 6: giva (ngn l. ngt) företräde framför (ngn l. ngt), sätta (ngn l. ngt) framför l. högre än (ngn l. ngt); föredraga; gynna. Huru lenge wilien j döma orett, och föresettia the ogudhachtighas person? Psalt. 82: 2 (Bib. 1541; Bib. 1917: vara partiska för). Altså är oförnekeligen intet land i Sverige at förlikna emot Skåne, och intet i Europa som det med rätta kan föresättas. Linné Sk. XIII (1751). Westerdahl Häls. 109 (1768).
4) († utom i a o. b) till FÖRE- I 1: bestämma, utsätta. Stiernhielm Arch. H 1 b (1644). Städernes enskylte Medel äga .. Magistraterne .., effter de hwar Stad föresatte Stater, disponera. LReg. 357 (1723). Resan var nu föresatt. Linné Gothl. 319 (1745). — särsk.
a) (i sht i religiöst spr., föga br.) i p. pf.: av Gud l. ödet förut bestämd för l. åt (ngn l. ngt); jfr FÖRE- I 7. Vare dagen maj-glad eller mulen, / Dock en qväll är honom föresatt. Valerius 2: 245 (1839). Människan har sitt föresatta öfver sig. Högberg Vred. 1: 164 (1906). Dens. Frib. 242 (1910).
b) (i skriftspr.) med avs. på tid(sfrist) l. plats där ngt skall utföras o. d.: utsätta, bestämma, förelägga; numera nästan bl. i p. pf. Haffwer han begäret att wij honum med samme betalning någet lengre dag än thu honum föresatt haffwer, vnne welle. GR 17: 156 (1545). Tå Borgmästaren til föresatt tidh och rum .. kommen war. Schroderus Liv. 652 (1626). Östergren (1924).
c) föreskriva (ngn ngt). (Konungarna) haffua tagit leide och låtit sigh föresettia, huru starcke the skulle komma (in i Dalarna). Svart G1 155 (1561). Nordforss (1805). — särsk. ss. vbalsbst. -ning i konkretare anv.: föreskrift. Rom. 14: 1 (NT 1526).
5) (†) till FÖRE- I 1: förevita (ngn ngt), beskylla; anträffat bl. ss. vbalsbst. -else, förevitelse, beskyllning. UrkFinlÖ I. 1: 44 (c. 1600).
6) till FÖRE- I 1; refl.: bestämma sig för l. besluta sig för (ngt l. att göra ngt), sätta sig (ngt) i sinnet, sätta sig för (ngt); numera särsk. med bibet. av kraftig föresats: fast besluta sig för (ngt). Att .. (Kristiern II:s anhängare) sigh fulleligen hafwa föresat, nu i wår at öfwerfalla thesse trij Rijker. GR 14: 373 (1542). Drager och mannen ifrån hustrun, eller hustrun ifrån mannen .. och thet som bort drager kan längre ifrån sitt heem borto blifwa, än thet giärna wille och sigh föresatt hadhe. Lagförsl. 352 (c. 1606). Han .. föresatte sig att kosta hvad det ville gå såsom segrare ur striden. De Geer Minn. 1: 255 (1892). — särsk.
a) (†) i uttr. föresätta sig (ngt) i sitt sinne l. hjärta o. d. (Hon) taladhe .. med honom alt thet hon sigh j sitt hierta föresatt hadhe. 2Krön. 9: 1 (Bib. 1541). GR 25: 103 (1555). PPGothus Und. V 3 a (1590).
b) i p. pf. i mer l. mindre adjektivisk anv.
α) (numera mindre br.) som man föresatt sig, beslutad. Spegel 126 (1712). Gränsorna, hvarinom uppgifterna enligt min föresatta plan hålla sig. Almqvist II (1842). Tala icke om metoden, utan använd den i stället och visa i praktiken sålunda hvad den duger till — så kanske mången vill invända mot vårt föresatta framställningssätt. Schéele Själsl. 2 (1894). — (†) uppsåtlig, berådd. (Det) schulle .. intid annorledis bliffve aff somme achtedt och uttydt, utan ath vij med foresatt mood och betenckende hade så afferdiget och bårtskyndet vår käre här son. GR 29: 573 (1560).
β) (†) om person: besluten. Han fördubblar slagen, / Fast föresatt att slutet se härpå. Kullberg Tasso 2: 63 (1860).
c) (†) ss. vbalsbst. -else, -ning, föresats, uppsåt, beslut. Helsingius K 7 a (1587). Medh vpsååt och föresättielse. Linc. (1640; under deditus). Verelius 255 (1681).
7) (†) belägra; jfr FÖRE- I 1. Fältherren Suschievius .. skulle hafwa vthskickat Gregorium Volieuski med 6000 Moschowiter til at föresättia then Staden Carrov. Widekindi KrijgH 190 (1671).
Ssg: (1 d) FÖRESÄTTNINGS-ORD. (†) språkv. preposition; äv.: prefix. Lindfors Bröder 6 (1806). Weste (1807). Thorelius SvSpr. 8 (1867).
Spoiler title
Spoiler content